Ikväll, som ett fint avslut på arbetsveckan, har jag blivit bjuden på middag, köpt billigt godis och avnjutit en riktig feelgood-film. Middagen var hemma hos Philip, han var även den som stod för maten som var en utomordentligt god vildsvinsgryta. Övrigt sällskap var Joel och Helena. Hembakt semla till efterrätt och en Matilda som droppade in bådade för en riktigt go start på kvällen. Vi racercyklade till Ica för att handla superbilligt godis som ingen egentligen var sugen på. Men det är ju billigt! Sen fortsatte vi hem till Joel, värmde bullar och kokade te för att sedan bänka oss framför en festivalfilm som utspelade sig på 60-talet. Tänk Woodstock och hippies. Och jag blir så otroligt längtig efter att spara ut mitt hår så jag kan fläta några slingor här och var, ha ett band över pannan med en blomma i. Ha långa klänningar i tunnt linne, tunikor i galna mönster och färger och självklart, inga skor på fötterna. Lyssna på bra musik, sova under bar himmel och hångla med en snygg långhårig karl. Det hade varit livet det.
Och så har jag bokat klipptid imorgon, hur går det ihop? Go'natt på er! Jag ska drömma om vackra, ljumma sommarkvällar på öppna fält. Där jag lyssnar på mitt favoritband som fyller mig med lyckorus. Och ett och annat hångel som sagt.
Det tidigare blogginlägget skulle ha kommit upp igår men vårt internet valde att krångla. Så du, ni, vet det.
Det här med att blogga förresten, sjukt mycket 90-tal. Min generation. Eller? Och det här med Instagram. Imorse när jag gick till skolan så lös solen så rackarns fint mellan träden och då det föll ner snö så glittrade det så fint i luften, som att bo mitt i en såndär snökula. Vänd upp och ner på den så faller det snö. Svinkallt var det också, mina jeans frös typ fast på bena. Inte kul för mina torreksem, en parentes så. Min första tanke var att det här ska jag minsann fota och lägga ut på Instagram. Många likes vet du. Jag ser mig diskret omkring, tyvärr så kommer det en männska från Tärnvägen. Detta betyder alltså att jag inte kan stanna och ta en bild (laaame!) utan får ta en i farten. Det funkade faktiskt riktigt bra och många likes blev det. Några i alla fall och då kan man känna sig nöjd. Varför är det så egentligen? Ibland lägger man upp bilder som bara får typ två likes, då känner man sig lite missnöjd. Hallå, är ni inte intresserade av mitt liv idag eller?!
Det ska tilläggas att jag har druckit vin ikväll. Med de trevliga damerna från Klubbmästeriet. Och nu är jag skittrött och har en knallröd tunga. Tänk om man skulle dricka vin varje kväll, vad gott man skulle somna. Före elva dessutom. Som hittat jue! Tack och bock för mig, he var som en trevlig kväll. Estetisk kommunikation imorgon, tjolahopp!
Att sitta i sitt städade rum, avnjuta en kopp te och lyssna på gospel från mitt första år på Mellis, Soul Direction. Det är svängigt. Allas vår fillstjärna Johanna Häggström som schreddar som en galning. Vad jag önskar att jag hade kommit längre i min utveckling, både sångmässigt och performancemässigt. Då hade jag kanske kunnat släppa allt som hade med teknik och att det skulle låta på ett visst sätt och njutit mer. Jag hade ju asroligt men tänk om man hade kunnat vara där med själsligt också. Hade var't toppen. Det där med själsligt, det har jag börjat att öva på idag. Jag var med när det vankades jam och vi hade en trevlig timme som både var riktigt rolig men också sjuuukt nervös. Var helt dyblöt under armarna på en sekund, lite skyller jag dock på att jag faktiskt fick feeling och kunde släppa det jobbiga ett tag. Mer jam åt folket, främst mig!
Jag är lite rastlös då min skola inte börjar förrän på onsdag. Imorgon ska jag dock ta tag i min rocklunchkonsert som jag har pratat om i bara tre månader nu, bestämma låtar och planka, kirra några sköningar som vill vara med och spela. Öva på min sångläxa vilket är en powerballad från musikalen West Side Story. Kanske jamma lite mer. Jag håller på och försöker att skriva en låt, det går framåt.
En sak som jag märkte idag på repet när jag fyllde i närvaro på Bildalistan är att det är kryssat i en ruta om det är en kvinnas namn som står. En bock för att det är en kvinna liksom. Varför inte anta att kvinnorna är självklara och att man kryssar i att det är en karl? Den kan man fundera på.
Med detta tackar jag för mig, dags för dusch och hopp i säng. Mer gospel åt folket!
Idag har jag tänkt ganska mycket på hur snabbt det kan svänga. Den här veckan har jag inte haft otroligt mycket på agendan och egentligen haft tid att städa mitt rum, laga ordentliga middagar, handla hem mat, packa upp väskorna från lovet. Orken har dock inte funnits där, inte det minsta faktiskt. Jag har istället blandat mellan att göra trevliga saker som att hänga på stan med Matilda en eftermiddag eller legat under täcket i sängen och tyckt om mig själv. Sovit lite och sen fått tvinga mig upp. Frusit som en galning och viljat inbilla mig att jag har feber och borde få lägga mig igen. Fast det har jag ju aldrig, jag blir aldrig sjuk. Inte när jag skulle behöva det i alla fall. Men idag, då var det som att allt kom tillbaka och jag har med lust och glädje packat upp väskor, storstädat rummet extremt noga, bytt gardiner, dammat filtar och mattor, tvättat allt mina tvättkorgar haft att erbjuda, handlat och storstädat köket. Och däremellan faktiskt hunnit med att baka bröd och äta till P3-galan. Utan att ha plågats och pinats en sekund. Detta humörsväng har firats med en ugnspizza och en iskall cola.. Som det kan svänga.
