Amandas första gråtattack i Mellansel - CHECK!

Allt började på körlektionen då vi började på en sång som vi fick höra för första gången hos Soul Children i Chicago. Jag kände så fort vi började sjunga att alla känslor jag hade då kom tillbaka, jag grät då också. Öppet, inför allihopa. Och det kändes så skönt på något vis, den där typiska "svenskheten" steg åt sidan och man vågade öppna upp sig för man visste att ingen skulle skratta eller dömma. Tillbaka till körlektionen, jag var otrolig nära men bet mig hårt i kinden så tårarna inte skulle rulla. Men sen kom rerängen och slutet på körlektionen och då gick det inte längre. Jag kunde absolut inte sjunga och så fort lektionen var slut sprang jag hem till mitt rum och släppte ut allt. Som jag hulkade! Jag tyckte synd om mina stackars kolleger i kören, dom måste ha undrat vad det var med knäppisen. Jag vet inte vad som händer men så fort jag hör den låten så bara brister det. Den är så otroligt vacker, alltihopa. Stämmorna, pianospelet. Känslan hos dom som sjunger. Och när jag säger gråta så menar jag inte en tyst gråt där tårarna rinner fint längs med kinden utan riktig gråt. Kladdig mascara överallt, hulkningar, snabb andning, den där paniken. Sånt kan man ju inte hålla på med, alltså har jag letat upp låten på youtube och suttit och övat på att lyssna på den. Dock skippar jag nog mascaran imorgon, för säkerhetsskull.

Dags för lite mys i åttan, en dusch och sen sängen. Ciao bellas!


I raise my hands in total adoration unto to you
You reign on the throne, for you are God and God alone
Because of you my cloudy days are gone, I can sing to you this song
I just want to say that I love you more than anything

Love me in your arms, you were my shelter from the storms
When all my friends were gone, you were right there all along
I never known a love like this before
I just want to say that I love you more than anything

I love you Jesus, I worship and adore you
Just want to tell you, Lord I love you more than anything