Jag somnar om och hoppas att du är där när jag vaknar
Solen skiner! Utan moln på himlen, bara såna små tussar lite då och då. Och som den ruggiga svenska jag är så kastar jag mig ut på balkongen och ner i solstolen för att fånga strålarna. Väcka mina pigment, kick-off för brännan. Dock inte utan solskyddsfaktor tjugo, jag vill ju inte bränna ihjäl mig.
Nu har jag pausat med en lunchmacka och ett glas vatten men det är dags att fläka ut mig igen. Med bästa spotifylistan och en ny bra bok så är det riktigt behagligt. Och imorgon ska jag fara till Örebro och mysa, det gillar vi!
Jag, mamma och Lina tog en promenad runt Ringvägen nu efter middagen. Passar på när det är uppehåll liksom. Och jag slås av hur himla fint det faktiskt är längs med den vägen. Antingen så är det för att jag inte har varit hemma på ett tag eller så är det bara så att jag har upptäckt det på nytt. Det var när jag och Johan var ute på tur som det slog riktigt hårt och jag gick och log resten av vägen, nöjd över det faktum att det är där jag ska spendera sommarens soliga dagar. Och regniga, som idag. Man utnyttjar det ju alldeles för lite särskilt alla vägar och havsremsor ute på Lövet. Mer cykelturer ut till Knappelskär alltså!
Annars då? Jovars, det har regnat hela dagen, till och från förstås, vilket har gjort att jag har stannat inne. Slog upp ögena vid tolvsnåret, åt frukost till en dokumentär om Tony Bennett och läste ut min bok. Åt lite "lunch", tog en kaffe och en chokladbit och läste gamla Drömhem som jag har hittat i min garderob. Och inte så mycket mer. Jag kämpar fortfarande lite med mig själv, man måste ju göra MER när man är ledig och har tiden. Men för var dag som jag tar det lugnt och inte gör så mycket så försvinner rastlösheten och de dumma tankarna om att jag är slö som inte gör en massa. Det där med att "ta tillvara" på dagen kan verkligen vara riktigt dumt ibland. Så nu skiter vi i det och läser bok en hel dag. Med gott samvete.
Ikväll bjuder jag även på en tjusig bild på min mor och mig, från promenaden ner till mormor och morfar på midsommar. Lilla, fina mamma.
Kom att tänka på en riktigt fin grej som hände under den sista veckan på Mellansel, innan jubiléet och Chicago. Det var dags för sista andrum som vi på gospeln alltid ansvarade för på onsdagarna. Och nu var det mitt sista Mellanselsandrum. Redan där var ju känslorna i gungning. Det var bästa och finaste Siri och Linnea som hade det och det var så fint, så fint. Eller, jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av vad som sades och så utan det är det sista som hände innan det var förmiddagsfika som jag inte glömmer i första taget. Dom sjöng en Whitney Houston-låt som dedikerades till oss tvåor som skulle sluta.
There can be miracles when you believe Though hope is frail it's hard to kill Who knows what miracles you can achieve When you believe somehow you will when you believe
Och som ni säkert kan förstå så krävdes det inte mer för att lilla gråt-Amanda skulle börja grina. Det var så fint. Det känns härligt att det finns människor som tycker om en och som bara vill en väl. Som Siri och Linnea. Det betydde mycket. Det ska jag försöka bära med mig och ta fram när jag tycker att jag är sämst eller när ingenting går som jag vill. Fint minne!
... för det är Amandas födelsedag. Woop woop! Och typ årets varmaste dag hitills tycker jag nog. Det blev lite svettigt när jag promenerade hem till Sandra vid tvårycket, klänning och bara ben till trots. Där bjöds det för övrigt på magiskt fika, Sandra hade varit i farten och slängt ihop en vit chokladkladdkaka med kokos och smält vit choklad uppepå som serverades med hallon. Och te såklart. Vilken kaka! Två bitar slank ner och så fick jag i vanlig ordning en låda med mig hem till mor och systrar. Och fina presenter har jag fått, en goodiebag med diverse mumsiga duschtvålar, nagellack, en Cava, choklad och fina smycken som är jag på pricken. Allt från fina Sandra och Malin.
Nu har jag fått lite mer presenter i form av en fin mjölslev från mor min och en tygkasse med en musche på av syster Jossan. Lina var också med på ett hörn, det var faktiskt hon som slog in. Nu sitter jag ute i solen och väntar på att mamma och Lina ska komma hem med mer fika. Te och lite svtplay med Summerburst och kvällen är räddad. Sen blir det Nynäsposten inatt...
