Äntligen hemma! Eller äntligen och äntligen, jag har inte haft en sån himla överansträngande dag på jobbet. Lugnt som vanligt. Lite pressad kanske eftersom jag inte gjorde så mycket som jag kanske borde ha gjort, typ pluggat.

Nu sitter jag och försöker få tiden att gå för min man som är fast på Willys till klockan, stackarn! Jag känner ett stort sug efter att få krama honom men jag begär inte att han ska åka in till Solna med sin lilla bil. Inte bara för min skull. Då försvinner även hans sovmorgon, han börjar nämligen elva imorgon. Och är det något den mannen behöver så är det att sova och vila ut sig. Snart hägrar säkert det där sista matteprovet, som han såklart kommer klara, men då kan det vara skönt att ha sparat ihop lite ork. Min fina gubbe!

Nu ska jag nog pallra mig till soffan och bara slappa, hjälpa Karin med maten. Duscha. Mmm, härliga våriga lördag!