I got passion in my pants and I ain't afraid to show it
Och nu kommer minusgraderna. Kanske är det inte försent att önska sig snö? Jag vill gärna ha litegrann, en vinter utan att ha snöbollskrig, åka pulka eller bygga snögubbe funkar ju inte. Speciellt inte nu när jag faktiskt har en egen trädgård att göra mysiga snölyktor med tända värmeljus och där snögubbarna får stå ifred. Kommer ihåg en vinter i Mellansel då vi byggde en snögubbe precis utanför sexans dörr så man blev vettskrämd så fort man klev ut.
Idag är det nyårsafton och jag ska ringa in det nya året med Sandra, Hampus, Sofie och hennes karl Tobias. Vi börjar med middag hemma hos Sandra och Hampus sen får vi se vars kvällen för oss. Trevligt ska det bli! Bästa Sandy ska även få hjälpa en annan hopplös kvinna att bli fin i håret. Känns skönt att lämna över det till någon annan, jag vill gärna vara tjusig i håret men har ofta inte tålamodet och så blir det utsläppt eller rullad hästsvans. Men nu jäklarns!
Har suttit och fnulat på lite nyårslöften, dock ska jag överväga dom noga. Man slänger alltid ur sig det gamla vanliga men i år ska jag sätta upp få som jag faktiskt SKA klara av att hålla. Ett är att faktiskt, motsatt mot vad jag och folk i min omgivning säger, tänka mer. Inte mindre. Men det gäller också det rätta sakerna, allt ältande ska jag jobba på att sluta upp med men jag ska fundera mer över mig själv och min situation. Trivs jag, vill jag detta osv. Jag brukar vara bra på att bara köra på tills jag kommer till en punkt då allt bara känns jobbigt och tråkigt. Så, less älta saker som bara gör ont och ingen nytta och fokusera mer på viktiga ting som mig själv och mitt bästa. Det ska nog bli bra dä!
Gott nytt år! Måtte man kunna ta tillvara på allt fint och bra som 2011 förde med sig, ta med sig det in i 2012 och göra det till ett ännu bättre år.
Jag tycker att det ruschar förbi alldeles för snabbt det här med julen. Men den blev lika trevlig i år och det är det som är huvudsaken. Önskar att jag inte vore så trött bara, ögena blir blytunga runt klockan tolv och det är i princip omöjligt att sova mer än åtta timmar. Igår lade jag mig halv ett och vaknade halv nio utan att kunna somna om. Lite sådär pigg också men förhoppningsvis piggnar man på sig lite senare när man har fått i sig frukost.
Julafton firades hos mormor och morfar med järngänget och värmdöligan. Vi tittade på Kalle och kramades eftersom vi inte har träffats på länge (eller inte jag i alla fall), åt mat tills vi nästan sprack, öppnade massor av superfina julklappar, fikade och avslutade med att kolla på massa avsnitt av The big bang theory men där föll jag tillbaka. Sov i soffan alltså. Mormors införskaffande av BBT var nästan det mest uppskattade i alla fall av småkusinerna. Fast det är ju så nedrans roligt!
På juldagen träffade jag äntligen en fin vän som jag inte hade sett på tusen år och sedan var det tillbaka ner till mormor som gällde då kusinerna, i vanlig ordning, hade sovit över.
Igår, på annandagen, invigdes bland annat en supertjusig blus, fina snösmycken och en sprojlans ny väska då vi firade pappajul hemma hos papis bror tillsammans med hans familj och farmor och farfar. Vi skulle egentligen ha farit hem till farmor och farfar i Tullingen men hela deras hus hade fått strömavbrott till följd av stormen så det fick bli Huddinge istället. MYCKET god mat och trevligt prat, mumsig jultårta och grymt uppskattade klappar. Kokbok och en peng att gå loss på Monki för och en superfin liten tomte som Karins föräldrar brukar ge till sin familj. Vi fortsatte dock mer klappöppnande hemma, bara vi systrar och papi, och nu har jag den i min ägo. En knallgul Kånken! Woho! Plus en massa annat fint såklart. Resten av kvällen mös vi i soffan med prat och sen film.