Nu är turnén över, vilken vecka vi hade. Grymt trevligt att få ränna runt i Norrland också. Fina Norrland. Dock slog jag inget rekord som de flesta andra i kören, hur högt upp i landet man har varit. Skrytigt värre. Vi har i alla fall sjungit tills våra halsar blev whiskeyhesa, sovit i olika fina kyrkor under nätter som aldrig blev mörka, åkt buss tills rumporna skrek nej, sett nya sidor av städer man i vanliga fall bara passerar, klättrat och vandrat uppför berg och sett fantastiska vyer, lagat mat på stormkök. Och nästan det bästa av allt. Sett renar! Och jag fick min fika med fina Simon och pratstunder med både Tobias och Oskar. Bra vecka med andra ord.
Nu har jag kommit hem till kära Nynäs med extra fint sällskap som ville hälsa på. Det har bjudits på promenader, fikamys i hamnen och god mat. Och tidningarna såklart men än så länge så känns det bra. Så värt att få vara ledig på dagarna på sommaren! Och imorgon är det min födelsedag och allt. Lunch med mamma och fika med bästa Sandra på eftermiddagen sen får vi se vad dagen har att erbjuda.
Nu blir det till att vila lite innan det är dags att jobba. Tjoho!
Nu grabber, nu händer det! Älskade Norrland, här kommer jag!
Igår höll jag på att få spunk. Jag sa till Johan att jag tyckte att jag planerat veckan bra med städning och annat men att jag säkert skulle ha alldeles för mycket kvar på lördagen. Och hur blev det? Precis så ja. Typiskt. Vid halv tolv var jag äntligen klar och kunde avnjuta min efterlängtade skål med jordgubbar, vaniljkesella och smulade digestevekex. Mums! Sen lägga mig och drömma fint för att sen vakna till larmet klockan sju. Och nu sitter vi i bussen. Gudstjänst i Gävle står först på schemat. Nu ska jag dock äta frukost.
På tisdag blir det Umeå och kramas med Simon, det gillar vi starkt!
Att städa rummet har gått fint, gick lös med trasan på diverse väggar, skåp, dörrar. You know. Nu har jag slappat med te och choklad som jag sa. Pratar med fina Simon i fejchatten, bra uppfinning där.
Typ. Nu tackar jag för mig.
Inte alls som det ser ut nu. Tänk bort allt förutom sängen och skänken. Tomt.
En vän har fått mig att få upp öronen och ögonen för Håkan Hellström. Jag har ju lyssnat på honom litegrann förr i tiden, ja menar, Kom igen Lena var ju en klassiker i min klass på estet. Det var under den låten som vi var som mest galna på flaket, aj min hals. Men nu har jag fått dille. TEXTERNA! Lyssna noga, det är genialiskt till och från.
Klockan är inte mycket och jag ska ta och städa mitt rum har jag tänkt, sen sätta mig i min fåtölj, dricka te, äta choklad och kolla på film. Insupa mitt numera extremt tomma rum som på något konstigt vis blir mindre utan mina grejer, det som är så gigantiskt. Mitt nya rum är inte gigantiskt, tvärtom faktiskt. Men jag kommer nog att trivas bra där ändå, man får gå på lite andra lösningar när det kommer till förvaring och böslådor. Det var ju så himla lyxigt när jag flyttade in här, på Kortévägen, och det fanns tusen garderober, en sekretär och en skänk med både lådor och skåp. Svalde allt! Nu har jag ju dock fått med mig min himla braiga byrå hemifrån som även den sväljer mycket. Jag tror att det blir bra.
Det känns så konstigt, nu har Klara och Hugo åkt men jag fattar liksom ingenting. Jag vet ju att vi alla flyttar ut och att det från och med nu är högst oklart när jag får se Klara, Hugo, Gustav och Simon igen. Att vi lämnar vårt trots allt fina kollektiv som vi har kämpat med. Kallvatten, elfel, trädgården from hell, rinnande kranar, dåliga fläkten, råttorna. Men oj vad trevligt det har varit. Gonna miss it, helt klart. Inte att vi inte hade något kallvatten dock, jisses vad jag ska njuta av jaccuzin som jag numera flyttar till. Mjau.
Aja, städ var det. Kanonkul. Hörs då.
Sjukt fullt vardagsrum i mitten på november Gitarröv i vardagsrummet Gäster med gester, fika och annat mys
Det är helt galet vad det kan hända fina saker i Örebro. Inte lika fint att Klara och Hugo åker idag, det är ju oklart när man får se de två igen. Kramkalas till tusen ska det bli i alla fall.
Annars, inget nytt. Jag packar och skriver prepplistor, idag går sista lasset till Måsvägen sen ska jag fnula på hur jag ska få dit sängen. Sambosimon får äran att hjälpa till, det blir la bra! Ikväll blir det att städa mitt rum och imorgon blir det fixdag på stan samt städa ur min tilldelade del av huset. Sen Norrlandsturné, woop woop!
