Imorse var jag pepp. Jag och ett gäng goingar var på morgonyogan och blev sådär härligt sköna i kroppen. Kvällen innan när jag packade vad jag skulle sätta på mig efteråt i väskan så tänkte jag till och tog bara med mysiga plagg. Och jag lyckades med min tanke, det var det första Emma sa när jag hade fått på mig allting. Vad mysig du är idag, Amanda. En fin komplimang om något tycker jag. Seminarie- och frukostdags. Jag hade laddat upp med en smoothie på det jag råkade ha hemma såsom banan, ananas, creme fraiche, mjölk och lite havregryn. Lite skeptisk inför första skeden men det var ju rackarns gott. Så gott att jag bunkrade upp med frukt och vaniljyoghurt i eftermiddags så jag kan få en lika mumsig frukost imorgon. Mango. Mmmm.
Ett bra seminarium där jag fick släppa ut alla tankar kring boken, ett härligt förseminarium med gruppen. Det blev mycket skratt och jag hoppas att det kommer att hålla i sig. Är ju himla bra om man kan känna sig avslappnad med dom som man ska sitta och diskutera med hela terminen, det släpper nu så sakta för oss alla. En go lektion i gemensam sång, som alltid. Dock dog jag efteråt. Jag vet inte varför men humöret sjönk som en sten. Hem och äta en cocosboll, skriva kontrakt hos vår fastighetsägare och fira att det har klirrat till på kontot genom att köpa ett otroligt fint tidningsställ för trettio kronor på Myrorna. Då fick jag lite livet tillbaka kändes det som och den här kvällen har mycket hunnits med. Jag har lagat och ätit middag, bakat en banan/chokladkaka till gemenskapshelgen med Joybells, bakat morotsbröd samt piffat i mitt rum. Skruvat sängben och så. På söndag blir det sista ruschen samt städning, sen kan jag leva och njuta av mitt rum. Äntligen!
Jag har börjat att engagera mig lite mer här och var i mitt liv. Numera ska jag axla titeln som sekreterare i musiksektiones styrelse samt sitta med i Joybells styrelse som ekonom och vara social stämchef för altstämman. Hitills är det bara roligt. Det känns fint.
På tal om något helt annat så läser vi en riktigt intressant bok den här veckan i pedagogiken, I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson. Fanny har följt två tjejgrupper från olika gymnasieprogram i ett års tid och för diskussioner kring hur vi tjejer "blir kvinnliga" och vilka faktorer som spelar in. Bland annat så pratar hon om etnicitet, genus och klass. Rätt ofta har jag känt mig träffad när jag har läst boken, till och med blivit arg ibland. Jag har försökt tänka tillbaka till min gymnasietid, hur jag tänkte och tyckte då, och tycker att "jag bara var mig själv". Fast så enkelt är det nog inte ändå. Om det är något som man har kommit fram till under den här första delkursen i pedagogiken så är det att det i princip inte finns något som heter "vara sig själv". Om man drar det hårt. Och när man är mitt uppe i det själv, som på gymnasiet till exempel, då är man redan så inkörd i de mönster och roller som finns att man inte reflekterar över att man reagerar, gör och tänker på ett visst sätt. Det är lite läskigt fast sjukt intressant. Jag har verkligen fått mersmak av den här Fanny så jag ska se till att köpa en annan av hennes böcker som Emma rekommenderade, Rosa - den farliga färgen. Fanny kommer även och har en föreläsning på campus den sjunde november och det har jag redan bokat in i kalendern. Spännande att höra henne tala i egen hög person.
Det var allt för mig denna mysregniga onsdag. Yoga ikväll samt lite plugg på det, sen hopp i säng.
Igårkväll/natt var det sittning för oss rosa, tjusiga musikare nere på Kårhuset på Campus. Våra nollor är härmed ettor och introduktionen är slut. Det känns skönt. Det har varit sketroligt och man har dessutom haft en jättebra chans att prata runt med de nya. Och samtidigt har det varit lite tröttsamt till och från. Det roliga är ju dock att hur trött och opepp man än har varit så har vi nästan alltid dansat till stängning, burit stolar under prat och skratt, sprungit fram och tillbaka för att hinna med det där sista. Nu går vi in i nästa fas, fortsätta ha trevligt tillsammans fast under mer lösa former där det inte är aktiviteter på ett schema.
Det blev en lagom sen natt med sjukt onda fötter som avslutning då jag invigde ett par nya klackar kvällen till ära. Det jag valde att ignorera var det faktum att jag inte har gått i klackar, än mindre dansat en hel kväll i klackar, på ett jädra tag. Ajajaj. Men snygg var jag och roligt hade vi, det är det viktigaste. Nyklippt också, riktigt pojkkortklippt i nacken. Mina direktiv till frisörskan var "i nacken får det gärna vara så kort som det bara går att klippa". Jag gillar känslan när man ska dra lite i håret i nacken och så finns det inget att ta i. Lite tråkigt dock om någon vänlig själ blir sugen på att riva runt i håret, det är ju alltid lite goare när det är lite längre, men vad tusan. Kort är gott!
Den första helt lediga helgen på länge ska firas med en skål gröt till frukost, en kopp och DN. Tipptopp!
Ikväll har jag tagit mig en liten pluggstund med polkagristeet i högsta hugg. Och nu tänker man att stackaren, jag alltså, har varit tvungen att läsa en massa sidor i någon halvintressant bok. Igen. Men icke! Mycket bättre än så faktiskt. Jag har kikat lite på film, närmare bestämt Döda poeters sällskap. Dock har jag lidit av sömnbrist de senaste dagarna (två veckorna i och för sig) så jag har bara hunnit med en halvtimme för nu tänker jag hoppa i säng. Måste dock säga att det är grymt lyxigt att få "kolla på film" i läxa. Det är ju som inte jobbigt någonstans.
En sak som jag har funderat kring på sista tiden är kök och mat. I väldigt många inredningsrepotage där frågan om favoritrum dyker upp så svarar majoriteten oftast köket. Där kan man samla alla goda vänner och sin stora familj för en härlig pratstund över en god bit mat, bla bla bla. Tråkigt, har jag tänkt för de är extremt många som svarar så. Och nu har jag insett att jag nog kommer att bli exakt likadan. Jag har märkt det nu på sista tiden då vi har haft dom sällsynta tillfällena när vi "gamlingar" har kunnat tagit sig tid att träffas någonstans. Hemma hos Emma för att fika äppelpaj i långpanna eller pannkaksbrunch hemma hos mig. Jag har liksom stannat upp en sekund, mitt i allt prat, stök och skratt, och känt hur himla fint det är. Det här med vänner som samlas över en bit mat eller en god fika i någons kök. Man måste väl inte alltid äta men det blir som en go feeling över det hela. Det vill jag göra i helgen, äta en god middag med några finingar, kanske spela ett spel, prata och bara ha det gött. Och samtidigt credda mig själv för att jag har blivit en sådan som vågar skapa gemenskaper. Fina gemenskaper. Och hela tiden lär känna nya goingar. Det hade man inte kunnat tro om lilla osociala, blyga Amanda.
Imorgon startar vi dagen med yoga klockan sju och mysfrukost på skolan. Jag och vänner. Fy vad bra.
Idag är det äntligen dags för Örebrodagen! Och självklart regnar det ute. På Örebrodagen är man ute hela tiden, hela dagen förutom när man äter lunch. Tur då att jag är över det där högstadietramset då man hellre blev blöt och kall än körde på regnkläder för det "är ju såååå fuuuuuuult". Nä, torr och varm ska man vara. Det blir som skönare då. Vem blir inte grinig när man blir blöt liksom? Jag blir skitgrinig så man kan säga att det även är för omgivningens skull.
Nu blir det gröt och mitt hembakta (that's right, jag har bakat bröd för första gången i mitt liv) valnötsbröd till frukost. Lite hallonsylt och en kopp te och jag är good to go. Håll tummarna för våra åtta, tappra musiksektionare idag! Vi ska vinna, vi ska ta dom, vi ska göra köttfärs av dom! Tjoho!
Nuförtiden går mina dagar åt till att hänga med nystudenter och läsa. Att plöja igenom en bok på en vecka har ju hänt förr, kortare tid till och med, men inte denna typ av böcker. Och så blir det en helt annan grej när man är "tvungen" att läsa. Det går som långsammare då. Men jag kämpar på, det måste man ju. Intressant är det faktiskt också, oftast.
