Inatt skulle det bara ha tagit en timme, kanske till och med mindre, att dela min trakt. Och allt började bra. Min snälla mor skjutsade upp mig till filialen, jag tog mitt pick och pack och cyklade iväg. Hann dela tio tidningar. Sen hoppar kedjan. Det har hänt förr så jag blev bara lagom less när jag hörde att det rasslade till kring pedalerna. Dock blev jag desto mer less när jag hoppade av cykeln och såg att den hoppat av båda kugghjulen. Blä! Den har nämligen en tendens att hoppa av det bakre hjulet men då är det bara att stanna och knåpa tillbaka den. Piece of cake! Nu fick jag sitta på backen och försöka lirka tillbaka den vilket var helt omöjligt. Summa sumarum, jag fick sparkcykla tillbaka till filialen för att byta cykel. Bara ett litet problem. Det fanns ingen annan cykel att byta till. Och inga verktyg att använda för att försöka komma åt kedjan på min cykel. Blä! Så jag ringde till min stackars mamma som fick komma upp med bilen så jag skulle slippa gå med cykeln och dela resten av tidningarna. För inte fanns det någon tidningskärra heller, nixpix.

Nu får jag, äntligen, krypa ner nyduschad och fräsch mellan lakanen. Nybäddade lakan. Även det är mammas förtjänst. Hon är allt bra hon.