Idag tar jag, Jossan och pappa en dag på stan med sikte på Barkaby och lite fancy träningskläder till mig (det viktigaste är ju att se snygg ut när man tränar, right?), Götgatsbacken och nya jeans till syrran och till sist Kungsgatan för kaffeinköp till papi. Sen ska vi fara ut till Gurkan och hälsa på honom, tanten och vovvarna. En mysdag!
Och här sitter man igen den tjugotredje december med en julgran som är inplockad och klädd (ackompanjerat av Peter Jöback såklart), tomtarna har kommit på plats, den sista julklappen är inhandlad, den sista julmaten fixad och strax drar knäckbaket igång. Sen får man pusta i soffan och njuta av allting fint runtomkring, lukta på granen och mumsa på mammas på lussebullar. Imorgon är det julafton och det ska bli mysigt.
Precis som vår lilla husmus på Kortévägen gnager på träet någonstans bakom väggen i mitt rum så är det något som gnager inuti mig. Jag ska mota bort det så gott det går.
Väldigt konstig dag idag och tankarna går i ett. Jag har i alla fall lyckats skriva klart sammanfattningen, bara en sida kvar och det fixar jag imorgon. Lättnad redan idag.
Jag och Klara ska kila över till Willys för att köpa ingredienser till cakepops som vi ska försöka slänga ihop. Det lär bli gött! Klassmys hemma hos kommer att hjälpa mig att hålla huvudet på rätt plats och dessutom kan det inte bli annat än trevligt.
Sometimes we forget who we got, who they are. It's so much more to love than black and white, keep it loose child and keep it tight.
Några refrängfraser från en go låt av Amos Lee som jag presenterades för i Mellansel. Många kvällar som jag satt och lyssnade på den i mitt rum. Och jag minns så tydligt, allt som fanns och var. Nu blir det till att skapa en ny atmosfär i Örebro. Ny men inte ersätta, aldrig ersätta! Som jag saknar mina fina vänner ibland och bannar mig för att jag aldrig tar mig i kragen och åker iväg. Man mår ju som så bra av att träffas, om än bara en liten stund. Efter jul, då far jag!
Nyss hemkomna från en "gå-ner-all-jäkla-matpromenad" och nu sitter vi, mina sambosar och jag, vid varsin dator. Jag tänker att det blir lite bloggar och skön musik innan jag slänger mig i säng. Uppgång klockan åtta för att, förhoppningsvis, avsluta arbetet på sammanfattningen. Jag blev ganska less på det när jag satt och skrev idag men nu har Klara läst igenom det jag hitills har skrivit och hon tyckte att det såg bra ut så nu har jag fått nytt hopp. På't igen imorgonbitti, det kan bli kul!
Trippen till Lindesberg vart en riktigt trevlig en, jag gillar att man kommer närmre och närmre varandra i klassen och jag gillar damerna starkt. Att sjunga gick bra och vi sminkade oss vackert, som änglar var det någon som sa, och det kommer att i alla fall jag få fortsätta se ut som då allt inte gick bort i duschen. Men det är bara trevligt, man ser piggare ut och det kan behövas i dessa icke sovmorgonstider. Efter vår lilla sångstund så fick vi som sagt komma hem till Amanda och hennes mysiga familj och äta middag. Grymt trevligt! Grymt mätta! Grym lördag!
I köket diskuterar Klara och Emma vem man helst vill döda, gifta och ha sex med. Det var tydligen en diskution som Emma hade igår på Tybble och nu har den exploderat och urartat på fejjan.
Jag har ont i ryggen och axlarna trots att jag har suttit och hyffsat rak i ryggen i soffan idag istället för sängen. Någon kommer att åka på att ge mig massage när jag går på lov. Vid den tiden kanske axlarna kommer att sitta uppe under öronen, vem vet?
Nu ska jag dock lämna allt som har med musikhistoria bakom mig, i alla fall för resten av den här dagen. Det är dags att ge min mage som kurrar lite mat, pastasås med kyckling, champinjon och sweet chili. Muuuuuuums! Klockan tre kommer det är gäng goa damer från klassen och då ska det sjungas och piffas med vit ögonskugga för ikväll ska vi åka till Lindesberg och agera levande julkalender, lucka 17. Jag har övat på låten i två dagar och jag hoppas verkligen att jag inte kommer sabba för de andra som redan kan den. Men självklart kommer det att gå finfint! Efteråt bjuds det på middag och fika hemma hos Amanda som också är host för den levande kalenderluckan. En mysig eftermiddag och kväll ska jag ha.
