Lediga nätter är fint det. Man blir ju inte låst vid Nynäshamn och filialen utan kan passa på att fara iväg. Vilket var precis vad jag gjorde igår. Det bjöds på sambalburgare hemma hos Sandra och Hampus. God mat, fint fölk, lite Twister och så tåget in till stan för att spana in klubb Sommar! Som visade sig vara riktigt trevligt. Vi rörde oss lite fram och tillbaka mellan de olika dansgolven, varvade med vatten och luft ute på terassen och så på´t igen. Jag som gillar att dansa som en galning när jag är ute tycker att det blir extra trevligt när det blir tillsammans med Sandra och de andra. Vi röjer på bra vi. Sleepover hos Sandra och så sambalburgare till frukost. Lyx! En Bajenvinst på det, tre poäng mot Ume i solen på Söderstadion. Nu är det dags att heja fram en annan Bajare, längdhopparen Tornéus, till en guldmedalj. Heja heja!
Myskväll med krokdamerna, check. Vi började med en solig promenad ner till Freja för att inta middag. Ett glas vitt till det, ja tack! Är det torsdag så är det torsdag. Inte till Lina dock för hon är inte arton. Hårda bud!
Efter att nästan ha stekts lika bra som köttet vi åt (varm sol!) så tog vi en svalkande promenad ut på nya bryggan.
Lillskit och moi.
Den otroligt tjusiga staden jag härstammar ifrån.
Och så lite ost och kex till handbollen. Heja Sverige och extra piffiga torsdagar!
Tomater, tomtar, vin, blod. Alla har de färgen röd.
Idag sov jag till halv två. Låt mig förklara varför.
I tisdags morse när jag kom hem från jobbet så fick jag ett sms av min chef med en förfrågan om att eventuellt ta en extra trakt, natten till onsdag. Jag ställer upp, lite extra klirr i kassan är ju inte helt fel. Hon sa även att jag bara skulle behöva ta den om en annan snubbe fortfarande skulle vara sjuk. När jag sa ja kändes det schysst men ju längre dagen gick ju mer ångrade jag mig. Till min stora glädje var personen som eventuellt var sjuk den första jag såg när jag kom upp till filialen men på grund utav brist på folk så fick jag ta den extra trakten i alla fall. Sagt och gjort, packa cykel och speeda iväg. Halva ordinarie trakten och så börja på den nya och trots att jag har bott i Nynäshamn hela mitt liv så var detta i ett område jag aldrig varit i. Int var jag ledsen för dä int! Och som den ängel han är så fick jag även hjälp när jag kommit ungefär halvvägs så vi delade resten av den nya samt min trakt tillsammans. Var klara kvart i fem. jag vill inte riktigt tänka på hur länge jag hade varit tvungen att hålla på om jag varit själv. Och så fick jag ha riktigt trevligt istället för att cykla runt och svettas själv. Win-win egentligen.
Som alltid när jag sover länge så blir jag seg vilket inte resulterar i många knop. Åt sillmacka till frukost, kollade damhandboll, åt middag, diskade och plockade undan. Tog mig iväg på en tur runt Ringvägen och så soffhäng på det. Imorgon har jag en trevlig kväll med familjen att se fram emot samt kakling av köket som kanske inte är lika trevligt. Men det jämnar ut sig.
Nu, hopp i säng. Bara tre jobbpass kvar, woop woop!!
Så fort jag försöker få lite färg på min bleka baksida så vill vädret annorlunda. Idag sov jag ut till halv ett, solen skiner. Jag äter frukost, solen skiner. Jag tar med mig en handduk och min bok och tar plats på gräset bakom huset, solen skyms av lite dis. Jag läser två sidor, det kommer mer dis. Och så pendlade det, mellan mer eller mindre dis. Suck.
Så istället tog jag och mamma bilen till Mio för att hämta ut nya möbler som vi även har börjat sätta ihop. Plus fika, såklart. Jag har ett sånt otroligt sug efter bullar typ varje dag, inte klokt. Därför blev det kanelbullar size större. Fint i magen det!
Nu peppar vi handboll, damerna tar sig an Norge. Heja, heja! Och sen blir det natt 1 av 2 som jag har kvar med Nynäspost. Och det ser inte ut att bli regn, tack för det.
Hej hopp! Dags för en liten summering av de senaste dagarna. Tänker att bilder är trevligare än text, håll till godo.
I torsdags gjorde jag mig tjusig för att hänga med Sandra i stan.
Först middag, kött och Cava.
Och sen själva målet med kvällen. BATMAN! Denna skickade jag till Johan för att visa hur taggade vi var. Och för att jäklas litegrann...
Efter högst angenäma 2,44 i biosalongen så tog vi en promenad genom sommarstockholm. Batman alltså, vilken film!
Nästa dag var det dags igen med en heldag på söder. Här tar vi fikapaus.
Äntligen funnen! Sen urminnes tider har jag tjatat om flamingon som jag ska ha på min balkong/uteplats. Nu vet jag vars jag kan hitta honom.
Senare på eftermiddagen for vi ner till Nynäs och mötte upp Robin och Jesper för middag och en trevlig kväll med livemusik. Movits gjorde mig så galet danssugen att det sen blev mer på Aya. Finfredag!
Igår klädde vi upp oss till tänderna för 40-årskalas och jag invigde en ny klänning.
Mina tjusiga systrar.
Jag och Björn taggade Asti.
Gulligaste mormor.
Och tjocka släkten.
Och det var allt från torsdag till lördag. Idag har jag varit helt utslagen och legat i soffan från att jag gick upp fram till nu. Blandat mellan att kolla diverse olika grenar från OS, Bajens möte mot Halmstad och tupplurer. Gjorde dock ett ryck och bytte sängkläder som jag nu strax ska krypa ner i. Och hoppas att det ska sluta regna lagom till att jag måste fara och jobba. Nu kör vi verkligen nedräkning, endast sex nätter kvar.
Den mjuka pälsen i nacken som luktade så gott. De små toffsarna på öronen, öronen som var alldeles för stora när han var liten. Vårt lilla lodjur. Ljudet av tassarna mot golvet innan man kunde se en svans komma vippande bakom soffan. Minst tre varv runt soffbordet innan han kunde hoppa upp och alla slogs om att ha honom i knät. Självklart så lockade mamma mest men vi var inte sena att klappa. Under hakan och bakom öronen. Ett bett när det var nog.
Okejokej.
Kall och mysig när han varit ute på vintern. Rullandet i snön när han blev utsläppt genom porten. Eller varm och go när han låg och solade sig vid en buske på sommaren. Och på tal om buskar, där man alltid kikade in när man kom hem för att man visste att han skulle ligga där. Komma travandes om man ropade, jama och sno sig runt ens ben. Samma ben som han kunde koppla ett grepp runt och gnaga på om man retades för mycket när han var liten. Alla har gränser.
Älskade misse. Det är så konstigt egentligen att allt bara går på, utan att du travar runt i lägenheten och gör ärevarv runt vardagsrumsbordet.
På fredag är det dags för invigningen av OS. Sverige tjuvstartar redan ikväll genom att låta damfotbollslaget ta sig an Sydafrika. Själv har jag laddat med att kika på OS-krönikorna som har gått på SVT, idag var det Peking-OS som summerades. Jag och mamma tänkte passa på att njuta av solens strålar idag så vi packade matsäck och kilade ner till Hamnvik. Dock blev det bara två timmar innan solen skymdes av de allt tjockare slöjmolnen. Det gjorde att vi kom hem precis lagom till krönikan så jag var inte så ledsen ändå.
