Vi har en gångväg som går precis bakom vår radhuslänga, där har polisen nu satt upp en avspärrning och det står en misstänkt, läskig lång svart bil parkerad i väggrenen. Tyvärr kan jag inte se vad som händer, de små skjulen på våra tomter står ivägen. Men tur är väl det, så får jag gå lyckligt ovetande här ensam i huset. Tidningarna är nog här också, det springer runt två gubbar med varsin kamera över axeln här utanför. Blä.

 

Annars då? Jovars, jag pluggar som en gnu. Igår satt jag inne på skolan i tretton timmar och pluggade, inte i sträck men ni förstår grejen. Klockan nio anlände jag till skolan på morgonen och klockan tio gick jag hem. Sen brukar jag sitta vid samma bord ovanför biblioteket vilket har gjort mig till ett litet stående skämt för dom som går förbi. Sov du här inatt igen, Amanda? Nu får du lugna ner dig. Dock är det jäkligt gött att ge sig den på att plugga, samtidigt som det är tråkigt. Jag vill göra annat! Men den sköna känslan av att vara på banan inför tentan känns viktigare och bättre. Efter den tolfte ska jag ta igen allt, det fungerar som morot också när jag vill ge upp som mest.

 

Jag har unnat mig lyxig middag, rotfrukter i ugn med hummus och honungs-cremefraiche men nu är det tyvärr dags att diska undan och läsa engelska, vetenskapliga texter till morgondagens seminarium. En varm kopp choklad ska jag mysa till med, lite variation från varmt vatten, ingefära och citron. Men jag börjar bli frisk hörrni, så det funkar faktiskt. Det och täckbyxor när du går ut, oslagbar kombo!

 

Håkan ska få skrika i mitt öra när jag diskar, pepp pepp!

Ännu en mysmorgon i mitt rum med tända ljus, frukost och julkalendern. Dock saknar man Kortévägen där vi brukade bänka oss med te framför datorn i det ofta råkalla köket. Ganska lyxigt ändå tycker jag att det i mitt nya boende faktiskt finns element som funkar att vrida upp värmen i. Utan att elhyran stiger till himlen. Men det var inte helt tokigt jämt i det kyliga fnitterfitta-huset, tjocksockar och varma tröjor har sin charm det med. Filtar, kaffe, te och dumpstringfika i vardagsrummet. MYS!

 

Idag laddar jag inför vad som kommer att bli en pluggdag. Lunch- och middagslåda får åka med till skolan så jag kan sitta till jag blir trött i ögonen ikväll. Frukt, ingefära och citron så man kan ta sig en varm kopp och en sockerhöjare lite då och då. Heja mig!

Det är så rackarns tråkigt det här med att ligga lite efter i plugget. Då får jag nämligen inte en lugn stund och tycker inte att jag har tid med något, går under devisen "det är ju bara en vecka jag måste stå ut, sen kan jag leka med alla". Så ofantligt tråkigt! För det är ju när man som minst "kan" som man som mest VILL åka hem till någon, dricka kaffe, kramas och kolla på film. Eller något liknade, det var det jag kände som mest för idag i alla fall. Dock vet jag att om jag skulle skita i plugget och göra det så skulle jag inte få en lugn sekund utan att ha ångest över all tid som jag inte lägger ner på Dewey och gänget. Ikväll är det ju även jazzklubb på en resturang inne i stan och här sitter jag på golvet i mitt rum med boken uppslagen bredvid. Tog en stund off för att anmäla mig till tentan, hade ju varit grymt tråkigt att missa det, samt vila ögonen från text en stund. Jag tror till och med att jag ger upp. Till den som har svårt att sova, John Deweys Demokrati och utbildning får dig att slockna på två röda. Hett tips!

 

Godatt då!