Imorgon ska jag, hör och häpna, läsa. Och skriva en refererande text tillsammans med Fältis. Och ha sånglektion. Samt cykla in till stan, förvandlas till pirat och dansa tills jag får ont i träbenet. Och försöka mig på att stiga upp klockan sju. Imorse hade jag ställt klockan men vaknade av mig själv vid åtta utan något som helst minne av att jag stängt av larmet en timme tidigare. Minns inte ens att det ringde över huvudtaget. Nytt försök imorgon! Dags att sova alltså. Hörs. Häj.
Jag och Emma går ut stenhårt denna gratis träningsvecka, hela två pass idag. Först cirkelgym tillsammans med 65+ tanter på morgonkvisten och så det nya Sh'bam. Smaka på det ordet. Sh'bam. Och så med lite attityd, Sh'bam! Nu har dock min rethosta som vägrat att försvinna sen jag slutade tidningsdela uppgraderats till en elak förkylningshosta som river i bröstkorgen. Och då får man ju inte vara farlig och elak mot hjärtat genom att träna ändå. Särskilt när man har en mor som är extremt rädd om en och som påminner om "ärren" man skapar. Så det blir vila en tid framöver och så peppar vi Zumba på söndag istället. Om hostan har lugnat sig då.
Idag har jag haft mitt första "riktiga" seminarium. Jag och min partner in crime, Fältis, skötte oss fint med att lägga fram vår film som vi sett och koppla ihop med kurslitteraturen och allt annat mellan himmel och jord. Hela eftermiddagen tog det så man är lagom mör. Vi musiker är inte vana att hålla på med teoretiska grejer, praktiskt ska det vara. Ikväll hade brassarna som vi har utbyte med en konsert som var himla trevlig. Och dansant. Vi stela svenskar försökte hänga med så gott vi kunde. Kul var det!
En go torsdag over-all tycker jag. Och imorgon ska jag och Emma luncha med bästa Gustav som är och hälsar på. Halva kollektiv Fnitterfittan på plats i Öret känns fint i hjärtat.
Nu är min cykel äntligen fixad så nu kan jag flyga fram över gator och torg, stock och sten. Himlans vad gött det var att cykla hem från Universitetsgatan. Nu är det bara ett nytt stöd som fattas, annars är jag good to go.
Jag har suttit och skumläst Barnens rättigheter såhär på kvällskvisten, 80 sidor inför imorgon. Lite ananas till för att hålla mig vaken men nu är det på gärsgår'n att ögonlocken håller upp. Dags att slänga in handduken och tacka för sig. Som föreberedelser inför imorgon så har jag preppat matlådor, både lunch och middag, samt packa cykelkorgen med diverse nya prylar som block, mapp och små post-its att sätta i böckerna. Det var nästan så att jag även hängde fram något att ha på mig imorgon men där gick gränsen. Jag tror att det kommer att bli trevligt med lite struktur igen. Känner mig peppad, litegrann i alla fall. Fast det är nog mest för att jag kände mig så duktig när jag plockade ihop allting. Hoppas att det kommer att sitta i ett tag. Innan man blir sådär bitter ni vet.
Lite tandborstning på det här så är allt frid och fröjd. Pedagogiken, här kommer vi!
T som i trött. Det är lite så vi alla jobbar idag känns det som. Fast det är ju extra synd om mig såklart, puckot som endast sov fyra timmar inatt. Dock var det ju på grund av gospelgudstjänst så jag är långt ifrån bitter. Jag är absolut bitter över att bli så trött i benen då jag är tvungen att promenera överallt. Det där med att laga punka var lite svårt så jag ska ta hjälp av eminenta Johan istället. Den snälla karln. Köpa en cykelslang har jag lyckats med i alla fall. Hoppas jag.
Annars då? Igår insåg jag att det är sista dagen på sommarlovet idag. Det ska firas med en film och tidig sänggång då det blir rivstart imorgon med samling klockan kvart över åtta i den sketstora aulan på skolan. Campus liksom, vi ska ju ner där och härja. Hejdå Musikhögskolan! För den här terminen alltså. Fast vi lär inte kunna hålla oss borta. Man måste ju öva och så. Och ha roligt och spela.