Jag har skrivit klart tre delar av sju och det ligger just nu på fem sidor. Jag vet att jag kommer att bli tvungen att antingen vara stram som sjutton på de resterande fyra eller korta ner som fan på det som är skrivet. Men det är ett senare problem, nu ska jag bara få ner allting.
Jag och Klara tog en fikapaus vid kvart över tio som har varat till nu. Illa. Fast vi skrattade en massa för att vi var så trötta och så tittade vi på Så mycket bättre. Så det var bra ändå.
Emma kom hem för ungefär en timme sen. Hon hade varit och druckit öl med ett gäng på Tybblepizzerian.
Nu ska jag borsta mina tänder snabbt som attan och sen hoppa ner i sängen för att sova. Uppgång klockan sju för att skriva men nu när jag tänker efter så blir det nog i alla fall åtta, annars kommer jag inte att orka. Åtta it is! Vem behöver sömn liksom?
Det är så konstig att vi inte visste om varandra, än mindre kände varandra, för cirka fyra månader sen. Och nu bor vi under samma tak. Just i denna sekunden så sitter vi i varsitt rum och skriker tillvarandra.
Är opera buffa och operett samma sak? Är det viktigt att skriva att Händel gick i konka? NEEJ!! Sonatformen, var det under barocken? Amanda, jag skulle kunna komma in till dig och korta ner ditt arbete...
Frågorna är många när man ska skriva en tiosidors sammanfattning som ska innefatta musikutvecklingen mellan åren mellan 300 f.Kr och 1919. Så här sitter vi en fredagskväll. Jag har skrivit cirka en mening, har suttit i åtta minuter. Och vars är Emma? Hon ska ju också vara här?! Hon är med största sannolikhet den mest sociala av oss tre, i alla fall ikväll. Men om vi känner henne rätt så sitter hon inne i något övningsrum med sin fela i högsta hugg!
Det är så otroligt lyxigt att ha spotify unlimited! Det är guld värt att kunna hajpa de bästa låtarna tusen gånger om utan att det spärras jag vet inte hur länge efter endast fem lyssningar. Gött mos! Morgonens hajplåt är These are the days med Gino Vannelli. Refrängen... Jag får den där speciella känslan, en utav många jag vet, den där som både känns hur bra som helst men samtidigt ledsam, längtande kanske. Därav mitt otroliga kramsug igår då det även råkade vara kvällens mest spelade låt. Ja, förutom kyriet från Tournaimässan då.
Idag har jag avverkat några renässanssidor i tjockboken och antecknat, druckit te och lyssnat på Mozart, ännu en läxa fast denna gång i gehör. Vi verkar vara inne i någonslags klassisk bubbla, klassen och jag. Nu är det dags att spatsera bort till skolan för att öva lite andra gehörsgrejer och sen är det gitarrexamination. Apans sång, Pippi Långstrump, Om du lämnade mig nu och dom där godbitarna. Finfint kommer det att gå och för att fira detta ikväll så ska jag måla naglarna. Nu kommer ju inte lacket bli avskavt, woho!
Det vankas konsert ikväll också, med jazz/rockettorna som ska spela egenkomponerat, Aaron Parks och lite annat smått och gott. Ser ut att bli mysigt och bra. Förhoppningsvis så kommer jag att hinna skriva klart renässansen idag, om inte i alla fall komma en god bit på väg. På torsdag är jag helt ledig, förutom slickrep såklart, så då kommer en hel del att hinnas med förhoppningsvis.
These are the days that make up our lives, these are the days that tell us, love never dies.
Rock me to heaven all night long and take me away 'til the hurt is gone, send me across the night like a shooting star. Swing me slow and look into my eyes, it opens up the gates of paradise, and feel the loving you draw from the beating of my heart. It's been a long hard day and sometimes I feel like I'm loosing the fight, so send me an angel and rock me to heaven tonight.
Och med detta tackar jag och goa Gino för oss och önskar er alla en lycklig dag full av kärlek!
Förresten, det verkar funka det där med att ni håller tummarna. Kör på det idag också så är ni snälla!