Jag är en känslig själ, det har jag ärvt av både far och mor. Jag har vuxit upp med pappas standardkommentar "nu är det lyckligt", som har använts till allt mellan Extreme Homemakeover, födelsedagskalas och sporthändelser samtidigt som tårarna strömmar nerför kinderna. Mamma blir mest rörd när det gäller någon av oss döttrar. Och det har vi systrar ärvt. Hade det inte varit för att Jossan grät så mycket på min student så hade det funnits betydligt fler snygga kort på mig från den dagen. Eller snygga och snygga, inte lika många där mina kinder färgats svarta av mascaran i alla fall. Och då ska vi inte tala om Jossan på sin egen student. Jisses. Jag kommer heller aldrig att glömma när Lina, en sketen 95:a som fick spela med de större 92:orna i den högsta serien i handboll, gjorde sitt första mål. Utomhus på Eken Cup. Det var mot ärkefienden Årsta AIK som hon först klippte till i ett anfall och gjorde sitt första mål för att sen springa hem och täcka ett skott från en tjej som var (nästan) dubbelt så lång som henne. Alla på bänken grät. Alla i publiken grät. Pappa, tränaren, grät. Lina också. Fast det berodde nästan mer på att det gjorde ont i armarna efter skottet. När vi skulle fira det efteråt började alla gråta igen. Lätt gråtmild familj alltså. Det finns även en klockren bild på oss Engströmssystrar från pappa och Karins bröllop. Vi står alla framme, på deras högra sida, och alla tre står och torkar sig i ögonen. Det finns inga fagra bilder då vi går nerför trappan för att möta vår pappa, bara bilder där vi grimarserar som man så fint gör när man är på väg att börja störtböla. Och pappa var ju likadan, såklart.
Jag blir exakt likadan när det kommer till sport. När jag sitter och kollar på de här krönikorna så glömmer jag för en stund att det är gammalt och redan har hänt, när det är spännande så får jag lika mycket gåshud ändå. Eller när någon vinner och verkligen skriker ut sin glädje. Då reser sig håret på mina armar och det blir vattnigt i ögena. Eller när det blir tvärtom, som under OS i Peking, då Sanna Kallur snubblar och faller på första häcken och därmed är körd. Då blir det också vattnigt. Eller som under Bajenmatchen i måndags. Den glädjen man känner när kungen Max sätter ett mål i sin första match efter skadeuppehållet, den går inte att beskriva. Man blir bara så förbenat, grymt, jävla glad. Och när Lallet sätter 2-2 och jag också får skrika och hoppa som om jag har tagit OS-medalj.
Det är fint att ha nära till skratt såväl som till gråt. Inte lika kul med det senare dock, därför kan det ibland vara lite jobbigt att just ha valt Hammarby som sitt hjärtas lag. Fast det är ju så roligt också. Ändå. Som att vara en känslig själ. Det är oftast roligt. Jag är nöjd. Heja Sverige.
Inte mycket gjort idag inte. Sov ut och åt frukost till en OS-krönika och så bara slapp resten av dagen. Dock bjöd kvällen på en spännande ont-i-magen-match på Söderstadion när Bajen mötte Jönköping Södra. Hela Nynäsligan plus kusiner var på plats och tjoade och tjimmade. Underläge med ett mål som vi tog ikapp tack vare bästa och saknade Max, ännu ett underläge som hämtades upp. Och trots gula kort som resulterade i två röda så höll dom ut till slutet. Hjälp vad jag skrek när det andra målet sattes. Fotboll är himla fint ibland.
Nu ska jag sova gott och peppa Nynäspost. Hörs hej.
Det blåser något så otroligt mycket ute. Då är det extra härligt att få krypa ner i sängen, sticka fram tårna och känna hur det drar från det öppna fönstret. Mellanselsfeeling på den alltså. Himla härligt. En annan sak som är härlig är sömn. Det ska jag ägna mig åt nu. Fy fabian så otroligt skönt.
