Ingen rast och ingen ro på gospellinjen eller hos Amanda Engström. Förra helgen var det ju körhelg i Vännäs och den här helgen hade vi konserter både på fredagen och lördagen. I fredags for vi till Bjästa för att spela, det kom inte så enormt mycket folk men vi köttar på och har roligt ändå. När man har några busiga mellanselare på första raden så blir man också lite gladare. I lördags var vi inne i stan i Elimkyrkan och blev hyllade under två stycken små set i caféet och sen ett lite längre under ett ungdomsmöte. John kom och kikade så jag fick min hand kramad i pauserna. Vid elva satte vi oss i bussen och åkte hem för att frossa chips och dipp. Söndagen blev lugn och mysig med promenad, långbastu, bak, mumsmat och fika för Kristian som fyllde år. Resterna av vår after eight-kladdkaka åt vi upp igårkväll. Jag var nöjd. John och jag körde lite hårt i gymmet innan så kladdkakan satt fint i den lilla magen.

Imorse var det uppstigning kvart i sex för att skjutsa in karln till stan och tåget till Umeå. På fredag ska vi pussas igen, woho! Nu sitter jag och lyssnar på en gospellåt som vi fick innan jul och som jag inte fick någon trevlig känsla för. Det har dock ändrats nu, maffigt är bara förnamnet och vi i Moving kommer göra den grym! Häggis kommer ge alla rysningar med sina fills och sitt solo, I can feel it. Gospel är så bäst!

Tack och bock!