Ni vet när man blir så löjligt lycklig att man vill skratta och hoppa runt i rummet? Den känslan har jag just nu och då blir det stört omöjligt att sova! Lite instrumentalmusik för att försöka lugna ner men det är ta mig tusan svårt... Min mage ballar ur, så glad är jag.
Det där med att flytta saker går också bra. Det går bra nu liksom. Tack!
Jag fick hjälp av Lina att bära ner byrån och de andra grejerna i sann Magnussonanda sen styrde jag kosan mot Örebro med Toto i örena och en halvliterskaffetermos med nybryggt kaffe. Det höll sig ända till Strängnäs, det ni! Att köra gick fint och väl framme har det blivit snack med sambosar, middag och trevligt häng över en kopp te inne i stan. Nu ska jag hoppa i säng för imorgon börjar packandet, städandet och tvättandet. Det kan bli kul...
Idag har jag fått mysig kvalitetstid med min kära mormor och morfar. Kilade ner för att säga hej och så blir det som det alltid blir, man fastnar och får fika. En efter en droppade in, först Lina sen mamma och till sist Simona. När både jag, Lina och mamma darrade av hunger så traskade vi uppför backen för att laga middag och mysa i soffan. Jag har även packat ihop min byrå som ska få följa med till Öret imorgon, snälla pappa lånar mig nämligen deras bil. Det ska bli grymt skönt att kunna packa ihop och flytta över alltihop på en gång. Dock tror jag att jag bara kommer att ställa in allting i mitt nya rum, piffet fixar jag med när jag kommer tillbaka i höst. Smidigt och bra! Och så kommer jag att få tid att hänga med bästa Klara och Hugo innan det sticker hem till Lund, fina sambosar. Det känns konstigt, att jag ska flytta från ett kollektiv till ett annat. Fast bara att säga att jag bor i ett kollektiv känns konstigt, trodde inte att jag var den typen som gör det. Flummigt egentligen. Fast mest fint tycker jag.
Det blir lite bloggläsande och annat en stund till sen blir det dock sängen, kanske läsa lite bok. Och sen fara för att säga hejdå till ett (mestadels) fint hus och de bästa sambosarna man kan ha...
Det blev visst en löprunda igår plus lite fys i gräset bakom huset innan stretchen. Känn på den! Och sen en kopp te i soffan med mamsingen samt trevliga samtal via telefonen. Nöjd Amanda. Och ännu nöjdare idag då jag faktiskt har sovit ut litegrann för första gången på tusen år känns det som. Sjukt värt! Har ätit lite frukost framför Efter tio och nu ska jag göra ett ryck och packa upp väskan jag har med mig hem så att det blir ordning och reda i torpet. En promenad upp till stan för att spana in det senaste nya på Åsa och Årstiderna och secondhandbutikerna och så på hemvägen ska jag nog våldgästa mormor och morfar och säga hej. Låter som en skön måndag to me!
Nu sitter jag hemma i soffan i Nynäs efter en trevlig kväll hemma hos bästa vännen. Uuuurgod mat, god dricka och trevligt sällskap. Full pott! Vid ett tillfälle så fick jag sms från en annan vän som frågade om jag var på hemmaplan. Och jag kan inte låta bli att känna mig som den gladaste i världen. Fina vänner från gymnasiet som jag kan prata med även fast vi inte ses så ofta, fina vänner från folkis som helt plötsligt kan slänga iväg ett meddelande med ett "hur mår du, jag saknar dig", fina nya vänner i Örebro att dela vardagen med och världens finaste familj som stöttar från sitt håll. Vad mer kan man begära? Så sjukt lyckligt lottad jag är som får omringas och vara omtyckt av dessa.
Idag kommer jag inte att göra många knop. Planka några visor, kanske ta en löprunda senare ikväll. Krama min mamma. Och bara njuta av sommarlov.
Just nu traskar jag runt i skolan såhär på fredagskvällen. Skolavslutning - check! Och nu pågår festivalen för fullt. Fem scener med olika ensembler från skolan och ibland även från resten utav campus. Fem scener och musik från klockan tre till sena natten. He grejer det! Och spelningen med slickbandet kändes fin och bra, trots min hariga insida. Det var en som sa att det inte syntes att jag var nervös och det är ju skönt.
Nu passar vi på och njuta, njuta av sista tiden tillsammans med sambosarna i huset. Från och med imorgon splittras vi, blä! Dock ska jag bara ta tåget till Nynäs en liten vända för att fira bästa vännen som fyller år idag, sen tillbaka till Örebro för att försöka flytta så mycket grejer som möjligt. Och sen sommarlov. Det blir allt skönt det också.
Jag somnar om och hoppas att du är där när jag vaknar
