Och efter en halvtimmes dusch i femtio grader varmt vatten, det blev imma på alla fönster i hela lägenheten, så har jag fått tillbaka min vanliga hudfärg. Jag är alltså inte blå längre. Det är nämligen såhär att Antonia och jag inte hann med någon buss efter konserten i kyrkan så vi bestämde oss för att gå, det är ju himla hurtigt. Och bra. Och sånt. Kanske inte när det är fyra minus ute. Men vi hade så trevligt så, stod och pratade vid Thaien himla länge. När vi nästan hade fryst fast bestämde vi oss för att var och en kila hem till sig.

Kyrkan var mysig och det var fint. Vi körde en gammal låt, från Lucia närmare bestämt, men lika roligt för det! Annelie var gud på piano! Våra duktiga dansbrudar dansade skönt till Feelin Good. Och Antonia oroade sig, precis som Yvanna har gjort, över hur mycket hon svor. Det man inte får göra blir helt plötsligt mycket mer lockande. Även om man aldrig gör det annars. Tydligen.

Nu ska jag slänga mig i soffan, dricka te och mysprata med min gubbe och sen stupa i säng. Sovmorgon, tjoho!