När jag ska någonstans vare sig det är till fots, till cykel eller med något annat färdmedel så åker lurarna in i öronen och spotten går på. Ibland vågar jag inte ha så högt till exempel när jag cyklade i rusningstrafik till Risbergska, då kan det vara ganska bra att höra vad som händer runtomkring. Annat är det när jag promenerar, då tenderar det att bli ganska högt. Igår var det riktigt skönt. Jag tog en promenix till Willys för att handla igårkväll när mörkret hade fallit. Gick i min goa värld fylld av Sarah Dawn Finers mustiga stämma när jag möter en cyklist som kommer emot mig på gångvägen. Jag går på vänster sida, längst in mot husväggarna så cyklisten får cykla in mot mitten. Precis när hon passerar så hör jag att hon säger någonting dock inte vad. Jag såg ingen telefon i handen på henne, inte heller några lurar från någon jackicka. Så jag antar att hon ville säga något till mig. Säkert något i stil med att jag går på "fel" sida av vägen eller att jag borde ha reflexväst på mig så jag syns. I min ljusblå kappa. Jag kanske är tråkpessimist men det var så situationen kändes, hon slirade in mot mitten ganska sent nämligen. Då är det gött med lurar och musik så man slipper höra på dom som inte har bättre för sig än att gnälla på andra man möter i världen. Hade jag hört vad hon sagt så hade jag grämt mig över det hela vägen till Willys. Eller blivit glad över den fina komplimangen om min blå kappa, vem vet?

Jag höll på att sätta tevattnet i halsen när det enligt min dator ska vara 18 minusgrader ute. Nu är det inte riktigt så kallt men nästan. Yr.no säger att det ska vara 17 minus på förmiddagen här i Öret. Det kommer nog att bita rätt skönt i kinderna när jag traskar iväg till skolan strax men det är bara mysigt tycker jag. Så länge det inte biter och är kallt på resten av kroppen. Täckbyxor eller inte, det är frågan.

 

Denna vecka är det all about plugg till tentan samt hoppas på att min misstänkta förkylning antingen är en kort en eller försvinner snabbast kvickt så jag kan sjunga som en galning i helgen. Då spelar vi för livet i Marieberg Galleria på lördag dag och sen i Immanuelskyrkan på kvällen. Ännu en låt ska övas in på eget håll, en fantastisk låt. Måtte min onda hals vara ett minne blott då. Fram till dess kurerar jag mig med julte i mängder och sitter inne och pluggar. Kul jul.

 

Bjuckar på en bild från vintervackra Mellansel. He var grejer det!

 

Nu, mina vänner, är jag riktigt trött. Farligt det där med att sätta sig ner alltså. Idag har jag ju som sagt varit igång hela dagen, från julkalendern imorse till halv elva då jag kom hem från kyrkan. Dagen har i vilket fall varit trevlig förutom att jag kände att jag tappade min kropp någonstans under repens gång så när det väl var dags för konsert så kändes det som att jag inte orkade någonting. Mesig huvudklang var det som kom från mig men så får det också vara ibland. Halsen börjar kännas öm och rivig och jag vet inte om det är en förkylning som är på ingång eller om det är att jag är lite ovan med att sjunga, efter VFU:n och så ni vet. Den som lever får se.

 

Jag var så himla sugen på en promenad i den kalla vinterkvällen men kände direkt när jag kom hem att det nog vore bäst med dusch och sängen. Så det är precis det jag ska göra nu, hoppa i säng. Fy vale vad skönt! Imorgon är det dags att bylta på sig alla underställ plus fyrtioåtta tröjor, dubbla vantar och allt det där för spelning nummer två i Wadköping. Det lär bli kallt. Men mysigt. Och det är ju viktigast. Heja min hals till dess. Julkalendern först dock, det är också viktigt.

 

A, sov gott!

Seminarium - check! Och så infinner sig den sköna känslan, känslan av att ha gjort klart något. Det händer inte ofta när man håller på med musik så jag ska passa på att njuta den här terminen då man faktiskt kan slutföra saker och ting. Och längta till när vi har skrivit vår tenta den tolfte december. Ojojoj. Det kommer att vara känsla!

 

Under var det ju som sagt fika. Jag hjälpte till att slänga ihop kaffe, tevatten och duka upp allt gott på ett bord och glömde därmed bort min matlåda uppe i kylen i pentryt. Illa att fika när man är hungrig, då försvinner det ner en massa gott i magen och rätt vad det är så är man svullen som en ballong. Och så äter man sin lunchlåda på det. Lite sådär... Men det rådde vi bot på med lite Zumba såhär på kvällskvisten och nu sitter jag med lite middag i magen och en houngsmask i ansiktet. Torr som fnöske börjar jag bli och vill inte smörja mig med ansiktskräm som inte är det bästa faktiskt. Emma tipsade om houng så det provar jag nu. Kleta på, låt det sitta ett tag och sen bara att torka bort med vatten. Voilia! Peppar, peppar så funkar det på mig utan att jag blir raka motsatsen, fet och flottig. Strax ska jag vidare hem till Matilda (som har Ruifritt, hehe.) för glögg- och filmmys tillsammans med henne och Emma. Glögg spetsad med lite rom, pepparkakor och digestive med hummus. Mums i magen! Lugnt och lagom peppigt inför imorgon då det blir heldag i Immanuelskyrkan inför julkonserten. Först ska vi truddelutta lite utanför kyrkan, sen flyttar vi in till den lilla julmarknaden som är inne i cafét och sen blir det rep för hela slanten. Det kommer att svänga så det svartnar, kåporna ska gunga som aldrig förr. Och så blir det extra roligt i år nu när Matilda är med tycker jag. Har ni vägarna förbi Öret, kom förbi vid sju vet jag!

 

Dags att torka av kletet i ansiktet tror jag. Sen ska jag mysa ner mig i mina täckbyxor och tjocka halsduk och promenera bort till Matilda. Det är ganska kallt så snön ligger kvar, yr lite i luften. Det ger en go och varm känsla i magen. Trevlig kväll till er!

Idag var det back to school som gällde. Lite sådär faktiskt. Dock kändes det riktigt fint att komma in på muhög igen, då kände jag att jag pustade ut. Att äta lunch tillsammans med gött folk i pentryt är ju saknat. Och gemensam sång, hej och hå vad jag har saknat dig. Pia levererade meditation, terapi och en skön stund i form av bankning. Man jobbar i par där man turas om att andas, ljuda toner, se ut långt bort mot horisonten, värma och banka. Hur skönt som helst. Välbehövligt. Något annat trevligt som denna dag bjöd på var cappucino och en lakritskola hemma hos J. Det var länge sedan. Mer musik, andning och värmning. Sen dags att bryta upp för FIFA och kebab samt plugg. Ni kan gissa vem som gjorde vad. Dock har jag även fått sitta i skapartagen ikväll nämligen gjort handdockor till vårt seminarium imorgon. Ännu en tråkig sak man upptäcker att man inte tänkt på att köpa, färgpennor och sånt. Det finns ju bara hemma i Nynäs och Solna. Som tur är så hade i alla fall Sonja Karlssons Klister så jag kunde slutföra min fantastiska kreation. En väldigt opropertionelig (stavningen där, hjälp.) lärare. Med "I <3 kunskap" och "learning by Dewey" skrivet på tröjan. Lite roligt ska de få imorgon tycker jag. Önska oss lycka till!

 

Det var allt vad denna torsdag hade att bjuda på. Nu är det hög tid för sängen så jag inte blir så trött och tråkig imorgon, det är ju fredag för bövelen. Under lunchen ska jag och mina kollegor i styrelsen bjuda på fika till våra kära muhögstudenter för att fira att ledningen tar över hyran till vårt sektionsrum från och med 1 januari 2013. Så mycket pengar som nu kan gå till en himla massa roliga grejer istället och det känns ju rackarns bra. Helt klart värt fika! Plugga lite inför tentan ska jag göra, träna på ett eller annat sätt och sen tar jag helg. En helg som kommer att vara fullsmockad av musik, på lördag med Joybells och på söndag med de kära lusseflickorna i Wadköping. Men nu tar vi en dag i taget, seminarium först ut. Pepp, pepp!

Idag var sista dagen på min VFU-period på Risbergska så igår bestämde jag och mina fellow praktikanter att vi skulle tacka genom att ta med fika på dagens konferens. Det vi inte visste då var att rektorn för estetprogrammet skulle bjuda på tårta. Sicket kalas det blev! Jag tog för mycket. Som vanligt. Gott var det!

 

När jag kom hem hade mitt paket som jag har väntat på kommit. Julgardiner, chokladkalender och adventste hela vägen från Sandskogsligan, alltså mormor, morfar och Simona. Nu är mitt rum redo för första december och första advent i helgen. Detta firas med en lyxmiddag som heter duga. Hel ugnsgrillad kyckling med potatismos, sås och stekta champinjoner. Min mage kommer att jubla, förhoppningsvis.

 

Nu är det back to school och examination på fredag så imorgon ska vi träffas i seminariegruppen och planera. Det skiter vi dock i nu, mumsmiddag, lite plugg och så en promenad i ruskvädret på det. Skön kväll.