I väntan på att Johan ska repa klart så ska jag roa mig med att läsa lite inför imorgon. Typiskt, där gör de missade sömntimmarna sig påminda. Läsa. Pausa. Läsa. Pausa. Sova. Hepp!
Jag sitter i mitt rum och lyssnar på en utav världens just nu finaste låtar, Louise av Oskar Schönning. Försöker peppa mig att göra någonting. Måste laga punkan. Måste lyssna in en låt inför gospelgudstjänsten imorgon. Måste läsa en massa sidor till på måndag då pedagogiken drar igång. Måste fnula ut en fiffig kändis att klä ut mig till till ikväll. Fast det är faktiskt inte så viktigt. Kanske att jag drar fram min hippieklännig och kör en Tomas DiLeva. Måste bara få tag i långt hår fram till dess.
Igår gick jag hem barfota från kåren. Skavsåret på min häl var ett faktum och hade jag inte tagit av mig skorna hade jag aldrig kommit hem. Den varma duschen när jag kom hem var nästan det bästa på hela dagen. Förutom att få lägga sig i en mjuk säng efteråt då. Och förutom att dansa så mycket att man blir uttorkad. Det är också roligt.
Jag tror att det kommer att bli ett riktigt fint gäng nya ettor som börjar i år. Roligt har vi i alla fall. Eller, i alla fall jag.
Cykeln, här kommer jag! Gör så att det inte tar halva dagen att fixa punkan bara, då blir jag ledsen.
Det blir inte direkt tidiga kvällar framöver. Imorgon ska jag passa på att packa i rummet och lägga mig tidigt så man orkar med helgen med färgfest på kåren på fredagkväll och så kändisfest hemma hos mig på lördag. Annars kommer man att vara helt död på söndag. Och om man blir det efter endast några dagar, hur ska man då palla flera veckor? Nä, fräscha faddrar är att föredra tror jag.
Idag gick det som sagt igång och det läskigaste var faktiskt när vi skulle visa runt de små liven på campus. Jag kan absolut inte påstå att jag har koll på resterande lokaler och annat, det som inte har att göra med musikhögskolan, pastabuffé eller träningslokaler. Men vi kom runt, min lilla grupp, min fadderkompis och jag. Vi höll tiden relativt bra. Man får vara glad för det lilla. Introfesten här hemma blev lyckad, sjukt bra uppslutning! Håll tummarna för att det ska hålla hela tiden ut.
Okej grabber, imorgon smäller det! De nya musikerna, bildarna, teaternissarna kommer äntligen till campus och Musikhögskolan. Både igår och idag har vi haft fadderkick-off så nu är jag sjukt pepp. Dock lite mindre pepp på att vi ska kalasa loss hemma hos mig i radhuset, jag som fortfarande absolut inte är uppackad. Verkligen ingen ordning inne hos mig och sånt klarar jag ju lite dåligt. Det är mycket som kommer att slängas in i förrådet/garderoben/städskrubben fem minuter innan alla anländer känner jag spontant. Men så får det vara.
Ikväll fick jag även följa med hem till Emma och spana in hennes nya crib. Vegantacos och så fnulande på vårt mail till vår förra hyresvärd. Kändes lite konstigt att tacka för mig och gå hem till något annat, man är ju som van att bara knalla uppför trappen när man har sagt godnatt.
Lite skönhetssömn på det och så kör vi så det ryker imorgon. Hepp, hepp, hepp!
En liten, liten sammanfattning av min gårdag som jag berättade om tidigare. Först ett stycke lövskog på Liljevalchs och så Malin och Davids kök där vi (absolut mest Malin) lagade ihop den mumsmumsiga middagen. Och allra sist, en bubblare från idag. Det är ingen mindre än jag själv efter att jag har hackat upp en riktigt elak gul lök. Som det sved. Och tårarna sprutade. Men det var värt det, kikärtsbiffarna blev goda. Lyllo mig som får äta det till lunch imorgon också. Tack och bock!
