Det har varit någorlunda svårt att hitta motivation idag men det är å andra sidan inte alls ovanligt när man har bestämt att man ska öva hela dagen. Jag stod ut med "sången" i en timme sen fick jag spunk och har nästan inte tagit en ton sen dess. Desto bättre gick det slut med pianospelandet där jag har Right here waiting med Richard Marxs som läxa, plus ett stycke kallat "liten balett". Emellan dessa pass shakade jag till några gamla gospellåtar och till våra nya som vi gjort klart koreografi till.
Nu ska jag bege mig ut i kalkonspåret och sen blir det soffmys för hela slanten framför Irene Huss klockan nio. Glad söndag!
Ett stycke "slappamanda" i körrummet redo att börja
Idag har vi haft finbesök här i kallhålet, Ankan och Fängan kom på spontanbesök och oj så trevligt det var. Vi satt nere i vårt allrum som vi alltid gjorde vi gamlingar, pratade och skrattade. Vi berättade om alla de nya, skvallrade om dom nya och dom berättade om Kappels och deras konstiga ämnen. Vad sägs om röstvård där det lät som att hela ämnet går ut på att prata långt och utdraget, som en tant från Östermalm?
De flesta har varit lite sega idag, bakisdag och allt. Jag har trivts alldeles utmärkt i mina haremsbyxor, långa pösiga tröja och trasslet som blev kvar efter gårdagens lockar. Riktig bohem och det gillar jag! Kanske att jag skulle ta och köra på den stilen lite oftare. Jag har ritat ett litet peacemärke på vänstra handen, mellan tummen och pekfingret, för att kolla om det är något att gadda. David sa att det skulle passa mig fint, att jag är lite bohemisk med fjädrar i öronen, drömfångaren på väggen och annat. Men får man tatuera in något bara för att man tycker att det är fint? Det kommer i alla fall absolut att vara något jag kommer att fundera på länge och väl. No worries!
Ikväll har jag haft lördagsmys tillsammans med Malin och David nere i soffan med chips, dipp, cola och te. Dom är mysiga dom där två och jag gillar starkt att vi bor i samma hus. Vi satt och tittade på Norbit som gick på femman och fortsatte sen med andra halvan av Transformers som visades på fyran. Dock kastade jag och Malin in handduken ganska snabbt och somnade i varsin ände av soffan så David fick fortsätta titta själv. Det var tänkt att jag skulle lagt mig för en timme sen men jag kunde inte låta bli att kolla om internet funkade och när jag upptäckte att det gjorde det så passade jag på att läsa bloggar och boka biljetter till PETER JÖBACK i Umeå den 16 oktober. Min karl är så snäll och följer med mig, det blir en mysig kväll att se fram emot.
Igårkväll hade jag en utav mina roligaste kvällar någonsin tror jag. Hela dagen var jag allmänt seg och trött och var egentligen inte alls på partyhumör. Vi fixade i alla fall i ordning oss efter middagen, det är alltid skönt att komma bort från kallhålet en stund, och sen tog vi bilen ner till Fia för att ha lite tjejmys innan vi skulle fortsätta in mot stan. När jag, Malin och Emma kommer ner stod Häggis och Sofia och dansade gospel och vi var inte sena att hänga på. Jag fick ett glas rött i handen och helt plötsligt slog humöret om och ställdes in på party. Redan där kände man att det skulle bli en grym kväll. Eftersom Fia inte har någon spotify så blev det en salig blandning förfestmusik med bland annat musikallåtar, gospel och Helen Sjöholm som vi fick lyssna på medan Malin lockade mitt hår. Halv åtta styrde vi kosan mot stan och Brux, fem fnittriga damer. Vi lyssnade lite på jazz på övervåningen men när resten av gänget kom kilade vi nerför trappen till källaren där det spelades fransk folkmusik. Som vi dansade, tjoade och tjimmade! Man var helt blöt efteråt.