Hörde jag VG? Jag är absolut, till 100%, säker på att jag kommer att få VG på tentan. Kanske till och med alla rätt. Allting kändes så himla trevligt att jag började skratta när Ulrik satte på den första låten, ett kyrie från 1200-talet. Som man har nött det där kyriet. Glädjen och lättnaden var nästan obeskrivbar. Sen rullade det bara på och jag kunde allt! Om jag inte misstar mig på något årtal så tror jag att det blir tjugoen poäng, max alltså. Så. Nöjd. Tjej.
Nu ska jag rida vidare på vågen, hälla i mig en kopp te och äta några pepparkaksdumlor och skriva på sammanfattningen. Grymt pepp på att skriva ett riktigt bra arbete!
Först ska jag äntligen få lyssna på lite riktigt musik, lite Gino får sällskapa mig en stund ikväll. Dock önskar jag att det fanns någon jag kunde ligga i armarna hos och lyssna tillsammans med. Min kropp skriker litegrann.
Kära folk, önska mig lycka till! Efter veckor av plågande (lite mer intensivt under den veckan som gått kanske ni har märkt) så är det nu upp till bevis! Min skalle är fylld till bristningsgränsen av Montpelliermotetter, organum, concerto grossos, operett, vals, Vivaldi, Bach, herr och fru Schumann, Peterson-Berger och annan konstmusik som har skrivits från medeltiden, 1100-tal och fram till senromantiken och början av 1900-talet. Måtte inget smita ut på vägen till skolan...
Turklänningen är på, den gula som jag fick av mormor, morfar och Simona när jag skulle söka till musikhögskolan. Då gick det ju vägen och det ska de göra nu också.
Till min stora glädje så kunde man få se på årets Luciatåg på svtplay så jag kröp tillbaka ner i sängen efter att ha kokat min tomtegröt. Det känns lite tråkigt att sitta själv, mina sambos är ute och lussar tillsammans med de andra fina damerna från klassen och nu ångrar jag lite att jag inte bestämde mig för att stanna kvar. Inget Luciatåg alls för min del i år men det är helt och hållet mitt egna beslut. Och på något vis så tror jag inte att jag kommer ångra det när jag får tillbaka resultatet på lyssningstentan och sammanfattningen. Istället så sitter jag och tänker på olika Luciadagar jag har haft genom åren...
Alla tidiga mornar på goa Svandammsskolan och framförallt sista året, då jag fick vara Lucia. Oj, så kul det var! Stearin i hela håret och som grädden på moset, en fin rännil stearin över ena ögat med halva programmet kvar.
När tokpappa och Karin kom och lussade klockan sju på morgonen en Lucialördag, pappa i luciakrona och Karin i strut för att bjuda på lussekatt och pepparkaka. Sedan mysfrukost i vardagsrummet vid den öppna brasan.
Det året då jag och Rebecca var Luciakandidater och fick åka runt och lussa för Nynäshamn, mestadels på ålderdomshem och på sjukhus. Och det är så jag otroligt glad över att jag fick göra, det finns inget man blir så glad av som när ett gäng gamlingar sjunger med i Stilla natt. Hur mycket det ger dom. Jag ska aldrig sätta någon utav mina släktingar på hem och sen inte hälsa på, det fanns många såna stackare där. Då är jag glad att de förhoppningsvis har varandra och inte känner sig fullt så ensamma.
Första året i Mellansel då jag övertalade min fina John att vi minsann skulle gå upp sju på morgonen en söndag för att titta på Luciatåget. Karlnstackarn följde med ner till allrummet, vi bäddade ner oss i soffan med täcket och jag somnar innan lucian ens har hunnit fram till sin plats. John fortsatte dock att titta och väckte mig när allt var slut, då gick vi upp och lade oss igen.
Andra året i Mellansel då jag, Häggan och Malin hade hand om baslinjens luciatåg uppe i Tingsan. Vinterland ute, myssläckt och tända ljus i rummet och ett varmt hjärta när eleverna äntligen får visa upp sig. Och vilken Lucia sen! Robin med röd, långhårig peruk! Stolt fröken var jag det och det var första gången jag riktigt kände att sånt här vill jag jobba med sen. På riktigt.
