Och vardagsveckan avslutades med en helt vanlig fredag, alltså baslinjen, kör och gemensam sång. Solen sken i Mellansel idag så vi passade på att dra på oss täckisar, Ullmax och tjockvantar för en promenad nere på sjön där isen fryst sig tjock. Det är sådana här dagar som jag blir extra glad över att jag bor i Norrland. Snön som gnistrade i solljuset, sjö så långt ögat når, lagom bit i kinderna och solen som lyser precis ovanför bergen som omger sjön. Så galet vackert att man vill dö litegrann. Jag och Kristian förevigade varandra, de andra och omgivningarna med våra kameror och sen fick jag rida på hans rygg en bit på hemvägen. Innan han satte av mig i en snödriva. Tack för täckbyxor och för att jag slapp få snö innanför kalsongerna som han fick.

Efter promenaden och en jobbig packning så fick jag den stora glädjen att få åka bil med Simon till Ume. Den timmen och de tjugo minuterna gick lika snabbt som vanligt, vi pratade om skolan och alla fina som går där och lyssnade på Pages och Gino Vannelli. Slickmusik. Vart har den hållit hus hela mitt liv?

När jag kom fram till Rullstensgatan så hade min karl maten klar. Bakad potatis med en röra på turkisk yoghurt, soltorkade tomater, feta och svarta oliver. Hemmagjort vitlökssmör. Min mage skrek av glädje. Och mitt hjärta av glädje över att få pussas. Sen begav vi oss till IKSU för att spela beachvolley tillsammans med några av Johns klasskompisar. Nu jobbar han i baren på en utav kårklubbarna här vid universitetet och jag myser hemma genom att kolla bloggar och lyssna på bra musik. Typ Pages, igen. Tar igen vad jag har missat liksom. Naglarna är målade orange med nagellacket jag fick av farmor och farfar i julklapp, frescht!

Nu är det strax dags att krypa till kojs, jag längtar redan till sovmorgonen imorgon. Slår vad om att jag kommer att vakna tidigt och inte kunna somna om men oj vad skönt det är att inte behöva gå upp.

Som fina Siri skulle ha sagt - Hörshäj!