Kind of trött

Idag är jag lite trött. You can tell by the röda sovmärkena efter min hand (med två ringar) i mitt ansikte. Sista halvtimmen på lektionen, när alla andra så fint gjorde som man skulle och kollade på Ed Stone, passade jag på att lägga huvudet i handen och slumra. Hur skönt? Jag vaknade precis när det var slut så jag slapp pinsamheter. En skönt powernap med andra ord. Nu är jag snäppet piggare än imorse. Det ska vi inte ens tala om! Maken till trötthet har jag inte skådat på länge. Jag brukar vara väldigt snabb med att stänga av mitt larm, som att jag känner i sömnen att det ska börja ringa och stänger av det efter tre toner. Imorse fattade jag inte vad som lät. Nejmen juste, jag är ju på konsert. Haha, rätt åt Jossan som vaknar av den nu när hon har sovmorgon och allt! Jag har en tendens att go evil på mornarna... I alla fall... Sen, precis innan mobilen slår över till snooze, jag vet exakt när, så inser jag att det är larmet och inget annat och stänger av. Blir tvungen att krypa bort från mitt så underbart varma och sköna täcke och ut i kylan. Nej usch, tacka vet jag lov. Då fryser jag aldrig när jag går upp...

Igår hände det! Efter oturen med vår fina resa som vi hade spanat in, som sen fyrtiofem minuter senare var borta, bokade vi vår vacation till Grekland. Hotell Vicky i Petra på Lesvos - här kommer vi! Och jag ber om ursäkt alla ni som skulle känna för att fira min födelsedag, det får vi ta när jag och mannen kommer hem. Vi är nämligen borta mellan den artonde juni och andra juli. Världens mysigaste hotell med havsutsikt från balkongen. Jag längtaaaaar!
Fast kanske inte, då är ju studenten över. Eken Cup, det sista jag kanske gör i min handbollskarriär på ett tag är över. Och det är då en månad kvar till John ska göra lumpen. I tio månader. Om det blir så att jag pluggar är det inte så farligt men det är långt mellan Övik och Skövde. Långt mellan Umeå och Skövde. Ännu längre mellan Piteå och Skövde. Tur att jag, som Karin så fint påpekade förut, inte lever på stenåldern då man måste skriva brev som aldrig kommer fram. Tacka gudarna för mobilen och Tim Berners-Lee (som vi fick lära oss idag på engelskan) för world wide web, och då även e-mail. Fast ett litet brev skulle jag kunna skicka, lite romantiskt sådär...

2009-03-09 | 10:45:35 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback