Denna vecka har hitills bjudit på ett överraskningsbesök av fina John. En glad Amanda i början på veckan alltså, bara bra för alla på den här skolan. Imorse for vi in till stan i ottan, köpte frukost på Statoil och sen for han tillbaka till Ume med Bottniabanan och jag raceade hem i Davids bil, aka Röda faran. Sökningarna närmar sig men jag är inte nervös, inte än. Det är tusen grejer som händer innan det. Bland annat så ska shownumrerna visas upp på fredag vilket betyder Pamela med Toto för min del. Koreografi, kläder, rök, ljus. Allt ska vara genomtänkt in i minsta detalj. He kommer bli grymt! Slickmusik i mitt hjärta litegrann sådär.

I helgen slog jag återigen mitt "nordligast-i-sverige" rekord när vi styrde skolans buss och bil mot Norrbotten och kördag i Boden. Vi rev av en konsert på fredagskvällen i Nordmaling innan vi fortsatte uppåt. Jag och Häggan satt längst bak i bussen och sov oss igenom nästan hela vägen förutom under ett kort stopp i Skellefteå då vi tankade, fyllde på med proviant och fick chansen att beblanda oss med en del av lokalbefolkningen. Ett ord: LURKAR. Aspackade snubbar i vår ålder som körde runt i en röd gammal Merca, kallade våra dudes för bögar inne på macken, pekade finger åt Karin och försökte spärra av vägen för oss när vi skulle köra därifrån. Nice.

Minus det mindre trevliga mötet med skellefteraggarna så gick resten av resan fläckfritt och Boden visade sig vara en riktig höjdare. Trevligt folk, en mysig Emmamamma som bjöd på världens godaste mat, en ruggigt partyglad publik under konserten på kvällen och en bästa second handbutik som höll öppet på kvällen för vår skull. Jag köpte ett par skor för 12 kronor och 50 öre. FYND! Söndagen bjöd på två uppskattade konserter och ett trevligt möte med Chris i Pite. En toppenhelg helt enkelt!

Nu är det dags för middag och mer övning, bland annat så ska en koreografi  på Pamela tänkas ut och övas in. Folkis är bara för bra, men det har jag nog sagt för. Ciao!