Det blev folkmusik á la Goodland Trio på tåget idag. Det är så himla bra, det bara spritter i kroppen när man hör vissa låtar. När jag lyssnar på folkmusik, gör det inte otroligt ofta men när det händer, så fylls jag av någonting. Någonting bra alltså. Fritt och jag kan göra vadhelst jag vill. Typ så. Och så tänker jag på Emma när hon står och spelar som den fina hon är på sin fiol och håller takten med båda fötterna, liksom studsar. Blundar och det flödar. Bra skit helt enkelt. Både Emma och Goodland Trio. Sök på Geckon och Bachpolskan på spotten, det är mina favoriter i alla fall. Se om ni fylls som jag.

 

Hemma i Nynäs och det har snöat hela dagen, Disneysnö med stora fluffiga flingor som långsamt singlar till marken. Det virvlar ner från taket lite då och då också. Mysigt. Jag har ägnat hela eftermiddagen åt att kika på Histrorieätarna. Tips om ni inte har sett det, riktigt intressant och roligt tycker jag.

 

Sicken dag med tips för både öra och öga. Nu ska jag hjälpa min lilla mor med dammning av sängkläder och annat. Grillad kyckling och potatissallad till middag, kanske framför mer som svtplay har att erbjuda. Skönt.

Imorgon åker jag hem på jullov. Vemodigt som vanligt. Det ska bli otroligt skönt och trevligt att komma hem men samtidigt så är det tråkigt att lämna Öret. Dock ska jag fokusera mer på det roliga så nu skippar vi det lilla svarta molnet.

 

Idag har jag slagit rekord i packning och städning. TVÅ timmar, endast. Bra jobbat av mig tycker jag, mycket bra. Tåget går på förmiddagen så jag kommer att landa hemma i Nynäs strax efter lunch. Rackarns skönt. På tåget vill jag lyssna på musik och skriva. Och kanske sova en blund. Så får det bli.

Vi har en gångväg som går precis bakom vår radhuslänga, där har polisen nu satt upp en avspärrning och det står en misstänkt, läskig lång svart bil parkerad i väggrenen. Tyvärr kan jag inte se vad som händer, de små skjulen på våra tomter står ivägen. Men tur är väl det, så får jag gå lyckligt ovetande här ensam i huset. Tidningarna är nog här också, det springer runt två gubbar med varsin kamera över axeln här utanför. Blä.

 

Annars då? Jovars, jag pluggar som en gnu. Igår satt jag inne på skolan i tretton timmar och pluggade, inte i sträck men ni förstår grejen. Klockan nio anlände jag till skolan på morgonen och klockan tio gick jag hem. Sen brukar jag sitta vid samma bord ovanför biblioteket vilket har gjort mig till ett litet stående skämt för dom som går förbi. Sov du här inatt igen, Amanda? Nu får du lugna ner dig. Dock är det jäkligt gött att ge sig den på att plugga, samtidigt som det är tråkigt. Jag vill göra annat! Men den sköna känslan av att vara på banan inför tentan känns viktigare och bättre. Efter den tolfte ska jag ta igen allt, det fungerar som morot också när jag vill ge upp som mest.

 

Jag har unnat mig lyxig middag, rotfrukter i ugn med hummus och honungs-cremefraiche men nu är det tyvärr dags att diska undan och läsa engelska, vetenskapliga texter till morgondagens seminarium. En varm kopp choklad ska jag mysa till med, lite variation från varmt vatten, ingefära och citron. Men jag börjar bli frisk hörrni, så det funkar faktiskt. Det och täckbyxor när du går ut, oslagbar kombo!

 

Håkan ska få skrika i mitt öra när jag diskar, pepp pepp!

Ännu en mysmorgon i mitt rum med tända ljus, frukost och julkalendern. Dock saknar man Kortévägen där vi brukade bänka oss med te framför datorn i det ofta råkalla köket. Ganska lyxigt ändå tycker jag att det i mitt nya boende faktiskt finns element som funkar att vrida upp värmen i. Utan att elhyran stiger till himlen. Men det var inte helt tokigt jämt i det kyliga fnitterfitta-huset, tjocksockar och varma tröjor har sin charm det med. Filtar, kaffe, te och dumpstringfika i vardagsrummet. MYS!

 

Idag laddar jag inför vad som kommer att bli en pluggdag. Lunch- och middagslåda får åka med till skolan så jag kan sitta till jag blir trött i ögonen ikväll. Frukt, ingefära och citron så man kan ta sig en varm kopp och en sockerhöjare lite då och då. Heja mig!