När bandet dragit det sista extranumret och vi mellanselare hade gjort tåget genom hela lokalen drog vi vidare hem till rocksångaren Anders lägenhet där vi hängde ett tag. På hemvägen blev det ett stopp på Max drive-through, den pommesen satt fint i min lilla mage. Efter mycket om och men svängde till slut klippan Emma in på parkeringen och jag kunde slänga mig i duschen och sen i säng. Jag somnar aldrig så gott som när man har haft en trevlig kväll på stan och är lite smått vinglig. Underbart!
Nu är det konstaterat, jag är numera en äkta norrlandsbrutta! Igår åkte första prillan in, tjejsnus med eycaluptus visserligen, men ändå. Den ni!
Stånk och stön. Efter en natt som assistent och endast tre timmars sömn med uppstigning klockan sex så börjar jag redan känna mig lite smått överkörd. Eller kanske lite nedsutten av en elefantbebis. Jag har bestämt att jag ska köra på med övning och annat fram till middagen så jag kan vara med och köra lite stationsträning med Sofia och Edit innan jag fikar och slocknar för idag. Håller på och velar lite fram och tillbaka över om jag ska ta sovmorgon imorgon eller hålla ut eftersom det ändå är fredag och snart helg. Vilket för övrigt ska bli otroligt skönt! Det lönar sig att kämpa på, öva och träna som en tok under veckorna. Det känns så mycket bättre att få sova på morgonen och slappa lite på lördagar och söndagar då.
Vi tänker rivstarta den här helgen redan imorgon med att gå på jazzklubben inne i Övik för att sen fortsätta till Harrys för att få dansa av oss litegrann. Looking forward to it!
Dags för mig att stänga in mig i ett övningsrum för att sjunga lite fult och klockan tre är det koreografirep med resten av kören. Glad torsdag!
Internet är verkligen inte på min sida nuförtiden, uppkopplingen i mitt rum alltså. Den strejkar varenda gång jag vill in och läsa bloggar och facebooka. Den gjorde även att jag missade Peter Jöback på Rix Morgonzoo imorse. Fast det kanske är bra, då gör jag ju annat vettigt istället. När jag inte fastnar framför datorerna i skolan det vill säga, dom funkar alltid.
Igår hade jag tvättstugan för första gången sen jag kom hit, mycket tvätt alltså. Tyvärr så har dom tagit bort ett utav torkrummen, den med fläkteriet i, så det tog femtio år för allting att torka. Hela torkrummet var fullt och det hängde trosor på lite krokar här och var som jag hittade. Sista tvätten, som bara var en flanellskjorta, hängdes upp klockan ett. Klockan sex gav jag upp, började torktumla, satte elementet på fullt i mitt rum för att torka trosor och strumpor, hängde linnen över sängkanten och hängde upp galgar. Mitt rum förvandlades till ett torkskåp. Imorse hade det sista torkat helt. Tydligen måste man tvätta varannan dag på det här stället om det ska kunna torka. Tur att jag var den enda som tvättade, annars hade man legat risigt till.
Denna soliga onsdag har hitills bjudit på den vanliga morgonrutinen (promenad, frukost, övning), ett väldigt mysigt andrum lett av Malin och Jesper och en sånglektion där jag har sjungit fult. Det är jobbigt det där, att släppa och försöka komma ihåg att det inte kan låta perfekt i början när man lär sig nya saker. Som övning ska jag stå och kula, alltså låta som de gamla gummorna gjorde när de kallade på sina kor. Lite Ronja Rövardotter-style, typ.
Nu ska jag försöka överrösta min tokkurrande mage med lite pianoklink fram till lunchen om tjugo minuter. Tjoflöjt!
Den här helgen har varit den bästa i Mellansel hitills, allt har varit så otroligt bra!
Fredagen bjöd, som jag skrev i det tidigarae inlägget, på Törnrosa och Aladdin, mys med trevligt folk, många igenkännande skratt och otroligt god glass. Slurp sa det bara så hade jag och Kristian ätit upp hela lådan, helt själva. Den ska jag köpa fler gånger! Förresten så har jag kommit fram till att man nog ska ta och kika igenom alla gamla Disneyfilmer nu på lite äldre dagar. Samtidigt som man skrattar så man kiknar till allt man tyckte var roligt när man var mindre så upptäcker man hela tiden nya saker som är minst lika roliga. Det är filmer man aldrig kommer att tröttna på.
