Ojojoj, vilken helg det har varit! Och jag som ska vara i mina bästa år och springa runt och vara på topp hela tiden. Men efter alldeles för lite sömn känner jag mig mer som en zombie just nu. Med en konstig mage och en lever som smakat lite för mycket alkohol. Idag ska jag ta min man, befria min mage från mina trånga jeans och slänga ner oss i sängen. Och bara ligga. That's what I need. Jossan får laga middag, jag är upptagen.

Trots att jag gnäller som en gammal tant (och känner mig som en) så har helgen varit great. Allt började med att jag och mitt kära Haninge gick och vann vår sista seriematch mot Sollentuna. Jag råkade fixa in hela sju mål! Typ rekord. I alla fall för mig. Min man och syster kom med bilen och tittade. Efteråt, när jag fått kramas med min darling puma, blev det en lugn och ganska tidig kväll i soffan.
Lördagen spenderade jag, och flera andra puckon, i skolan för att skriva högskoleprov. På en helg! Jag vet inte vad som hade flugit i mig när jag anmälde mig. Efteråt, en snabb tupplur hemma i mannens säng innan det blev hemfärd för piffning och sen en bussresa ut i buschen för förfest hos Adde. Kalas för Mikaela som fyllt hela arton stod på schemat, i Folkets Hus i sorunda. Jag, som trött gammal kärring som jag är, blev dock trött ganska fort och jag tror att John blev det han med så vi liftade hem med Tilda och Bulan redan vid tolv, halv ett. Stup i säng.
På sönadeg överraskade John mig med en picknick i det gröna ute på Lövet. Baguette, choklad, ananas, wienerbröd, yoghurt och jordgubbsskumpa (alkohol fri dock!) bjöd han på. Supermysigt, dock lite kallt. Efter picknicken kunde vi slappa lite i soffan hemma innan det var dags att piffa och ta tåget till stan. Min absolut första studentskiva! Jag hade roligt men nästa gång får jag skärpa mig och röjja till det lite. Bara jag får vila upp mig lite så.

Imorse var pappa snäll och skjutsade ner oss till Nynäs och hitills har dagen inte bjudit på så mycket spännande annat än ett tandläkarbesök. Två hå, eventuellt tre, ska lagas. Egentligen skulle jag kunna klara mig men dom är shyssta och fixar nu innan jag blir tvungen att betala. Jag skäms... Snart dags för kör och sen äntligen hem!

Idag har vi esteter haft en liten variant av friday from hell. Men nu är den snart slut, om tio minuter närmare bestämt. För min del har den här fredagen betytt total utlämning på nutida konsten, ångest, och en snabb och smärtfri redovisning om våldtäkter på samhällskunskapen. Bara religionen kvar men den är helt klar. Bara att läsa igenom till på måndag då vi redovisar, jag och grabbarna grus.

Nu blir det en tripp förbi centrum för att fixa passfoton som ska med mina ansökningar och sen hem. Slappa litegrann innan jag ska packa upp och städa undan lite hemma. Ikväll är sista matchen, seriematchen. Någonsin för mig på ett tag. Usch för att lämna mitt älskade Haninge. Jag får egentligen inte spela ikväll för Rickard, på skoj såklart, som straff för att jag ska sluta i sommar. Inget kan hålla mig borta dock! Och som jag ska njuta. Och spotta mål, förhoppningsvis. John och Jossan kommer förmodligen och kikar vilket är skönt då jag får utnyttja hans bil så man kommer hem snabbare.

Nu slutar vi! Tjoflöjt!

Och efter en halvtimmes dusch i femtio grader varmt vatten, det blev imma på alla fönster i hela lägenheten, så har jag fått tillbaka min vanliga hudfärg. Jag är alltså inte blå längre. Det är nämligen såhär att Antonia och jag inte hann med någon buss efter konserten i kyrkan så vi bestämde oss för att gå, det är ju himla hurtigt. Och bra. Och sånt. Kanske inte när det är fyra minus ute. Men vi hade så trevligt så, stod och pratade vid Thaien himla länge. När vi nästan hade fryst fast bestämde vi oss för att var och en kila hem till sig.

Kyrkan var mysig och det var fint. Vi körde en gammal låt, från Lucia närmare bestämt, men lika roligt för det! Annelie var gud på piano! Våra duktiga dansbrudar dansade skönt till Feelin Good. Och Antonia oroade sig, precis som Yvanna har gjort, över hur mycket hon svor. Det man inte får göra blir helt plötsligt mycket mer lockande. Även om man aldrig gör det annars. Tydligen.

