En vän har fått mig att få upp öronen och ögonen för Håkan Hellström. Jag har ju lyssnat på honom litegrann förr i tiden, ja menar, Kom igen Lena var ju en klassiker i min klass på estet. Det var under den låten som vi var som mest galna på flaket, aj min hals. Men nu har jag fått dille. TEXTERNA! Lyssna noga, det är genialiskt till och från.

Klockan är inte mycket och jag ska ta och städa mitt rum har jag tänkt, sen sätta mig i min fåtölj, dricka te, äta choklad och kolla på film. Insupa mitt numera extremt tomma rum som på något konstigt vis blir mindre utan mina grejer, det som är så gigantiskt. Mitt nya rum är inte gigantiskt, tvärtom faktiskt. Men jag kommer nog att trivas bra där ändå, man får gå på lite andra lösningar när det kommer till förvaring och böslådor. Det var ju så himla lyxigt när jag flyttade in här, på Kortévägen, och det fanns tusen garderober, en sekretär och en skänk med både lådor och skåp. Svalde allt! Nu har jag ju dock fått med mig min himla braiga byrå hemifrån som även den sväljer mycket. Jag tror att det blir bra.

Det känns så konstigt, nu har Klara och Hugo åkt men jag fattar liksom ingenting. Jag vet ju att vi alla flyttar ut och att det från och med nu är högst oklart när jag får se Klara, Hugo, Gustav och Simon igen. Att vi lämnar vårt trots allt fina kollektiv som vi har kämpat med. Kallvatten, elfel, trädgården from hell, rinnande kranar, dåliga fläkten, råttorna. Men oj vad trevligt det har varit. Gonna miss it, helt klart. Inte att vi inte hade något kallvatten dock, jisses vad jag ska njuta av jaccuzin som jag numera flyttar till. Mjau.

Aja, städ var det. Kanonkul. Hörs då.

Sjukt fullt vardagsrum i mitten på november
Gitarröv i vardagsrummet
Gäster med gester, fika och annat mys