På lördagen hade vi gjort upp planer för att åka in till stan och så blev det, halv tolv rullade vi ut från Mellansel i spöregnet. Dock var väderguden på vår sida för när vi kom in till stan så slutade det och sen var det faktiskt uppehåll hela dagen. Jag, Linnea och Emma startade i Pingstkyrkans second hand och fortsatte sen till gallerian för att så småningom möta upp Edit, Sofia, Malin och Kristian som åkt in tidigare för att simma på Paradisbadet. Jag köpte lite smått och gott, strumpbyxor, hårnålar och annat som man behöver. Vi avslutade med en tripp ner till Kupan där jag tyvärr inte kunde hålla fingrarna borta utan kom ut en hundralapp fattigare men en underbar kappa rikare. Jag får lägga upp en bild senare så ni får se hur tjusig den är. Trion Malin, Sofia och Edit hade sprungit iväg på lite egna ärenden och det hade börjat kurra i resten utav våra magar så vi styrde nosen mot tidig middag på UH. Linnea, Emma och Kristian tog tacobuffeén medan jag tog en pasta med kyckling och fetaoströra. Ord kan inte beskriva hur gott det var. Från och med nu ska jag alltid ta den om jag är sugen på något i matväg när jag är på besök. När alla ätit upp och vilat lite tog vi bilen till vår sista destination för dagen, Willys. Jag passade på att bunkra upp med lite pålägg och annat att frysa in eftersom det är tusen gånger billigare där än i Mellansel. Nedrans Coop! På kvällen tog jag tag i mitt rum som efter tre veckor i byn fortfarande inte hade blivit städat, tog en renande dusch efteråt och sprang sen över till sexan för fler disneyfilmer, denna gång Lejonkungen och Skönheten och odjuret. Jag hade lite kontakt med gubben min under kvällen, han hade också filmmys med några polare i Ume. Fast det sa han bara. Cirka en timme efter sista smset knackade det på Kristians dörr och där stod han helt plötsligt, min karl. Min mage slog megakullerbyttor av glädje över att se honom. Att få gå och lägga sig på hans arm och krypa tätt intill för att sen somna är det bästa som hänt på länge.
Vi vaknade upp ganska tidigt, lite för tidigt för min man som ville sova lite till så jag gick upp för att fixa lite lyxfrukost. Microscones, ost och sylt, yoghurt och varm choklad. Lite senare hade vi en varsin övningstimme, jag med pianot och han med sin matte, innan vi gjorde sällskap med Malin, David och Jonas i externatköket på skolan för våffelfest. Nu är min karl alldeles snart framme med bussen i Umeå igen och jag sitter med tända ljus i mitt rum som luktar som honom och njuter. Han är så fin han och jag är så glad att han är min!
Första gemensam sång avklarad, tack för det! Jag nervös innan det blev min tur eftersom jag inte haft en chans att sjunga upp innan, gemensam sång börjar tio över elva och jag har baslinjen till klockan elva, men det gick som smort i alla fall. Det sköna var att nervositeten släppte när jag väl stod där framför allihopa, något sånt var jag aldrig med om förra året. Framsteg! Dessutom har min envisa övning gett resultat, jag klarade mig nästan felfritt och Karin hade inget särskilt att påpeka vilket känns sjukt bra. Då fick jag till det som jag ville även fast det kändes hopplöst fram till igårkväll då jag och Kristian repade halv tolv på kvällen. Jag kanske ska bli en sån där nattuggla som sitter uppe länge och repar på nätterna?
Malin sjöng idag hon också, en låt som gitarremilie skrivit själv. Och så var vi där igen, den passade så otroligt bra ihop med hur jag har det och mår just nu att tårarna kom. Igen. Dom måste tro att jag är deprimerad eller något. Det fina gitarrspelet, Malins röst som man får rysningar av och den åh så träffsäkra texten var så bra! Mer än bra men det går inte att beskriva utan att skriva ner alla positiva adjektiv jag kan. Men då kanske ni förstår.
