Tillägnas fröken Y
En vecka har gått. En rolig vecka, fördjupningsvecka. Syrran säger att skolan har varit helt tom, det är ju lite synd att jag har missat det. Den är ju så himla crowded annars. Fast å andra sidan är det skönt att komma iväg och göra annat kul, utanför skolans väggar. Ångesten och pressen släpper litegrann. Som när man har lov. Ganska jobbigt sen när man upptäcker allt man borde har gjort. Till exempel så ser min måndag ut på detta vis:
Väckelseredovisning (ej klar), arbetsmiljöprov kap 1,2,3, & 4 (inte börjat plugga än) och på eftermiddagen körprov (pluggat alldeles för lite). Hmmm...
Vi esteter har verkligen varit ute på äventyr den här veckan. Medan alla andra linjer har busat runt med projektarbetet har vi varit iväg till brandstationen (då vi alla blev som små barn igen), besökt både en moské och en synagoga med Maria (grymt kul!), besökt SR och musikmuseét (små barn igen) och även hunnit med lite projekt. Mysvecka! Men oj, vad jag har gjort mig av med pengar på mat och fika! Som jag har sagt, den dagen jag flyttar hemifrån är den dagen jag slutar äta. Eller åker hem och snyltar av mor och far...
Idag hade vi "hemlösspelning" inne i stan och nu är man ett kilo lättare. Eller kanske inte eftersom vi fikade upp pengarna vi hade tjänat ihop. Två cocosbollar, en chokladmuffins och en blåbärssmoothie kittlade dödsskönt i kistan. Efteråt strosade jag i stan med papi och lät honom bjuda mig på lunch i Solna centrum där vi mötte upp Karin och Jossan. Ikväll ska jag spela bortamatch mot AIK. En match som jag faktiskt kan och ska gå till. Det är även middag hemma, för pappas gamla jobbarkompis med man och ett utav de två barnen som vi brukade leka med när vi var små. Kul och läskigt! Det var hundra år sedan vi träffade dom nämligen och dottern lär ju har förändrats lika mycket som vi barn har gjort. Tänk om hon är snyggare än mig? Fast det är klart att hon kommer vara det, jag kommer ju hem svettig och flåsande från en handbollsmatch...
I helgen ska jag jobba så då får jag lov att ta upp bloggandet igen, fy skäms!
Kommentarer från er söta läsare.
Trackback