Idag satte jag på mig min finaste, blåa sommarklänning, satte Lina på pakethållaren på postcykeln och styrde kosan mot hamnen. Bästa Sandra är hemma från Malta, brun och snygg den jäkeln, så det var mys med henne som stod på schemat. Att även pappa, farmor, farfar, Jossan och Gurkan med sin Linda befann sig nere i hamnen blev en fin bonus. Det bjöds på glass, gamla och nya båtar, flyguppvisning och möten med andra finingar man inte har sett på år och dar. Annars har jag och Sandra gjort som vi brukar alltså lagat god mat med mumsig efterrätt. För att inte glömma prata. Prata, prata, prata. Och bestämma nya dejter, typ som till fredag. Sånt gillar vi!
Har för övrigt känt mig som en riktig kusttjej med blå sommarklänning, converse och stickad, vit tröja nu på kvällskvisten. Släng ut mig på en segelbåt och det är klappat och klart! Åh, Nynäshamn.
Sommar och sol. Det är trevligt. Dock vågar man inte riktigt lita på vårt smått nyckfulla väder, inte många dagar på beachen alltså. Inte denna dag heller. Istället tog jag och mamma en promenad upp till centrum för att kika second hand. En tripp förbi bibblan också för att skriva ut ett papper. Hur bra är inte den grejen? Superawesome för oss som inte har skrivare hemma. Ännu trevligare då man får stöta på en gammal bekant man inte träffat sen gymnasiet. Mycket trevligt. Och sen fynda en affisch med Carl Larsson-motiv samt ett tvättäkta gammalt skrivset med en reservoarpenna och en liten hållare för bläcket. Så tjusigt! Nästa mål, hitta bläck.
Igår träffade jag annat fint folk som jag inte sett på länge, Robin och Kristian. Man glömmer av hur mycket man får skratta med de två. Fint för magen det. Och hjärtat. Och då sken solen så det blev en halvtimme ute på Knappelskär. Mina ben lös...
Sickna fina helger man får äran att ha ibland. Den började med alldeles för lite sömn och en tågresa till Öret. Som tur är så är sällskapet inte så kräsen så man kan gå runt som en zombie en dag. Gosa mycket och sova länge nästa dag, äta upp fredagschipsen och bara må gott. Åka hem alldeles för tidigt på grund utav tidningarna. Då får man se till att kramas så man klarar sig ett tag. Det hjälper nästan.
Denna dag har bjudit på fint sällskap som jag, helt otroligt nog, inte har träffat på ett halvår. Häggan hade bestämt sig för en helg i huvudstaden så därför tog hon tåget ner till Jesper i fredags och som tur var så stannde hon till idag så även jag han hooka upp med de båda. Vi tog bilen in till stan för att ta en promenad, fika ute på Djurgården, åka båt tillbaka och strosa genom Gamla stan. Och prata. Prata, prata, prata. Galet att man är så sjukt dålig på att träffas, Jesper som bor så nära. Ändring på det!
Nu vankas det strax fika och film på Krokvägen. Bra avslutning på en riktigt bra helg.
Det blev inget besök på varken Beyond eller Myrorna. Värmen som bestämde sig för att komma när jag och mamma tog tåget in sög musten ur mitt plocksug. En annan gång. Dock blev det Monki såklart med fynd från både rean och det nya samt en väldigt tjusig klänning från HM som ska få invigas på kalas nästa vecka. Ojojoj, sitter som en smäck minsann. Och det är inte superofta det händer bara sådär. Det var mor min som fick syn på den inne i butiken, personlig stylist vet ni.
I övrigt har veckan bjudit på gött häng med bästa Sandra där vi tog en kaffe och babblade tills man blev trött i munnen och gjorde i ordning en mumsmiddag med en ännu mumsigare efterrätt, jordgubbspaj. Och pratade lite till. Man är aldrig ledsen när man åker från den pinglan inte. Eller det skulle väl vara över just det i sånt fall, att man åker ifrån 'na. Och nu är den lilla skiten på Malta med karln och njuter. Men det ska hon gott ha tycker jag.