Alla mysiga mornar hemma på Krokvägen då vi har myst ner oss i soffan för att titta på TV:n med tända ljus och mysfrukost. Eller då jag, Josefine och Lina har tryckt ner ett par stackare att tvångslussa för. Tänk när vi stod och hade luciatåg när vi var små, jag minns faktiskt lite och det tycker jag är fint. Tänk när jag får egna knott som lussar för mig, mums vad trevligt!
Pappa, farmor och farfar som har flängt runt och tittat på än det ena än det andra, i olika lokaler, olika kvällar och olika barn och barnbarn som ska sjunga solo.
I Joybells tror man att jag är norrifrån. Många minns att jag någongång har sagt att jag har bott i skogen innanför Övik och detta passar alldeles utmärkt till mitt NORRLÄNDSKA uttal som flera kommenterade idag på repet. It's not lost och det gillar jag skarpt. In't vill ja bli av mä norrlänn'skan inte! Folk får gärna tro att jag kommer därifrån, inte mig emot. Jag skulle inte heller ha något emot att hälsa på hos Simon hemma i Flurken, eller Pite för den delen, där man lever i en äkta vinterlandsidyll med cirka femtio centimeter snö. Fick en riktigt mysig bild skickad i söndags med bevis. Här regnar den lilla snö som vi har fått bort...
Anyway, dags att sova, peppa och tagga inför lyssningstentan imorgon. Min första tenta, måtte det gå bra! Om jag sätter på mig turklänningen och spetsar örena riktigt noga så kommer det att bli riktigt bra. Folk kan få hålla tummarna om det känner fört.
Nu är vi tillbaka on the right track! Imorse slog jag upp ögonlocken vid klockan nio och kände mig faktiskt helt okejpigg. Man kan hoppas att denna dag blir bättre än gårdagen, på trötthetsfronten alltså. Annars var det ju en riktigt go dag!
Jag hörde när mina sambosar + Matilda (tror jag?) kom hem inatt, fnissande och fina, dock kollade jag inte upp vad klockan var. Hörde Klaras (min granne) larm nu precis så dom är väl på väg upp. Det ska nämligen sjungas i Wadköping idag, på deras julmarknad och allt. Vet inte riktigt om jag ska åka dit och titta, även fast jag vill. Julmarknad är ju aldrig fel det heller. Kanske att man kan springa på Skansens om man hittar vettigt folk att sällskapa med en sisådär tre dagar innan jul då jag kommer hem.
Dagens sysslor: öva gitarr, lyssna på stycken från romantiken, skriva klart medeltidens sammanfattning och börja på renässansens, öva lite mer gitarr... Handla måste jag göra också annars är det svält som står på menyn för nästa vecka. Fast å andra sidan blev det så rackarns mycket köttfärssås över från gårdagens tacos att jag nog skulle kunna leva på det och pasta, i alla fall till tisdag. Göttans!
Nu ska jag börja bocka av grejer på listan. Jag älskar skolan, jag älskar skolan, jag älskar skolan...
Ibland slår det till i slick-Amanda och så åker det på något som är så långt ifrån Toto man kan komma. Typ Alla som inte dansar är våldtäktsmän. När man är på det humöret så får man leta för att hitta en peppigare låt. Spotten är ju riktigt nice i såna här lägen också, bara att spana in relaterade artister och så får man fram lika bra låtar i samma genre. Så har man sitt egna lilla party hemma i huset då de andra har gått tvärs över gatan för att gå på kalas med temat 3. Jag har suttit med under förfesten, ätit tacos och haft trevligt men nu är det dags att återgå till musikvetenskapen. Liiite party först bara...
Det börjar redan mörkna ute. Jag slog upp ögonen för tre timmar sen, halv ett. HELT. SJUKT. Typ den längsta sovmorgonen jag har tagit i hela mitt liv förutom dagarna efter nyårsafton. Dock satt jag inte uppe till fem igår, det brukar ju vara en bidragande orsak till att man sover länge på just nyårsdagen. Detta gör att jag blir på konstigt humör och är tröttare än jag någonsin har varit förr, känns det som i alla fall. Jag är inte pepp på att plugga, vilket tyvärr är precis det jag ska göra. Hela dagen. Klockan fem kommer det dock lite trevligt folk hit som även dom är sugna på att lyssna på musik som ingen gillar men som vi måste ha tenta på. Det blir trevligt. Sen har jag ju mina sambos också, det är bra.