Jag träffade Malin för första gången i hus nummer fem, femman, i Mellansel. Jag stod och tryckte i mitt nya och väldigt lilla rum, peppade mig själv för att våga gå ut till rösterna utanför. När kvällsfikan nämndes så tog jag mod till mig, jag ville ju gärna ha sällskap med någon upp till Tingshuset, och gick ut i korridoren. Därute stod Christopher, en kille från Nynäshamn som tyvärr var för gammal för att jag skulle ha hunnit lära känna honom hemma, tillsammans med två tjejer och pratade. Johanna och Malin. Från Nordmaling. Dock hörde jag inte ortsnamnet ordentligt och det tog väldigt lång tid innan jag upptäckte att jag fattat fel. Det var ju skitroligt med Malin från Nordmalin tänkte jag. Passande. Det måste hennes föräldrar ha tänkt på när de döpte flickebarnet. Min första kväll i Mellansel blev allt annat än avslappnad men där har jag ju som vanligt mig själv att skylla. Vi gjorde sällskap upp till Tingsan, jag, Christopher, Johanna, Malin och en Annika som vi plockade upp på vägen och efteråt drack vi te i femmans nedsuttna soffor. Pratade om vars vi kom ifrån, vad vi hade jobbat med under projektarbetet och annat som jag inte kommer ihåg. Trots den något tryckta stämningen så var jag riktigt nöjd när jag låg i sängen i mitt nya rum med den där Malin som stökade runt i sitt rum på andra sidan korridoren. Det kommer att bli bra.
Den där Malin. Den korta tjejen med det långa, raka håret som pratar med sjungande (som när du hyssjar till någon) Umenorrländska. Malin som är lite all over the place prylmässigt och som alltid fyndar till de allra bästa priser på Norrlands second-handbutiker. Ett utav mina första minnen av Malin var när hon visade upp tre stycken sjukt fina kappor som hon hade fyndat till något helt sjukt pris. Den fjärde fick hänga kvar hemma för den fick jag inte med mig. Down to earth, otroligt omtänksamma, sakliga Malin. Som dricker lika mycket te som jag, är en lika stor tidsoptimist som jag och som har lika mycket (och sen MYCKET mer) saker som jag. En som man gärna umgås med om man säg så! Tack Mellansel liksom.
Nu har bönan flyttat hit till storstan (Stockholm, inte Nynäs. Om det nu fanns någon tvekan) tillsammans med sin karl och som det ser ut nu så är de här för att stanna ett tag. Jippi säger jag och passar på att hänga med damen innan färden tillbaka till Öret. Igår gjorde vi slag i saken och tog spårvagnen till Liljevalchs för att springa runt på deras Hemslöjdsutställning. Det var jag och Malin, pensionärerna, bohemtanterna/tjejerna och någon högstadieklass med sina frågepapper i högsta hugg. Det fanns allt. Verkligen allt. Ull, skinn, ben, trä, stickning, virkning, tråckling, ståltråd osv osv. Och så den berömda "lövskogen" där varje löv är unikt. Den fyller två och ett halv rum så det tog sin lilla tid att verkligen se allt och det är mycket som är himla fint. Resten av dagen åt vi gott, strosade runt på stan, pratade en hel massa, hade kvällsmys med chips och glass och så fick jag stanna över natten. En superonsdag skulle man kunna säga. Med en super-Malin.
Nu är min blogg full av fåglar. Förändring förnöjer som man brukar säga.
Ikväll har vi suttit bänkade framför Hungergames här hemma i kroksoffan. En annan isolerad mänska har ju inte sett den än. Bra film. Hemsk men bra. Nu ska jag krypa till kojs och lyssna på Daniel Adams-Ray's sommarprat. Pensionären tackar härmed för sig och önskar er en god natt. Pip-pip. Skvidevitt.
Det blev en blandning. Först gitarrspel tills jag fick ont i mina (numera) ovana fingertoppar, en köpp kaffe på det och så ett stycke sommarprat i form av David Hellenius. Och vattenmelon. MELONAS! Josefine sitter bredvid på vardagsrumsgolvet och knåpar ihop senilsnören som hon lovade mig och Lina för flera månader sen.