Stressveckan är officiellt över. Eller, stress och stress. Fullt upp har det varit och eftersom jag inte har varit duktig på att planera mina dagar utan tänkt att det löser sig så har det blivit lite stressigt till och från. Rolig har den varit men svettig. VFU under dagarna, konserter och rep på kvällarna. Yoghurt och musli till middag och laga matlådor till nästa dag vid tiorycket på kvällen. Vi avslutade med en utekväll på Strömpis där vi dansade som aldrig förr och sen hem vid tresnåret för att sova som en stock.

 

Denna lördag har därför varit allt annat en full och stressig, tvärtom. Jag har sovit ut, ätit frukost och läst tidningen i lugn och ro. For ner på stan för att fixa julklapp till min kära moder samt att kika runt lite i second handbutikerna. På Myrorna möttes vi upp, Emma, Matilda. Rev runt bland paljetter, röda tyger, jackor och prylar. Med mig hem har jag en liten väska att slänga över axeln samt en mörkgrön klänning att dansa runt i nästa gång vi går ut i natten. Vi avslutade med en lång middags- och gofikastund på Java. Och som jag trivs och är glad i magen.

 

 

Nu ska jag fara till skolan för att öva lucia- och jullåtar till morgondagens gig. Vi är ett gäng brudar som ska sjunga fyra söndagar framöver på julmarknaden i Wadköping, den gamla delen av Örebro. Förra året hade dom himla mycket fina saker på den marknaden så kanske att det blir fler julklappsköp. Senare ikväll gör jag följe med Emma hem till hennes tillsammans med ett gött gäng för ännu mer sällskap och mys. Det är så vi gör det här i Örebro. Pratar tills man blir alldeles trött om allt mellan himmel och jord och bara har det allmänt bra. Inget att klaga på.

Igårkväll hade vi kombohäng i vårt vardagsrum på övervåningen. Det dracks whiskey dock inte av mig. Kaffe och choklad dög fint det också. Trevligt med kvalitetstid tycker jag, det är inte alltid alla är hemma samtidigt.

 

Denna dag har bjudit på häng på Risbergska, lite övning och en fet jazzkonsert med de nya knodden från Jazz/Rock. I pausen mellan de två ensemblerna fick jag till min enorma glädje skratta i hela fem minuter. Emma försökte räcka mig en riskaka och äta banan samtidigt. Tyvärr missade hon munnen till sin enorma besvikelse och hennes ansiktsuttryck kommer jag sent att glömma. Mer snopen tjej får man leta efter. Det förgyllde definitivt min kväll. Vilket kan behövas för nu är det läsning och omskrivning av litteratur som hägrar för mig. Tentan kommer att vara här på nolltid så jag vill börja i god tid för att slippa stressa. Litegrann varje dag ska vi göra och därmed basta! En mango till det så jag håller humöret uppe.

 

Tack och bock för ikväll!

Med i vår repertoar i Spelar för livet finns det en låt som heter Andra sidan med en liknande tappning som Sofia Karlsson framför. Det är en riktigt fin tröstelåt. Texten börjar med frasen Du kommer aldrig mer tillbaka. Man kan gråta ögonen ur sig, jag får hålla mig varje konsert då Sandra sjunger den. Dock är resten av låten och texten fantastisk.

 

När du går där på saliga ängar för dom är saliga det vill jag tro. Kan du höra mig då när jag sjunger, där du vilar i sorglöst bo? Om jag var en fågel skulle jag flyga högt över taken. Lämna marken, lämna träden och ge mig själv åt vindarna. Ja, om jag var en fågel skulle jag flyga längs dina stränder. Var jag vågen i din bränning, var jag fågeln i ditt bröst. Där på andra sidan dit jag inte kan gå.

 

Till middagen har jag kikat på ett program från Svt, Annas eviga, där temat är döden. En utav gästerna har cancer i magen, en sjukdom som dom inte längre kan göra något åt. Han berättar i programmet vad han tror kommer att hända efter döden, han berättar om bilder som han har sett i sina drömmar. Och det som han berättar vill jag tro på. Jag vill verkligen det. Så jag tänker på vår fina misse som busar runt på saliga ängar med solen i pälsen. Och jag hoppas att han hör mig när jag säger att jag saknar honom så att det gör ont i hjärtat.

Den här helgen har verkligen gått i musikens tecken och ingen är gladare än jag. Det började redan i fredags då det var Kulturnatten här i Öret. Jag och Emma gjorde sällskap och cyklade fram och tillbaka mellan skolan och downtown för att kika på konserter i en salig blandning, till exempel Mezzoforte tribute och en väns kvintett med fina, fina egenskrivna låtar. Och än en gång slår det mig vilken lyxig tillvaro jag lever i. Jag vet att jag tjatar om det ofta, tror jag i alla fall, och det med all rätt. Ta denna vecka som exempel, konserter av olika slag varje kväll. Ibland till och med två konserter på en kväll. LYX. Som sagt.

 

I lördags förmiddag packade jag konsertoutfiten, sovsäcken och for till Småland tillsammans med gänget från Spelar för livet. Ännu en del av Sverige att bocka av från listan på besökta platser. Förutom att få delta i två fina konserter i Vetlanda och Sävsjö så har jag fått äran att se Sveriges största (fejk-)potatis, skutta runt på Bodaborg, "efterfesta" på Donken som följdes av Rockband i kyrkan vi övernattade i samt bli hembjuden till väldigt trevliga människor på frukost och middag. Det faktum att jag aldrig har varit i småland tidigare blev helgens snackis. HUR kan man ha missat det under sitt hitills 22-åriga liv?! Nu har jag i alla fall fått se lite och jag kommer definitivt fara tillbaka. Man har ju hört om alla fantastiska secondhand's och aktioner.

 

Efter att ha kommit tillbaka till Öret sent inatt så blev det några timmars sömn innan det var dags att hoppa på cykeln och cykla till Risbergska för del två av praktiken. Endast åtta dagar denna gång så snart är vi tillbaka på campus igen, för gott, och det känns fint. Jag trivs jättebra på Risbergska men sången  och musiken väger tyngre i hjärtat. Såklart.

 

Fin helg, fint folk, fina stunder och musik. Bra skit.

Klockan är strax tre och det börjar redan bli mysbelysning i mitt rum, lite dunkelt sådär. Jag råder bot på det med tända ljus, bland annat mitt lakritsljus som äntligen har fått en liten ljushållare att stå i så det går att tända. Jag har varit och ränt på stan idag för att handla upp presentkorten vi faddrar fick efter nollningen. HM och Lagerhaus fick ena varsitt besök och så förbi Indiska för att köpa fler ljus. De brukas varje dag och går åt i en rasande fart så det var dags för påfyllning. En trasmatta fick jag med mig så nu är det inte så kalt på golvet i mitt lilla rum. Igår tog jag mig tid att sätta upp foton lite här och var så nu är det färdigpiffat och klart. Bara tre månader efter inflytt...

 

Det här är den första helgen i Öret som jag har haft ett tag och trots att jag bara har gjort roliga och trevliga saker när jag har farit iväg så känns det ändå himla gött att bara få vara hemma, öva, träna och umgås. Nästa helg vankas det en helgtripp till Småland (!) för Spelar för livet-gig. Jag har ju som aldrig varit i Småland, norra Sverige är där jag känner mig hemma, så det ska bli riktigt trevlig. Det ska ju finnas en del fina loppisar där har jag hört.

 

Nu ska mat planeras och inhandlas sen väntar Zumba, övning och läsning inför nästa veckas pedagogik. En kopp te, lite tända ljus och en filt på det. Hurra!

Ibland händer det tusen saker, eller inte ens en sak, som gör att man inte skriver i sin blogg. Så har det varit sen sist jag kikade in här. Papret som jag skrev på har blivit godkänt har jag i alla fall fått veta. Och det är ju himla skönt och jag peppar på nästa delkurs som börjar i veckan. Jag har hängt med gymnasieesteter i två veckors tid vilket har gjort att jag har druckit kaffe minst två gånger om dagen. Och blivit grymt sugen på att skaffa mig ett par Dr.Martens som de flesta coola kids kilar runt i. Det gillar inte min mamma som endast kopplar dom till skinheads från hennes gymnasietid. Jag har fått åka på roadtrip till en fin gård belägen i skogarna utanför Kisa. Badat tunna och klappat en gosig katt vid namn Sixten som tycker om att skeda. Jag var inte sen att hänga på. Jag äter söndagsmiddagar på veganskt vis och ska få umgås mer med vänner nu när vanliga skolan tar vid igen efter praktikens slut. Tillbaks till musikhögskolan, öva sång occh planera lunchkonsert, det ska spelas Foo Fighters. Bland annat. Det är även hög tid att dra igång med slickbandet. Nu ska här musiceras.

 

Här får ni en fin fras från en fin låt.

Du gråter inte som du gjort och jag går inte längre sönder, krasas inte lika fort nu.