Tankarna går i ett och det är jobbigt. Hur blir det? Och vad vill jag?
Uppryckning och tillbaka till tråkmusik... Ljuvliga lördag.
Det är inte varje dag man sitter och lyssnar på Mozart, Beethoven och dom gubbarna när man läser sina bloggar om kvällskvisten. Fast just nu har det varit varje dag, i alla fall den här veckan. På tisdag har vi den där nedrans lyssningstentan och sen är det över, klart och betart! Det kommer att bli en otroligt skön grej att bocka av på "göra-klart-innan-lovetlistan". Ojojoj, så skönt. Idag bockade MFLGY av bruksensembleuppspel. Vi satt alla intryckta i ett rum (det blev varmt, vilket gjorde att jag frös resten av dagen trots tjockaste, stickade tröjan) och bjöd varandra på klassiker som Varmkorvboogie, Om du lämnade mig nu, 34:an och lite annat smått och gott. Rockade, det gjorde vi alla fall. Och som sagt, bock på det. Skönt.
Gitarr, lyssningstenta och till sist inlämning. Sen kan jag andas ut och det blir bra. Ikväll känns det bra och jag känner mig kunnig så det ska jag försöka ha med mig så länge som möjligt. Anar att det kommer att kännas annorlunda snart, då ältas det istället. Den här helgen ska jag försöka hinna med att typ råplugga och få mycket gjort. Det där med att ta det lugnt, skippa skolan om man vill och göra annat på helgerna får vänta till jul. Då blir det ju långledigt. Och så ska man komma ihåg när man börjar sen i januari, börja med saker liiiiite tidigare...
Idag kom bästa Simon och hälsade på! Så glad lilla Amanda bidde, det kändes riktigt trevligt att ha karln i Örebro. Om en annan fick bestämma så skulle det ske mycket oftare. Piteborna drog av en bra lunchkonsert och tyvärr så fick vi alldeles för lite tid att prata på vilket var extremt tråkigt. Då är man glad över att det finns telefoner som man kan ringa med istället. Han fick med sig en lussebulle och en pepparkaka att smaska på i bussen och han verkade nöjd över detta.
Ikväll har jag haft mitt första offentliga framträdande på Musikhögskolan, det gick bra och det var framförallt otroligt roligt. Nu är jag riktigt peppad att fixa en lunch- eller kvällskonsert med slickbandet, vi har ju kirrat några låtar till repertoaren. Skulle vara så otroligt gött! Jag blev verkligen glatt överraskad av min fina sambo Emma som kastade över mig efteråt och sa att jag var grym och att hon var så stolt. Sånt värmer i hjärtat. Det värmer i hjärtat att veta att man är omtyckt och älskad av massa vettigt och fint folk. Sånt tänker jag på när snön faller. Och som den har öst ner idag! Dock är det tyvärr nollgradigt men om man håller tummarna tillräckligt hårt så kanske det blir minus så den stannar kvar. Ännu en grej som skulle vara awesome.
Nu är det dock dags att sova, samling i skolan klockan åtta för bruksensembleuppspel. Heja oss!!
December fullkomligen flyger fram, litegrann åtminstone, och jag har precis fått en såndär härlig insikt att hjälp, vad mycket jag har att göra. På så kort tid. Dock är det ju som alltid, jag har bara mig själv att skylla då jag tar tag i det för tight inpå. Jag är bra på att börja och sen känner jag mig så nöjd över att jag har gjort och så blir det helt plötsligt ingenting på ett bra tag istället. Sen pockar det på och blir jobbigt. As usual så det är inga problem. Igår pluggade jag hemma fram till klockan sex då jag hade ett litet rep i skolan och sen stannde jag kvar till klockan tio med resterande läxor som jag inte kunde göra hemma. Jag kände mig nöjd och glad när jag gick hem vilket var riktigt skönt. Igårkväll tog vi även tag i vår rumsfördelning så inatt har jag äntligen fått sova rummet som ska vara "mitt". Det blev det på övervåningen som vi alla sov tillsammans i från början och jag är nöjd och glad. Nog ska det bli pli och fint så jag kan kalla det mitt minsann!