Idag, tio dagar efter en kväll med grymt trevligt sällskap och Toto, så har jag en piffdag. Piff, piff, piff. Först ut på listan var att laga en klänning som har legat här hemma i ett år på grund utav en reva. Fast mest på grund utav en annans enorma svårigheter med att få röva ur och göra något åt det. Nål och tråd, tio minuter senare. Klart! Nummer två blev att stryka kläder. En ganska trevlig syssla ändå. Jag har i princip inte strykt ett enda plagg sen jag stack till Norrland för tre år sedan. Först skyllde jag på strykjärnet i femman som på något konstigt vänster gjorde plaggen fläckiga (det var inte jag som blev tvungen att vara den första att upptäcka det, tack gode) och nu skyller jag på att jag är student. Typ. Dock så har jag ett strykjärn som mer än gärna kan bli mitt, enligt min moster i alla fall, så jag får väl göra slag i saken och köpa en strykbräda på Ikea när jag kommer tillbaka till Örebro. För det är faktiskt trevligt med ickeskrynkliga kläder. Och så blir dom extra lena och mjuka. Fast säg inget till min mamma för bövelen! Klockan halv två hade jag ett ärende att uträtta i centrum så jag flög dit på morfars postcykel som jag fortfarande inte har gett tillbaka. Lunch har intagits och nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Spela lite gitarr, det är ju faktiskt något det. Kanske måla naglarna. Fast då kan jag inte spela gitarr. Lite sommarprat är också trevligt. Allt började med att jag lyssnade på Elsa Billgrens. Sen blev jag tipsad om Klara Zimmergren. Och så kom jag på att Underbara Clara pratade förra sommaren. Och David Hellenius ska tydligen också ha haft ett trevligt snack. Varför har jag inte upptäckt detta tidigare? Vuxenpoäng på den va?
I övrigt så ska jag skryta med en sak. Jag har nämligen kollat mitt blodtryck och tantan som gjorde det frågade om jag tränar mycket. En försöker väl svarade jag. Om man ser till ditt blodtryck så ser det ut som att du har ett starkt och fint hjärta. Det är väl en fin komplimang om något? Och det bästa av allt, det blev i samma sekund vetenskapligt bevisat att det är sant. No doubts. Det ska jag ta vara på. Hjärtat alltså.
Min första seglats - check! Och mer blir det till helgen, då blir det till att verkligen lära sig lite om hur det går till för då är det bara papi och jag. Roligt och lite läskigt. Jag har ju varit ute och farit med båt förr, Johns motorbåt, men nu ska jag handskas med något som är liiite större. Eller ganska mycket större. Tur att pappa kan och får visa. Men först...
TOTO!!!!!!!!!!! Jag gör bästa Simon sällskap och går på konsert imorgonkväll. Blev ju så himla bra senast så det är lika bra att köra en gång till. Det lär bli bra.
Något annat som är grymt bra är gospel. Och hjälp vilket trevligt gospelår jag har framför mig! Först har vi Joybells som firar femtioårsjubileum, dock inte förrän nästa år men det ska tjuvstartas redan höst med massor av roligheter. Bland annat spela in en nyversion av en gamlåt från första repertoaren, Joybells are ringing, med tillhörande musikvideo. Den ni! Och det blir tydligen bara roligare och roligare till våren, till det riktiga jubileumsåret. Planeringsgruppen är lite förtegen om sina planer men jag litar på att det blir sköj. En annan grej, bara ett rykte än så länge men som jag innerligt hoppas blir av, är att Karin och Jonas planerar ett nytt gospelcelebration. Då med den nya kören som börjar i höst, den som var i år och så min. Turné och hela skiten, i vår. Det är något jag ABSOLUT vill ta del av. Peppar, peppar!
Toto, Moving Forward Gospelchoir och Joybells. That's why I feel like dancing. Halleluja och tack för slicklicket.
Greetings från Dalarö! Här lade vi till igår efter en solig seglats från Nynäs och i så pass god tid att vi hann med rosé och snacks innan regnet kom. Middagen serverades i båten. Det är sjukt vad trött man blir av havet. Jag menar, jag kan ju inte det här med att segla utan sitter bara med och solar i princip. Släpper här, drar åt där om pappa ber mig. Inte så ansträngande. Och ändå satt jag och gäspade stort vid typ åtta.
Nu ligger jag längst bak i min lilla koj och har det gött. Vattnet kluckar och precis ovanför mitt huvud sitter en ventil som släpper in frisk, sval luft. Den som känner mig vet ju vad jag tycker om lite vind i håret om mornarna. Och på tal om ingenting, vilken fantastisk shortsbränna jag har fått. Mina stackars ben måste vara chockade av all denna sol. Snyggt.
Tjejigt