Nu är det dags för mig att ta tag i nästa övning, pianoklinkandet, och det ser jag fram emot. Efter middagen verkar det bli badminton med Malin eftersom gymmet är vattenskadat och senare ikväll är det Disneydags i Kristians rum. Vi är ett litet gäng som tänkte dra av två disneyfilmer och jag och Kristian har bunkrat upp med hallon och cheesecakeglass från Carte Dor.
Vilken enormt lååång dag denna onsdag har varit. Och än är den inte helt slut, jag ska bara ta mig en snabb dusch innan jag smiter in hos Kristian och spelar på min gemensam sång-låt. Den snälla mannen ska kompa mig på gitarr är det tänkt, hoppas att det blir bra. Jag vet att det blir bra från hans sida, det är som vanligt min egna jag oroar mig för.
Med lite hjälp från den eminenta Simon, före detta gospelpianist numera jazzpianist, så har äntligen mitt pianospelande släppt. Nu kan jag spela en massa add9:or och elvor helt utan problem och utan att spela över hela pianot. Great!
Eftersom det är onsdag så är det som sagt vi på gospellinjen som har andrum på morgonen. De två som hade huvudansvaret denna gång var David och Emma och det gjorde dom så bra så. Först lästes en text ur en bok som heter Under ytan, sen sjöng dom två en duett (så bra!) och så avslutade vi med More than anything. Dock fick jag låta bli att kika på Sofia som satt några rader ner för jag verkar inte vara den enda som får flashbacks från Chicago när jag hör den låten. Hon, den fina, hade inte långt till tårarna och om jag kikat på henne hade det varit kört för min del också. Jag gillar att vi delar ett sånt fint band på något vis.
Livet rullar på bra i Mellansel men jag saknar min karl. Hoppas att man får se en skymt av honom i helgen.
Idag, denna sköna tisdag, har vi haft demokratidag på folkhögskolan med diskussioner inför valet på förmiddagen och diskussioner demokrati på skolan bland oss elever på eftermiddagen. Skolan hade bjudit in partiledare till debatt på förmiddagen och nästan alla partier var representerade. Det blev en ganska livlig debatt och jag spetsade öronen eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska rösta på. Lite klokare blev jag, det känns skönt.
Vi gosplare repade lite fram till surströmmingsmiddagen. Jag försökte verkligen äta strömmingarna, jag smakade faktiskt förra året och då var det inte så farligt, men idag gick bara en stackars tugga ner innan illamåendet kom. Det fick bli den alternativa middagen, kycklingbiff med currysås och potatis, istället. Och så världens godaste (och mäktigaste) marängtårta till efterrätt. Efter middagen har vi repat lite till, tränat en sväng i gymmet och nu är det snart dags för dusch och sen film innan det är dags att lägga sig. Medan jag väntar på att Kristian och Jesper ska öva piano klart så får jag lyssna på Simons fina klinkande. Folkis är allt bra fint ibland!
Det här är en fanfar för dom som verkligen har någonting kvar
Åh, vilken fredag! Först göra musklerna möra och ömma på gymmet, sätta sig i bastun och känna att man slappnar av så pass mycket att man nästan somnar i värmen, duscha länge och tvätta håret, sätta sig med glassskålen i högsta i Kristians säng med massor av trevligt sällskap framför en bra film. Vi var ett gäng som kikade på The Ghostwriter, andra gången för min del. Då gjorde det inte så mycket att jag somnade i mitten och vaknade upp lagom till slutet. Efteråt satte vi på Vampires suck, parodin på Twilightfilmerna, och man kan säga att titeln passar väldigt bra som beskrivning på hela filmen. Den sög! Det var ett tillfälle då jag faktiskt skrattade för att något kul, annars skrattade man mest för att allt var så otroligt fånigt, töntigt och larvigt. Halv två kom jag till slut i säng och somnade som en stock.