Det är fint när solen bestämmer att fortsätta att lysa och visa höst-Öret från sin bästa sida när pappa och Karin kommer och hälsar på. Först en svettig gospelgudstjänst där jag hade solen på mig under hela tiden vilket gör det förbenat varmt i kåpan. Att då få komma ut i den friska hösten, det är helt fantastiskt skönt. Det är alltid ett annat sting i luften när det är soligt, bitigt på något sätt, och det gillar jag. Halsduk som värmer halsen medan det biter i kinderna. Så ska det vara. Vi for hem till Måsvägen så jag fick visa upp mitt radhus och sen tillbaka till stan där vi åt en bit mat och tog en latte, pratade och mös i några timmar. Nu är dom tyvärr på väg tillbaka till fiendeland men det var fint med den kortisen vi fick.

 

Ikväll ska jag inte göra många knop, lite tvätt och sen middag med Emma (som traditionen lyder) och Philip. Söndagsmys helt enkelt.

 

Idag har jag haft en riktigt njutfull dag. Att först vakna och sen ligga och morna sig i en timma med senaste Drömhem och Trädgård är inte fy skam. Sen tog jag äntligen tag i mitt rum som numera är rent och fräscht där var sak har sin plats. Där sin plats även är en annan plats än golvet vilket vi gillar. Strax före kom Emma och så gick vi ut på en promenad. Jag har ju megaturen att ha ett naturreservat precis runt knuten så vi strosade ut på grusstigarna. Mötte pälsiga kor som gick och käkade gräs men som tyvärr inte ville bli klappade. Posa gick dom dock med på så fota kunde vi göra. Solen brände oss på näsorna under hela promenaden och det har verkligen varit den perfekta höstdagen. När vi kom tillbaka hem till mig så anslöt ett gäng till för bullbak. Många timmar senare så har vi ätit bullar, äppelkaka och pizza tills vi har storknat. När vi var som mest mätta flyttade vi oss till sofforna i vardagsrummet och lyssnade på Ronja Rövardotter och Djungelboken på LP-spelaren. Minnen säger jag bara! När vi var små, syrrorna och jag, så brukade vi lyssna på Mio min Mio eller Fablernas värld hemma hos mormor och morfar när de vuxna ville prata ifred efter middagen. Sjukt smidigt sätt att bli av med barn på och så är det bara att gå och byta sida när de gormar från vardagsrummet. Jag har skaffat mig ett gäng Astrid-LPs men jag måste definitivt köpa fler! Det är så rackarns trevligt att lyssna på tycker jag.

 

Nu ska jag och min megamage gå och lägga oss och peppa gospelgudstjänst imorgon. Pappa och Karin kommer och hälsar på också så det blir myspys med dom på stan efteråt. Och visa upp radhuset såklart.

 

Heeeeeey! Vilken lattjo liten pryl.

Imorgon ska jag vara arg och sjunga The pretender av Foo Fighters på gemensam. Blev så sjukt pepp på att bara få skrika ur mig livet förra torsdagen då det var mycket sånt från de andra på lektionen. Och inte vara så typiskt "tjejig" alltså återhållssam. Provade att släppa lös idag på sånglektionen och det kändes gött, mindre gött i halsen dock. Men så får det vara. Det kostar att vara arg.

 

Vi har läst otroligt mycket om sociala relationer under de här första veckorna i pedagogiken, hur vi spelar våra roller och kämpar för våran rätt till att få tillhöra en grupp. Orkar inte minnas om jag har skrivit om det förut men ett sätt som vi använder oss av för att stärka oss själva och våra personligheters kvaliteer är att jämföra oss med andra, rättare sagt trycka ner andra eller andra grupper. Jag har lättare att se mig som en fri svensk om jag har att jämföra mig med en förtryckt invandrare. Eller som när vi hade helgrupp på ett seminarie förra veckan då jag tog på mig det mest estetiska jag äger i klädväg typ, omedvetet på morgonen men när jag tänkte efter under dagen så kom jag på att det hade varit mina riktlinjer. Att klä mig så färgglatt och "otrendigt" som möjligt för att befästa min status som esteten i gruppen eftersom jag tycker att vi är roligare än de andra. Sjukt ju. Jag är bätte än "den andra". I en text läste jag igår att kvinnan i alla tider har setts som "den andra" då det alltid har varit mannen som har varit normen som man följer. Det är ju så man blir mörkrädd...