Det är så rackarns tråkigt det här med att ligga lite efter i plugget. Då får jag nämligen inte en lugn stund och tycker inte att jag har tid med något, går under devisen "det är ju bara en vecka jag måste stå ut, sen kan jag leka med alla". Så ofantligt tråkigt! För det är ju när man som minst "kan" som man som mest VILL åka hem till någon, dricka kaffe, kramas och kolla på film. Eller något liknade, det var det jag kände som mest för idag i alla fall. Dock vet jag att om jag skulle skita i plugget och göra det så skulle jag inte få en lugn sekund utan att ha ångest över all tid som jag inte lägger ner på Dewey och gänget. Ikväll är det ju även jazzklubb på en resturang inne i stan och här sitter jag på golvet i mitt rum med boken uppslagen bredvid. Tog en stund off för att anmäla mig till tentan, hade ju varit grymt tråkigt att missa det, samt vila ögonen från text en stund. Jag tror till och med att jag ger upp. Till den som har svårt att sova, John Deweys Demokrati och utbildning får dig att slockna på två röda. Hett tips!

 

Godatt då!

När jag ska någonstans vare sig det är till fots, till cykel eller med något annat färdmedel så åker lurarna in i öronen och spotten går på. Ibland vågar jag inte ha så högt till exempel när jag cyklade i rusningstrafik till Risbergska, då kan det vara ganska bra att höra vad som händer runtomkring. Annat är det när jag promenerar, då tenderar det att bli ganska högt. Igår var det riktigt skönt. Jag tog en promenix till Willys för att handla igårkväll när mörkret hade fallit. Gick i min goa värld fylld av Sarah Dawn Finers mustiga stämma när jag möter en cyklist som kommer emot mig på gångvägen. Jag går på vänster sida, längst in mot husväggarna så cyklisten får cykla in mot mitten. Precis när hon passerar så hör jag att hon säger någonting dock inte vad. Jag såg ingen telefon i handen på henne, inte heller några lurar från någon jackicka. Så jag antar att hon ville säga något till mig. Säkert något i stil med att jag går på "fel" sida av vägen eller att jag borde ha reflexväst på mig så jag syns. I min ljusblå kappa. Jag kanske är tråkpessimist men det var så situationen kändes, hon slirade in mot mitten ganska sent nämligen. Då är det gött med lurar och musik så man slipper höra på dom som inte har bättre för sig än att gnälla på andra man möter i världen. Hade jag hört vad hon sagt så hade jag grämt mig över det hela vägen till Willys. Eller blivit glad över den fina komplimangen om min blå kappa, vem vet?

Jag höll på att sätta tevattnet i halsen när det enligt min dator ska vara 18 minusgrader ute. Nu är det inte riktigt så kallt men nästan. Yr.no säger att det ska vara 17 minus på förmiddagen här i Öret. Det kommer nog att bita rätt skönt i kinderna när jag traskar iväg till skolan strax men det är bara mysigt tycker jag. Så länge det inte biter och är kallt på resten av kroppen. Täckbyxor eller inte, det är frågan.

 

Denna vecka är det all about plugg till tentan samt hoppas på att min misstänkta förkylning antingen är en kort en eller försvinner snabbast kvickt så jag kan sjunga som en galning i helgen. Då spelar vi för livet i Marieberg Galleria på lördag dag och sen i Immanuelskyrkan på kvällen. Ännu en låt ska övas in på eget håll, en fantastisk låt. Måtte min onda hals vara ett minne blott då. Fram till dess kurerar jag mig med julte i mängder och sitter inne och pluggar. Kul jul.

 

Bjuckar på en bild från vintervackra Mellansel. He var grejer det!

 

Nu, mina vänner, är jag riktigt trött. Farligt det där med att sätta sig ner alltså. Idag har jag ju som sagt varit igång hela dagen, från julkalendern imorse till halv elva då jag kom hem från kyrkan. Dagen har i vilket fall varit trevlig förutom att jag kände att jag tappade min kropp någonstans under repens gång så när det väl var dags för konsert så kändes det som att jag inte orkade någonting. Mesig huvudklang var det som kom från mig men så får det också vara ibland. Halsen börjar kännas öm och rivig och jag vet inte om det är en förkylning som är på ingång eller om det är att jag är lite ovan med att sjunga, efter VFU:n och så ni vet. Den som lever får se.

 

Jag var så himla sugen på en promenad i den kalla vinterkvällen men kände direkt när jag kom hem att det nog vore bäst med dusch och sängen. Så det är precis det jag ska göra nu, hoppa i säng. Fy vale vad skönt! Imorgon är det dags att bylta på sig alla underställ plus fyrtioåtta tröjor, dubbla vantar och allt det där för spelning nummer två i Wadköping. Det lär bli kallt. Men mysigt. Och det är ju viktigast. Heja min hals till dess. Julkalendern först dock, det är också viktigt.

 

A, sov gott!