Idag skiner solen i Mellansel och jag har promenerat och ätit frukost. Vi hoppas att eventuellt kunna ta oss in till stan för att ta en paus från skogen men problemet är bil. Vi kan ta bussen in men om vi ska jag densamme hem så ska vi åka hem en timme efter att vi kommit in. Inte värt! Jag ska försöka flörta till mig en bil, annars blir det till att öva och hitta på något annat mysigt att göra med de andra. Picknick kanske?
Många säger att norrland är tyst, att det är naturens ljud som överraskar allt annat. I Mellansel låter det jämt. I skolan sipprar det ut sång, pianoklink, gitarrsolon och annat som hör musiken till ur alla rum och vrår. Om inte byggubbarna är i farten i teorisalen och borrar så väggarna skakar. I Tingsan är det defenitivt aldrig tyst, där hör man kulorna från biljardbordet, någon som skrattar, några som sjunger under måltiderna. I vårt hus är det ståhej ända in på småtimmarna. Någon övar piano, en annan lyssnar på musik, några sitter bara nere i allrummet och pratar men eftersom det är pappersväggar i våra hus så kan man urskilja varje ord. Just nu är det bara jag och Malins David som bor mitt emot mig som är hemma, vi sitter båda med dörrarna öppna och kan prata med varandra medan vi sitter vid varsin datorn. Nu poppar han Vi sitter i samma bil med Bo Kaspers Orkester och då gör jag också det. Annars måste jag ju stänga dörren. Jag tycker att det är skönt med liv och rörelse och tackar även för att jag inte är så lättstörd. På kvällen somnar jag till mina grannars samtal nere från rummet under eller vardagsrummet. Jag tror att jag till och med somnar lättare.
Något som dock är tråkigt med Mellis är avstånden till nära och kära hemma, de saknar jag mer i år mot förra året. Tur då att man kan prata i telefon med pappa, mamma, Karin och John i flera timmar och sitta med min fina puma via msn. Heja tekniken! Nu ska jag dock stänga av min sociala sida och gå för att själv klinka piano, närmare bestämt That's what friends are for. Senare ikväll vankas middag, träning, bastu och myskväll med film. En bra fredag med andra ord.
Varje vardagsmorgon så har skolan någonting som kallas för andrum i kapellet. Som en liten minigudstjänst tror jag, det är nog bästa sättet att beskriva den stunden på. Nytt för i år är att det är vi på gospellinjen som kommer att hålla i den på onsdagar. Man kan göra vad som helst, läsa en text, sjunga en sång. Imorse sjöng vi en utav våra körlåtar som vi fick första veckan med tenoren David som kompade på piano. Vi fortsatte med en psalm och till sist en lovsång som David hade skrivit själv. Så otroligt vackert att man blir tårögd. Redan. Hur ska det då gå med körlektionen i eftermiddag?
Hur som helst så var det ett väldigt trevligt sätt att börja morgonen på. En lugn kvart då man kan sitta och tänka innan skoldagen drar igång på riktigt. Efteråt kom en utav de allmännas lärare fram, hon kommer från Cypern, och sa att det var länge sen hon kände som att hon var hemma men idag gjorde hon det. Att vi var underbara och hade gjort hennes dag. Och direkt så for mina tankar till Chicago, där det var många som kom fram till oss när vi sjungit på olika ställen, tackat och talat om hur mycket dom behövde den där sången just då. Det är det allra finaste med gospel, att man kan beröra någon så mycket.
Allt började på körlektionen då vi började på en sång som vi fick höra för första gången hos Soul Children i Chicago. Jag kände så fort vi började sjunga att alla känslor jag hade då kom tillbaka, jag grät då också. Öppet, inför allihopa. Och det kändes så skönt på något vis, den där typiska "svenskheten" steg åt sidan och man vågade öppna upp sig för man visste att ingen skulle skratta eller dömma. Tillbaka till körlektionen, jag var otrolig nära men bet mig hårt i kinden så tårarna inte skulle rulla. Men sen kom rerängen och slutet på körlektionen och då gick det inte längre. Jag kunde absolut inte sjunga och så fort lektionen var slut sprang jag hem till mitt rum och släppte ut allt. Som jag hulkade! Jag tyckte synd om mina stackars kolleger i kören, dom måste ha undrat vad det var med knäppisen. Jag vet inte vad som händer men så fort jag hör den låten så bara brister det. Den är så otroligt vacker, alltihopa. Stämmorna, pianospelet. Känslan hos dom som sjunger. Och när jag säger gråta så menar jag inte en tyst gråt där tårarna rinner fint längs med kinden utan riktig gråt. Kladdig mascara överallt, hulkningar, snabb andning, den där paniken. Sånt kan man ju inte hålla på med, alltså har jag letat upp låten på youtube och suttit och övat på att lyssna på den. Dock skippar jag nog mascaran imorgon, för säkerhetsskull.
