Att två veckor kan gå så snabbt, det är typ det nya intervallet mellan mina inlägg i denna stackars blogg. Det kan inte hjälpas, läs och njut!
Denna vecka har hitills bjudit på ett överraskningsbesök av fina John. En glad Amanda i början på veckan alltså, bara bra för alla på den här skolan. Imorse for vi in till stan i ottan, köpte frukost på Statoil och sen for han tillbaka till Ume med Bottniabanan och jag raceade hem i Davids bil, aka Röda faran. Sökningarna närmar sig men jag är inte nervös, inte än. Det är tusen grejer som händer innan det. Bland annat så ska shownumrerna visas upp på fredag vilket betyder Pamela med Toto för min del. Koreografi, kläder, rök, ljus. Allt ska vara genomtänkt in i minsta detalj. He kommer bli grymt! Slickmusik i mitt hjärta litegrann sådär.
I helgen slog jag återigen mitt "nordligast-i-sverige" rekord när vi styrde skolans buss och bil mot Norrbotten och kördag i Boden. Vi rev av en konsert på fredagskvällen i Nordmaling innan vi fortsatte uppåt. Jag och Häggan satt längst bak i bussen och sov oss igenom nästan hela vägen förutom under ett kort stopp i Skellefteå då vi tankade, fyllde på med proviant och fick chansen att beblanda oss med en del av lokalbefolkningen. Ett ord: LURKAR. Aspackade snubbar i vår ålder som körde runt i en röd gammal Merca, kallade våra dudes för bögar inne på macken, pekade finger åt Karin och försökte spärra av vägen för oss när vi skulle köra därifrån. Nice.
Minus det mindre trevliga mötet med skellefteraggarna så gick resten av resan fläckfritt och Boden visade sig vara en riktig höjdare. Trevligt folk, en mysig Emmamamma som bjöd på världens godaste mat, en ruggigt partyglad publik under konserten på kvällen och en bästa second handbutik som höll öppet på kvällen för vår skull. Jag köpte ett par skor för 12 kronor och 50 öre. FYND! Söndagen bjöd på två uppskattade konserter och ett trevligt möte med Chris i Pite. En toppenhelg helt enkelt!
Nu är det dags för middag och mer övning, bland annat så ska en koreografi på Pamela tänkas ut och övas in. Folkis är bara för bra, men det har jag nog sagt för. Ciao!
Och vardagsveckan avslutades med en helt vanlig fredag, alltså baslinjen, kör och gemensam sång. Solen sken i Mellansel idag så vi passade på att dra på oss täckisar, Ullmax och tjockvantar för en promenad nere på sjön där isen fryst sig tjock. Det är sådana här dagar som jag blir extra glad över att jag bor i Norrland. Snön som gnistrade i solljuset, sjö så långt ögat når, lagom bit i kinderna och solen som lyser precis ovanför bergen som omger sjön. Så galet vackert att man vill dö litegrann. Jag och Kristian förevigade varandra, de andra och omgivningarna med våra kameror och sen fick jag rida på hans rygg en bit på hemvägen. Innan han satte av mig i en snödriva. Tack för täckbyxor och för att jag slapp få snö innanför kalsongerna som han fick.
Efter promenaden och en jobbig packning så fick jag den stora glädjen att få åka bil med Simon till Ume. Den timmen och de tjugo minuterna gick lika snabbt som vanligt, vi pratade om skolan och alla fina som går där och lyssnade på Pages och Gino Vannelli. Slickmusik. Vart har den hållit hus hela mitt liv?
När jag kom fram till Rullstensgatan så hade min karl maten klar. Bakad potatis med en röra på turkisk yoghurt, soltorkade tomater, feta och svarta oliver. Hemmagjort vitlökssmör. Min mage skrek av glädje. Och mitt hjärta av glädje över att få pussas. Sen begav vi oss till IKSU för att spela beachvolley tillsammans med några av Johns klasskompisar. Nu jobbar han i baren på en utav kårklubbarna här vid universitetet och jag myser hemma genom att kolla bloggar och lyssna på bra musik. Typ Pages, igen. Tar igen vad jag har missat liksom. Naglarna är målade orange med nagellacket jag fick av farmor och farfar i julklapp, frescht!
Nu är det strax dags att krypa till kojs, jag längtar redan till sovmorgonen imorgon. Slår vad om att jag kommer att vakna tidigt och inte kunna somna om men oj vad skönt det är att inte behöva gå upp.
Som fina Siri skulle ha sagt - Hörshäj!
Godmorgon alla glada! Här har det ekat tomt så varsågoda, här kommer ett litet inlägg.
Ingen rast och ingen ro på gospellinjen eller hos Amanda Engström. Förra helgen var det ju körhelg i Vännäs och den här helgen hade vi konserter både på fredagen och lördagen. I fredags for vi till Bjästa för att spela, det kom inte så enormt mycket folk men vi köttar på och har roligt ändå. När man har några busiga mellanselare på första raden så blir man också lite gladare. I lördags var vi inne i stan i Elimkyrkan och blev hyllade under två stycken små set i caféet och sen ett lite längre under ett ungdomsmöte. John kom och kikade så jag fick min hand kramad i pauserna. Vid elva satte vi oss i bussen och åkte hem för att frossa chips och dipp. Söndagen blev lugn och mysig med promenad, långbastu, bak, mumsmat och fika för Kristian som fyllde år. Resterna av vår after eight-kladdkaka åt vi upp igårkväll. Jag var nöjd. John och jag körde lite hårt i gymmet innan så kladdkakan satt fint i den lilla magen.
Imorse var det uppstigning kvart i sex för att skjutsa in karln till stan och tåget till Umeå. På fredag ska vi pussas igen, woho! Nu sitter jag och lyssnar på en gospellåt som vi fick innan jul och som jag inte fick någon trevlig känsla för. Det har dock ändrats nu, maffigt är bara förnamnet och vi i Moving kommer göra den grym! Häggis kommer ge alla rysningar med sina fills och sitt solo, I can feel it. Gospel är så bäst!
Tack och bock!
Vi ropar helig, helig, helig