Jag träffade Malin för första gången i hus nummer fem, femman, i Mellansel. Jag stod och tryckte i mitt nya och väldigt lilla rum, peppade mig själv för att våga gå ut till rösterna utanför. När kvällsfikan nämndes så tog jag mod till mig, jag ville ju gärna ha sällskap med någon upp till Tingshuset, och gick ut i korridoren. Därute stod Christopher, en kille från Nynäshamn som tyvärr var för gammal för att jag skulle ha hunnit lära känna honom hemma, tillsammans med två tjejer och pratade. Johanna och Malin. Från Nordmaling. Dock hörde jag inte ortsnamnet ordentligt och det tog väldigt lång tid innan jag upptäckte att jag fattat fel. Det var ju skitroligt med Malin från Nordmalin tänkte jag. Passande. Det måste hennes föräldrar ha tänkt på när de döpte flickebarnet. Min första kväll i Mellansel blev allt annat än avslappnad men där har jag ju som vanligt mig själv att skylla. Vi gjorde sällskap upp till Tingsan, jag, Christopher, Johanna, Malin och en Annika som vi plockade upp på vägen och efteråt drack vi te i femmans nedsuttna soffor. Pratade om vars vi kom ifrån, vad vi hade jobbat med under projektarbetet och annat som jag inte kommer ihåg. Trots den något tryckta stämningen så var jag riktigt nöjd när jag låg i sängen i mitt nya rum med den där Malin som stökade runt i sitt rum på andra sidan korridoren. Det kommer att bli bra.

Den där Malin. Den korta tjejen med det långa, raka håret som pratar med sjungande (som när du hyssjar till någon) Umenorrländska. Malin som är lite all over the place prylmässigt och som alltid fyndar till de allra bästa priser på Norrlands second-handbutiker. Ett utav mina första minnen av Malin var när hon visade upp tre stycken sjukt fina kappor som hon hade fyndat till något helt sjukt pris. Den fjärde fick hänga kvar hemma för den fick jag inte med mig. Down to earth, otroligt omtänksamma, sakliga Malin. Som dricker lika mycket te som jag, är en lika stor tidsoptimist som jag och som har lika mycket (och sen MYCKET mer) saker som jag. En som man gärna umgås med om man säg så! Tack Mellansel liksom.

Nu har bönan flyttat hit till storstan (Stockholm, inte Nynäs. Om det nu fanns någon tvekan) tillsammans med sin karl och som det ser ut nu så är de här för att stanna ett tag. Jippi säger jag och passar på att hänga med damen innan färden tillbaka till Öret. Igår gjorde vi slag i saken och tog spårvagnen till Liljevalchs för att springa runt på deras Hemslöjdsutställning. Det var jag och Malin, pensionärerna, bohemtanterna/tjejerna och någon högstadieklass med sina frågepapper i högsta hugg. Det fanns allt. Verkligen allt. Ull, skinn, ben, trä, stickning, virkning, tråckling, ståltråd osv osv. Och så den berömda "lövskogen" där varje löv är unikt. Den fyller två och ett halv rum så det tog sin lilla tid att verkligen se allt och det är mycket som är himla fint. Resten av dagen åt vi gott, strosade runt på stan, pratade en hel massa, hade kvällsmys med chips och glass och så fick jag stanna över natten. En superonsdag skulle man kunna säga. Med en super-Malin.