Idag har jag och mamma varit på äventyr igen, dock inom Nynäshamns gränser, i jakt på födelsedagspresent till kära mormor och morfar som fyller år. På vägen så plockade jag upp en vällingmugg á la Kockum på en secondhand nere i hamnen, hurra! Pratade lite med tanten i kassan som blev glad över att jag samlar och lovade att det var mer som var på ingång. Tjoho sa jag och lovade att smygga förbi titt som tätt. Sen har det varit middagsmys hos mm med grillat och jordgubbstårta. Trevligt as always. Och imöra är det dags för en liten tripp till Öret. Även det trevligt.
Nu, tidningarna med 300 extra ex i form av Nynäsposten. Mindre trevligt.
På Krokvägsfronten intet nytt. Vi jobbar och står i, äter oss fulla på jordgubbar och klagar på det tråkiga vädret. Dock regnar det inte på nätterna än och det gillar jag. Inatt var det en riktig höjdare, endast DN och Svenskan att dela vilket gör att det går snabbare än vanligt. Plus att det var så tryckande varmt att det gick att cykla runt i linne. Jag höll tummarna för mig själv och hoppades att jag inte skulle bli överraskad av en åskskur efter halva trakten och jag klarade mig. Dock så stod det som spön i backen när jag vaknade till vid sex imorse. Nöjd tjej.
Mitt sug efter att få botanisera bland diverse spännande, skänkta prylar ska imorgon få botas några snäpp. Stockholm, Myrorna och Beyond Retro ska besökas. Och Monkirean såklart. Med fina mor min. Kan inte bli annat än succé!
När jag stod och klädde av mig inne i badrummet nu för inte så länge sen så hörde jag konstiga ljud utifrån. Det är fullmåne så tänk er typ hur en varulv från Harry Potter låter, så lät det bak i skogen. Prasslade, brakade och hade sig. Nedanför vår balkong där jag stod så kilade det runt en räv och sniffade. Fin tänkte jag som tycker att rävar är söta. Då dök det upp ett rådjur från ingenstans (källan till varulvsskriken) som jagade räven runt i cirklar tills den sprang sin kos. Anledningen? Rådjursmamman hade ett litet kid med sig som jag antar att räven säkert försökt lägga tassarna på. Där blev rävar mindre söta i mina ögon, hua! Mamman och bebben stod kvar nedanför balkongen ett slag för att kolla läget innan dom gick vidare. Två vita rumpor som travade tillbaka in i skogen. Hoppas att räven håller sig borta.
Om tio minuter är det dags att byta om och cykla iväg. Men om tre timmar är jag hemma igen, känns gött.
Det har varit mycket häng nere hos mormor och morfar då kusinerna har varit på besök och sånt gillar vi. God mat och fotbollshäng igår och så glass i hamnen för att lyssna på Lina idag. Med hela ligan. Och så ett bad i Hamnvik på det. Dock kunde jag under inga omständigheter ta mig ett dopp i det där iskalla vattnet. Som den kärring jag är så tog jag uppgiften att vara handdukshängare, fotograf och värmare när de små liven (Jossan, Dogge och Hanna), alldeles blå om läpparna, bestämde sig för att komma upp. Tack det var bra så.
Imorgon spås det bli fint väder och jag är inte sen med att planera en dag i solstolen med en bra bok. Och kanske ett bad. Men bara om det blir tillräckligt svettigt. Heja solen och värmen!
Inatt skulle det bara ha tagit en timme, kanske till och med mindre, att dela min trakt. Och allt började bra. Min snälla mor skjutsade upp mig till filialen, jag tog mitt pick och pack och cyklade iväg. Hann dela tio tidningar. Sen hoppar kedjan. Det har hänt förr så jag blev bara lagom less när jag hörde att det rasslade till kring pedalerna. Dock blev jag desto mer less när jag hoppade av cykeln och såg att den hoppat av båda kugghjulen. Blä! Den har nämligen en tendens att hoppa av det bakre hjulet men då är det bara att stanna och knåpa tillbaka den. Piece of cake! Nu fick jag sitta på backen och försöka lirka tillbaka den vilket var helt omöjligt. Summa sumarum, jag fick sparkcykla tillbaka till filialen för att byta cykel. Bara ett litet problem. Det fanns ingen annan cykel att byta till. Och inga verktyg att använda för att försöka komma åt kedjan på min cykel. Blä! Så jag ringde till min stackars mamma som fick komma upp med bilen så jag skulle slippa gå med cykeln och dela resten av tidningarna. För inte fanns det någon tidningskärra heller, nixpix.