Dags för lite mys i åttan, en dusch och sen sängen. Ciao bellas!
I raise my hands in total adoration unto to you You reign on the throne, for you are God and God alone Because of you my cloudy days are gone, I can sing to you this song I just want to say that I love you more than anything
Love me in your arms, you were my shelter from the storms When all my friends were gone, you were right there all along I never known a love like this before I just want to say that I love you more than anything
I love you Jesus, I worship and adore you Just want to tell you, Lord I love you more than anything
Efter en liten sovmorgon till klockan tio har vi kört igenom våra tre låtar till konserten som äger rum i 309:an efter lunch. Det känns grymt! Förutom det faktum att mitt stöd verkar ha sprungit och gömt sig. Jag kommer som tur är att få lite hjälp på traven när Simon, numera jazzpianist, spelar lite fills och bassimon spelar lös. Ösigt svängigt kommer det att bli, det är ett som är säkert. Jag ska sjunga så jag nästan skiter på mig så kan man vila i helgen sen.
Ikväll önskar jag att jag kunde få lägga mig när jag ville. Typ nu. Jag ska dock sova hos Tessan inatt så det blir till att gå upp klockan sex, väcka och sen gå en promenix. Fast jag vette tusan om jag vill, jag behöver få några sömntimmar om jag ska orka vara social hemma hos Sofia på kvällen. I år kommer jag minsann att närvara på den första festen, tjoho! Annat var det ju förra året, tror jag gick runt i min egna bubbla eftersom jag missade allt detta i början totalt.
Även denna dag har jag, dumt nog, sjungit sönder stackars halsen min. Så går det när man inte sjunger på hela sommaren och sen börjar med feta gospellåtar. Jag, Kristian och Jesper körde en gemensam uppvärmning imorse men imorgon ska jag vara ännu mer noggrann. Till helgen sätter allvaret igång. Då ska det även bli fart på träningen. Så det så!
Jag tänkte bara tala om för er att jag älskar gospel. Så mycket att det nu gör ont i halsen både när jag sjunger och sväljer. Det beror nog mer på att jag inte har sjungit upp en enda liten ton idag. Imorgon ska jag vårda min hals och mina stämband genom att sjunga upp ordentligt. Det blir promenad, frukost och sen uppvärmning och uppsjungning med Kristian. Alltid trevligt att vara två.
Någon jag skulle vilja vara två med nu är min andra hälft. Tre veckor känns riktigt jobbigt i nuläget...
Idag har vi repat våra tre låtar och haft "lärakännavarandradag" nere vid sjön. Solen sken på våra näsor men det var galet blåsigt nere vid vattnet så det var jackor eller tjocktröjor på. Mitt lag var ena riktiga hejare på alla de olika stationerna tycker jag. Det var bland annat kändiskunskap, länder i Europa, kasta pil bakåtvänd och mycket annat. Annars har det varit gospel för hela slanten, även basisten från Övik blev upphämtad så han kunde vara med. Vi har ingen fast basist på gospellinjen i år, han tackade nej en vecka innan skolstarten, så vi lånar in en estettrea från gymnasiet i Övik. Jag var lite småskeptisk med tanke på vår turné, tajtheten i bandet osv eftersom han kommer att komma på dagar i veckan förutom på helgerna. Men så visar det ju sig att coolingen är hur bra som helst! Vårt komp är helt galet grymt och jag är bara glad att jag valde ett till år på Mellansel. Imorgon väntar rep hela dagen lång, kuuuuul!
Hey ho, let's go!