Nu ska jag slänga mig i soffan, dricka te och mysprata med min gubbe och sen stupa i säng. Sovmorgon, tjoho!

Imorse kändes det som att det var sommar när jag vaknade i stugan. Varmt och skönt under täcket, solen skiner in mellan springorna bakom gardinen och det känns lagom svalt. En tendes till svag bris om man känner efter riktigt noga från det öppna fönstret. Den som läst bloggen ett tag vet ju vad jag tycker om sådana. En fin man snusandes bredvid. En fin man som sa något ännu finare när han hade vaknat och låg och klappade mig på huvudet.

Det är bara för att vi vill ha varandra så mycket.

Farmor och farfar har precis kilat ut genom dörren för att ta sig tillbaka hem till Tullinge och vi bänkar oss framför Beck. Helgen är över, imorgon kör jag till skolan. Ett prov som jag inte pluggat tillräckligt till, ett annat som kanske går vägen, en redovisning som inte kommer kunna göras. Och vad gör jag? Sätter mig i soffan igen...

Längtar till imorgon då jag får ta på min man. Och till söndag om en vecka när jag ska dansa med sandra.

Hur kan jag ha träningsvärk i armarna utan att ha gjort något? Förutom att ligga i soffan då. Kanske försenad från i fredags när jag spelade match på ett äpple och en bit lingongrova? Hujedamej, den matchen var en riktig killer. Jag var såå glad när den var slut och jag kunde slänga mig på bänken. Var jag hungrig sen när jag kom hem? Åt jag som en häst? Mjo, typ...

Nu ska det pluggas arbetsmiljö och säkerhet, boring...

Idag har jag lyckats med det omöjliga. Lyckats med något jag inte lyckats med på evigheter. Jag har ätit lagom mycket. Inte för lite, det hade ju helt enkelt inte varit jag, och inte ajaj-min-mage-sprängs-snart-mycket heller. I'm so good! Samtidigt ligger jag i soffan och funderar på om jag kanske skulle ta en liiten bit kladdkaka till... När jag väl bestämt mig och smög ut i köket när de andra snusade i soffan hade Karin varit snabb och täckt över den med folie. Då syns det ju om jag är där och rotar. Jag körde med öppningsregeln där, alltså den regeln som råder när något är oöppnat. Då rör du det inte. När någon annan har varit och nallat, fritt fram! Jag får alltså vänta till imorgon frukost. Vad ska annars Karin powerwalka på? Macka, gröt och yoghurt? Låter väl fånigt.

Det är även ett annat sötsug som plågar mig där jag ligger med Jossan som sovande tar upp andra delen av soffan. Eller inte plågar men det finns där och irriretar. Dumma papi och Karin som myser i soffan gör inte saken bättre. Jag vill ha min sockerbit! Jisses, jag vill bara få klämma lite. Pussa i nacken. Krama hårt. Ligga på en arm. Dra fingrarna genom hans hår. Känna total trygghet. Somna med ett leende på läpparna. Och snarka, what else liksom? That's what I do. Urmysigt säkert. Speciellt nu när jag är förkyld och helt täppt. Som att sova med en gris.

Nu ska jag sluta älta, jag hade ju faktiskt kunnat ta tåget till Nynäs efter jobbet. Nu ser jag fram emot att somna i soffan tidigt, borsta tänderna och vakna utsövd imorgon. Sovmorgon!

Äntligen hemma! Eller äntligen och äntligen, jag har inte haft en sån himla överansträngande dag på jobbet. Lugnt som vanligt. Lite pressad kanske eftersom jag inte gjorde så mycket som jag kanske borde ha gjort, typ pluggat.

Nu sitter jag och försöker få tiden att gå för min man som är fast på Willys till klockan, stackarn! Jag känner ett stort sug efter att få krama honom men jag begär inte att han ska åka in till Solna med sin lilla bil. Inte bara för min skull. Då försvinner även hans sovmorgon, han börjar nämligen elva imorgon. Och är det något den mannen behöver så är det att sova och vila ut sig. Snart hägrar säkert det där sista matteprovet, som han såklart kommer klara, men då kan det vara skönt att ha sparat ihop lite ork. Min fina gubbe!

Nu ska jag nog pallra mig till soffan och bara slappa, hjälpa Karin med maten. Duscha. Mmm, härliga våriga lördag!