Trots att det blev sent och att jag av någon anledning var megapigg och inte kunde somna så har jag varit uppe sen klockan sju och gjort musiklyssning, denna gång barocken. Själva styckena känns okej, jag känner igen dom men sen ska man komma ihåg vilken karl som har komponerat dom och gärna vilket år eller årtionde. Det får bli glospluggning i eftermiddag någongång.
Tack vare pappa och Karin som var här och hälsade på i söndags så har jag hembakta lussekatter och pepparkakor med kristyr, nonstop och hela köret att förgylla dagarna med. Minst en av varje om dagen är bra för magen har jag hört.
Det är någon som mixar något som heter Hampa i mitt kök. Från Hampa, till Hampan, till Hampe, till Hamilton. Jag saknar min lilla hare! Han är den första som får följa med tillbaka efter jul. Sorry Lilla gumman, du får klara dig utan honom ett tag... För att gå tillbaka till Hampa, det är faktiskt inte vem som helst som lagar det. Bara vår egen husvegan Emma. Hon var inte så hungrig såhär på kvällskvisten men tyckte att hon behövde äta något vilket resulterar i en Hampa/morot/rödebetssmoothie. *Hon kom, hon såg, hon mixade så att säga. Hela köket blev rödprickigt efter rödbetan men hon gör fin mat vår lilla vegan, färgglad. Allt detta ackompanjerat till soundtracken från Brother where art thou. Den ni! Vi sitter här och sjunger country så det står härliga till vilket gör mig sugen på att lyssna på bästa Cookies 'n Beans, sätta på mig min bästa femtiotalsklänning (som jag tyvärr inte har), locka håret stort och fint och spela munspel som en galning. Hade var't gött. Men nu ska jag istället vara så tråkig att jag ska duscha, tvätta mitt skitiga (alltså inte alls fina, lockiga) hår och sen gå och lägga mig. Imorgon får man inte sova tills man vaknar, vi har rytmiklektion halv nio. Fast det är å andra sidan världens roligaste lektion så det gör ingenting att det är så tidigt, tyvärr så är det den sista men Emma lovar att den kommer att bli rolig. Mycket dans sa hon så det blir ballongbyxor och skön tröja att bli lite varm och glad i.
Mot duschen och vidare! Och imorgon är det fortsättning på julkalendern, tjoho!
Jag sitter och har lite julmusik på i bakgrunden medan jag pluggar och nu kommer den fantastiska Jul hos Mange. Inte helt okej att man blir glad av den låten, eller glad är väl att ta i men lite fnissig blir jag nog allt. Och jag som går på Musikhögskolan... Ni som tror att alla som pluggar musik är knepiga och bara lyssnar på djup musik som Lasse eller konstig musik som Pages, nu fick ni det motbevisat. Vi är inte knepigare än någon annan.
Anledningen att jag tillåter mig att ta en titt på nätet och skriva lite i bloggen är på grund utav att det är hög tid för lunchpaus. Min mage skriker och det är ju som sagt bäst att hålla sig på god fot med den. Därför står jag nu vid spisen och steker blodpudding. MUMS! Med bacon och lingonsylt till, finns det något bättre?
Idag tog jag sovmorgon och vaknade inte förrän klockan tio vilket visar att den var behövlig. Ingen ångest över det idag alltså! Upp och äta frukost tillsammans med Emma och Klara framför första avsnittet av Julkalendern. Och jag måste säga att det ser ju riktigt lovande ut! Vi väntar med spänning på morgondagen så vi får se nästa avsnitt. Dock har jag gjort världens tabbe genom att missa att öppna första luckan i chokladkalendern innan jag borstade tänderna. Det får bli som en lite efterrätt efter lunchen.
Planerna för dagen är plugga, plugga, plugga och sen sticka iväg till skolan vid klockan sex för att repa slick vid halv sju. Dagens och veckans höjdpunkt! Eller just den här veckan är det nog bara dagens höjdpunkt, veckans höjdpunkt är att det är fredag imorgon. Jag vet inte varför men det känns så jäklans gött. Helgen bjuder eventuellt på besök av min kära pappa och Karin, kanske därför. Mysigt blir det i alla fall.
I got passion in my pants and I ain't afraid to show it