Nu får jag, äntligen, krypa ner nyduschad och fräsch mellan lakanen. Nybäddade lakan. Även det är mammas förtjänst. Hon är allt bra hon.
Jag somnar om och hoppas att du är där när jag vaknar
Solen skiner! Utan moln på himlen, bara såna små tussar lite då och då. Och som den ruggiga svenska jag är så kastar jag mig ut på balkongen och ner i solstolen för att fånga strålarna. Väcka mina pigment, kick-off för brännan. Dock inte utan solskyddsfaktor tjugo, jag vill ju inte bränna ihjäl mig.
Nu har jag pausat med en lunchmacka och ett glas vatten men det är dags att fläka ut mig igen. Med bästa spotifylistan och en ny bra bok så är det riktigt behagligt. Och imorgon ska jag fara till Örebro och mysa, det gillar vi!
Jag, mamma och Lina tog en promenad runt Ringvägen nu efter middagen. Passar på när det är uppehåll liksom. Och jag slås av hur himla fint det faktiskt är längs med den vägen. Antingen så är det för att jag inte har varit hemma på ett tag eller så är det bara så att jag har upptäckt det på nytt. Det var när jag och Johan var ute på tur som det slog riktigt hårt och jag gick och log resten av vägen, nöjd över det faktum att det är där jag ska spendera sommarens soliga dagar. Och regniga, som idag. Man utnyttjar det ju alldeles för lite särskilt alla vägar och havsremsor ute på Lövet. Mer cykelturer ut till Knappelskär alltså!
Annars då? Jovars, det har regnat hela dagen, till och från förstås, vilket har gjort att jag har stannat inne. Slog upp ögena vid tolvsnåret, åt frukost till en dokumentär om Tony Bennett och läste ut min bok. Åt lite "lunch", tog en kaffe och en chokladbit och läste gamla Drömhem som jag har hittat i min garderob. Och inte så mycket mer. Jag kämpar fortfarande lite med mig själv, man måste ju göra MER när man är ledig och har tiden. Men för var dag som jag tar det lugnt och inte gör så mycket så försvinner rastlösheten och de dumma tankarna om att jag är slö som inte gör en massa. Det där med att "ta tillvara" på dagen kan verkligen vara riktigt dumt ibland. Så nu skiter vi i det och läser bok en hel dag. Med gott samvete.
Ikväll bjuder jag även på en tjusig bild på min mor och mig, från promenaden ner till mormor och morfar på midsommar. Lilla, fina mamma.
Kom att tänka på en riktigt fin grej som hände under den sista veckan på Mellansel, innan jubiléet och Chicago. Det var dags för sista andrum som vi på gospeln alltid ansvarade för på onsdagarna. Och nu var det mitt sista Mellanselsandrum. Redan där var ju känslorna i gungning. Det var bästa och finaste Siri och Linnea som hade det och det var så fint, så fint. Eller, jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av vad som sades och så utan det är det sista som hände innan det var förmiddagsfika som jag inte glömmer i första taget. Dom sjöng en Whitney Houston-låt som dedikerades till oss tvåor som skulle sluta.
There can be miracles when you believe Though hope is frail it's hard to kill Who knows what miracles you can achieve When you believe somehow you will when you believe
Och som ni säkert kan förstå så krävdes det inte mer för att lilla gråt-Amanda skulle börja grina. Det var så fint. Det känns härligt att det finns människor som tycker om en och som bara vill en väl. Som Siri och Linnea. Det betydde mycket. Det ska jag försöka bära med mig och ta fram när jag tycker att jag är sämst eller när ingenting går som jag vill. Fint minne!
Jag saknar dig Lars