Man blir superlurad när solen skiner och det är ljust ute. Klockan är ju för bövelen snart halv sex, det ska vara mörkt! Enligt Amanda som är tidsoptimist. Om ca en timme måste jag gå om jag ska hinna i tid till samlingen.

Va?

Är klockan halv sex? Men det kan den ju inte vara, det är inte mörkt än.

Om jag fortsätter såhär kommer jag aldrig komma i tid. Nu ska jag ut till vardagsrummet där resten av gänget befinner sig och parta till melodifestivallåttarna. John frågade lite fint för ett tag sen ungefär hur länge vi brukar spela den skivan innan vi tröttnar. Till sommarn ungefär skriker jag för att överrösta Malenas opera. Han behövde inte "skrika" ut sin suck, den hördes ändå...

Min fina gubbe som jag älskar så mycket!

En vecka har gått. En rolig vecka, fördjupningsvecka. Syrran säger att skolan har varit helt tom, det är ju lite synd att jag har missat det. Den är ju så himla crowded annars. Fast å andra sidan är det skönt att komma iväg och göra annat kul, utanför skolans väggar. Ångesten och pressen släpper litegrann. Som när man har lov. Ganska jobbigt sen när man upptäcker allt man borde har gjort. Till exempel så ser min måndag ut på detta vis:
Väckelseredovisning (ej klar), arbetsmiljöprov kap 1,2,3, & 4 (inte börjat plugga än) och på eftermiddagen körprov (pluggat alldeles för lite). Hmmm...

Vi esteter har verkligen varit ute på äventyr den här veckan. Medan alla andra linjer har busat runt med projektarbetet har vi varit iväg till brandstationen (då vi alla blev som små barn igen), besökt både en moské och en synagoga med Maria (grymt kul!), besökt SR och musikmuseét (små barn igen) och även hunnit med lite projekt. Mysvecka! Men oj, vad jag har gjort mig av med pengar på mat och fika! Som jag har sagt, den dagen jag flyttar hemifrån är den dagen jag slutar äta. Eller åker hem och snyltar av mor och far...

Idag hade vi "hemlösspelning" inne i stan och nu är man ett kilo lättare. Eller kanske inte eftersom vi fikade upp pengarna vi hade tjänat ihop. Två cocosbollar, en chokladmuffins och en blåbärssmoothie kittlade dödsskönt i kistan. Efteråt strosade jag i stan med papi och lät honom bjuda mig på lunch i Solna centrum där vi mötte upp Karin och Jossan. Ikväll ska jag spela bortamatch mot AIK. En match som jag faktiskt kan och ska gå till. Det är även middag hemma, för pappas gamla jobbarkompis med man och ett utav de två barnen som vi brukade leka med när vi var små. Kul och läskigt! Det var hundra år sedan vi träffade dom nämligen och dottern lär ju har förändrats lika mycket som vi barn har gjort. Tänk om hon är snyggare än mig? Fast det är klart att hon kommer vara det, jag kommer ju hem svettig och flåsande från en handbollsmatch...

I helgen ska jag jobba så då får jag lov att ta upp bloggandet igen, fy skäms!

Äntligen fredag igen! Och hitills har det varit en okej en. Stannade kvar efter skolan för att se herrn dansa, missade den bra föreställningen dock men annars var han good. That's my baby! Yeah!
Följde även med honom hem en stund innan han behövde åka iväg på träning. Snart kommer mor min hem och då blir det shopping på Kvantum. När John är färdigduschad och fixat och haft sig så ska vi åka och kika på Felix som spelar match i Ösmo med herrarna. Spännande! Jag ska hålla tummarna för flera mål från fillofaxen...

Och Linda, ursäkta mig för min lite konstiga syn på din kommentar. Jag hoppades på att den inte skulle vara "på skämt" och blev glad såklart. Ibland är man lite för pessimistisk minsann...

Nu är jag sådär busig hemma hos John igen. Han ska ringa när han kommer hem från träningen och har ätit men vad han inte vet är att jag sitter och trycker ute i hans stuga. Jag var här redan när han kom hem. Grejen är den att jag ska överraska med tända ljus, popcorn och film ikväll as my card says. Jag har tagit med mig en massa ljus hemifrån som ska tändas och morgonrocken tänkte jag krypa in i. När han ringer och frågar om han ska komma ska jag bara säga till honom att ta med morgonrocken och komma ut till stugan.