Och nu sitter jag och lyssnar på musik och gör ingenting vettigt. Senare ikväll ska det bli häng i Matildas nya lya som blir fixad i detta nu. Mitt rum skulle också behöva fixas, framförallt städas. Men inte idag. Jag tar en daimkola till istället.
Nu vill jag skriva låtar va. Men det kommer inte ut. Jag sitter och skäms för mig själv när jag ska vara seriös i övningsrummet när jag försöker hitta på något textigt till den där fina ackordsslingan. Vad nu den innehåller för något, inte ens det vet jag. Bara att det låter fint. Men jag blir klyschig. Så är jag så rastlös också. Har haft nästan hela dagen ledig men kommer mig inte för att göra något. Jag var glad imorse när jag, Philip och Joel strosade in i Emmas rum och sjöng Ja må hon leva och bjöd på frukost. Damen fyller år imorgon men åker ner till Malmö för att jobba den rackarn så vi fick ta det idag stället. Klockan sju stegade vi in till Emma som blev ganska förrvirrad och undrade vilken dag det var innan jag slängde in ett "i förskott" mellan ja må hon leva. Sen åt vi frukost och en kaka som Philip bakat igår innan han gick och lade sig. Vegankaka med jordgubbar i. Fint och lyxigt värre.
Nu sitter jag hemma i myskläder och lyssnar på Melissa Horn istället. Kanske att jag kollar på en film. Eller skriver en låt om Emma och födelsedagar. Senare ikväll ska jag dansa med annat peppigt folk på kåren. Det blir skoj.
Jag känner det. Och den som kikar in och läser här ibland märker det framförallt nu. Jag ser ljuset i tunneln.
Till mitt frukostte har jag läst M's ypperliga paper. 5 av 5 toasters får hon av mig, rakt av bara. Samtidigt kan jag andas ut och i fortsättningen strunta i att hela tiden bygga om mitt eget paper. Det duger också tycker jag. Hoppas att M också tycker det, hon ska få läsa det idag. Det vore som sagt helt fantastiskt skönt att maila iväg det idag, gärna precis efter lunch så jag kan få följa med M ner på stan för att inte köpa något. Kanske fika för att fira. Och öla imorgonkväll. Och lyxa med en god middag istället för det kyl och frys har att erbjuda vilket inte är så mycket. Ganska schysst ändå att jag har varit här i drygt en vecka utan att handla vettig mat en enda gång. Förutom blodpudding då.
Dagens klädsel ska bestå av glittriga pennkjolen jag fick av min eminenta mamma i julkapp. Den fick ju inte bli invigen på nyår så det får bli på en kalastisdag istället. Med reafyndad Monkiskjorta och rött läppstift. Kanske inte mina gröna Martens då, bara för att göra mamma glad.
Jag är inte klar med mitt paper. Suck. Och nu börjar jag bli otålig och vill bara bli av med det vilket kan vara lite tokigt. Det kan sluta med att jag skickar det imorgon utan att kanske egentligen känna mig riktigt nöjd. Eller nej, det vågar jag inte. Fast det skulle vara skönt. Det kommer att skickas imorgon, tyvärr inte på förmiddagen. Men innan klockan slår kväll ska det vara borta så jag kan fira med sovmorgon på tisdag. Kanske att man går ut och ölar för att fira? Det vore i och för sig trevligt. Att handla hem mat kan också vara bra men det tar man när man har tid.
Ikväll har jag och min ekonomipartner in crime, fröken A, suttit och bokfört Joybellsekonomin. Det tog "bara" två och en halv timme men det var roligt. Vuxenpoäng på det liksom. Tjugo minuter sena till repet smög vi in och kastades direkt in i två nya låtar. Det är trevligt att vara igång med gospeln igen, inte några o-stämmor fastän det å andra sidan också kan vara roligt. Ibland. Nu vill jag dock bara sjunga gospel för allt vad jag och min kropp kan med och det fick jag göra ikväll. Glad Amanda! Nu varvar jag ner med en kopp te och ska skriva lite på mitt bajspaper. Inte länge dock, det är hopp i säng som gäller strax så man orkar upp att skriva igen tidigt imorgon. Lunchkonsert med fina klasskamrater väntas imorgon så det kan jag se fram emot.
Snart är jag klar och snart är jag där. Sen kan jag visa upp vilka fancy grejer jag fick med mig hem från Myrorna igår. Det kan ni se fram emot.
När man sitter vid köksbordet och tar en paus i paperskrivandet (snart klar!) med en kopp kaffe och julklappschoklad så kan man komma att tänka på sin morfar. Som gillar Toblerone till kaffet. Som alltid visslar när han går runt och påtar i trädgården, i boden, i garaget. Himla trevligt när man tänker efter och så drar man av en liten trudelutt för sig själv. Det är som att man blir lite gladare på en gång. Och tänker på mormors svar på en fråga som jag ställde när jag intervjuade henne om hennes ungdom någon gång i åttan.
Dina vackra lockar, min tomma lägenhet.