SUPRISE!

Hoppas bara att han inte bestämmer sig för att gå ut till stugan innan han ringer. Då finner han en låst dörr med en stressad Amanda bakom...

Idag är jag lite trött. You can tell by the röda sovmärkena efter min hand (med två ringar) i mitt ansikte. Sista halvtimmen på lektionen, när alla andra så fint gjorde som man skulle och kollade på Ed Stone, passade jag på att lägga huvudet i handen och slumra. Hur skönt? Jag vaknade precis när det var slut så jag slapp pinsamheter. En skönt powernap med andra ord. Nu är jag snäppet piggare än imorse. Det ska vi inte ens tala om! Maken till trötthet har jag inte skådat på länge. Jag brukar vara väldigt snabb med att stänga av mitt larm, som att jag känner i sömnen att det ska börja ringa och stänger av det efter tre toner. Imorse fattade jag inte vad som lät. Nejmen juste, jag är ju på konsert. Haha, rätt åt Jossan som vaknar av den nu när hon har sovmorgon och allt! Jag har en tendens att go evil på mornarna... I alla fall... Sen, precis innan mobilen slår över till snooze, jag vet exakt när, så inser jag att det är larmet och inget annat och stänger av. Blir tvungen att krypa bort från mitt så underbart varma och sköna täcke och ut i kylan. Nej usch, tacka vet jag lov. Då fryser jag aldrig när jag går upp...

Igår hände det! Efter oturen med vår fina resa som vi hade spanat in, som sen fyrtiofem minuter senare var borta, bokade vi vår vacation till Grekland. Hotell Vicky i Petra på Lesvos - här kommer vi! Och jag ber om ursäkt alla ni som skulle känna för att fira min födelsedag, det får vi ta när jag och mannen kommer hem. Vi är nämligen borta mellan den artonde juni och andra juli. Världens mysigaste hotell med havsutsikt från balkongen. Jag längtaaaaar!
Fast kanske inte, då är ju studenten över. Eken Cup, det sista jag kanske gör i min handbollskarriär på ett tag är över. Och det är då en månad kvar till John ska göra lumpen. I tio månader. Om det blir så att jag pluggar är det inte så farligt men det är långt mellan Övik och Skövde. Långt mellan Umeå och Skövde. Ännu längre mellan Piteå och Skövde. Tur att jag, som Karin så fint påpekade förut, inte lever på stenåldern då man måste skriva brev som aldrig kommer fram. Tacka gudarna för mobilen och Tim Berners-Lee (som vi fick lära oss idag på engelskan) för world wide web, och då även e-mail. Fast ett litet brev skulle jag kunna skicka, lite romantiskt sådär...

Puh! Nu kan jag slappna av. Äta en macka eftersom lunchen har uteblivit. Eller vänta! Jag ska ju börja stänga nu! Yey!

Idag är 22 elever från Axelssons PT-utbildning här och prövar på i Inmos gym. Full rulle sedan tolv då förberedningarna startades. Hipp som happ så är min dag snart slut. SKÖNT!

Nu bär det snart av hem till min vackre. Kramar, kramar, kramar!

Vi vann. Nu ska det sovas under ett varmt men ensamt täcke. Imorgon blir det mycket folk i gymmet, jag slipper stänga och sen hem till mys med min man. Mitt skrapade kort ligger lite bakom. Surprise!

Sleep tight!

Ikväll är det match mot Sorunda, derby kan man kalla det. Egentligen inte kanske men som jag har nämnt många gånger förr så det är prestige över dom matcherna. Speedosandra var taggad redan igår, bara hon får springa så är hon nöjd. Jag hoppas att det kommer att gå vägen. Den där femteplatsen är vår!

Imorse skrev jag judendomsprov och satt bara kvar näst längst. Yvanna tog kronan den här gången. Dom som sitter kvar sist får MVG eller? Det har i alla fall jag hört. På lunchen satt vi och lyssnade på Robin och Kristian som spelade med Rickard i cafeterian. Det var så mysigt och bra. Rickards texter fick mig lite tearyeyed en stund och jag fick bita mig lite i tungan för att inte börja lipa. Vackert! Varför gör vi inte sånt oftare? Vi klagar bara på att vi inte har någon aula men det går ju faktiskt att spela i alla fall. Någon gång ändå. Lite dumt bara att man kommer på det sista terminen när man har som mest att göra vad gäller musikvägen.
Om fyrtio minuter slutar jag, äntligen, så jag och min onda mage kan ta bussen hem. Jag fick för mig att det var ganska fint väder ute men det måste har varit en illusion som det ser ut just nu. Igår var det däremot mysväder har jag bestämt för mig. Våren får gärna komma för min del. När jag kommer hem ska jag äntligen få fixa med bilderna från Vemdalen. Det har inte hunnits med den här veckan. Ingen rast, ingen ro. Och nästa vecka är det full fart igen. Men det är väl som det ska vara.

I tisdags åkte jag hem till John efter träningen, som vanligt nuförtiden. Jag var ganska trött och seg, ganska hungrig också så jag bad om en frukt när jag kom in. Han gav mig ett halvt äpple och sa att det fanns mer i badrummet. Badrummet? Jag följde i alla fall efter och stiger in i ett dunkelt badrum med tända ljus överallt och ett fyllt bubbelbad toppat med rosblad. Kan man bli gladare? Min man flinar lite när jag börjar skratta och drar fram något ur fickan. Hans skrapade kort för den veckan. Ni vet dom som jag fick på Alla hjärtans dag? Såå underbart att få krypa ner i varmt vatten och luta huvudet mot hans bröst. Vi låg och skvalpade en lång stund innan vi båda hade förvandlats till russin. Man kan nog säga att vi båda slocknade som stockar under täcket sen. Bättre än varm mjölk! Som man säger ska vara bra om man inte kan sova, jag har dock aldrig prövat. Blä!

Och äpplena som skulle finnas i badrummet då? Dom satt lite käckt på kanten av två stora vattenglas att svalka med.

Snälla, kan jag få lite vår snart? Det var ganska skönt igår med lite sol och krispig vind. Fast då hade jag tockisjackan på mig som värmde gott. Jag frös inte ens när jag gick till John fast jag hade haft den knäppt hela vägen på tåget. En jacka i min smak.

Igår blev det slappt framför teven med tacorester och fika från lördagens kalas. Sen smög jag och mannen in till datorn för att leta solresa. Helf! Mycket var dyrt och lite var billigt. Jag vill försöka satsa på det senare alternativet. Jag måste ju kunna leva sen när jag ska plugga. Jag blev trött och ville sova vid elva så jag skickade hem John som fortsatte letandet hemma i stugan där han hittade lite billigare alternativ. Vi får se hur det blir. Fortsättning följer ikväll efter plugg...

Jag vill, jag vill, jag vill!

Imorgon får jag äntligen träffa min puma som jag har varit usel att höra av mig till. Puss puss puss på darlingen!

Ted Gärdestad gör jobbet lite roligare, fast bara till en viss gräns. Jag är inget bautafan så jag lyssnar bara på vissa låtar vilket gör att jag måste komma på något nytt att lyssna på men jag kommer inte på något. Ted på repeat alltså.

Igår hade vi kalas för syrran och mannen var med och lekte med alla barn. Poppis blev han, precis som jag trodde. Vi stoppade oss fulla på tacos, bullar och marängtårta, kollade på melodifestivalen och spelade spel. Just nu kommer jag inte på vad spelet heter men man är i par och får uppgifter inom olika kategorier ex kropp mot kropp, baklängesord och gemensam nämnare. Man gissar hur många man tror att man ska klara och så kan man utmana andra lag. De små pojkarna skrattade gott när jag och John gjorde kropp mot kropp. Sista kortet visade nämligen hand mot bröst och det var bara John som hade en hand kvar. Pinsamt värre! Fast jag tyckte å andra sidan inte att det var speciellt obehagligt...
Efter kalaset for jag och mannen hem till en nystädad stuga, vid ettrycket låg vi nerbäddade i nya, frasiga sängkläder. Wünderful! Och som vanligt var det svårt att slita sig från värmen och de kramiga armarna runt midjan imorse. Innan vi for till fjällen så tänkte jag att resan skulle bli ett litet test för att se om jag skulle irritera mig på min darling, och han tänkte minsann likadant berättade han för mig sista kvällen. Men inte en enda gång har jag blivit irriterad eller putt. Inte en enda! Istället förvandlades jag till krammonstret nummer ett och klängde som tusan istället. Hur ska jag klara mig nu, när man inte får kramas hur mycket som helst varje dag? BIG PROBLEM!
Jag längtar till nästa lov... Och vecka 11 då vi är lediga från jobb på helgen båda två. Come give me love darling!