Jag vill dansa runt i virvlar

Idag när jag kom tillbaka från en välbehövlig café com leite så hörde jag klapp och fiol från skolan. Emma och Linnea var i full färd att spela loss på en svensk folkdänga och brasilianarna stod runt omkring i ring och klappade händerna, tjoade och tjimmade. Efter ett tag slutade Emma att spela och drog med mig på en svängom á la slängpolska. Och jag blev glad ända in i hjärtat.
 
I Öret så finns det ett fint ställe, Felan, dit man kan gå om man känner ett sug efter folktoner och hopp i ring. Jag har bara varit där två gånger men har åkt därifrån med samma glädjefyllda kropp som jag hade idag. Det är något särskilt, något hoppfullt med folkmusik. Den jag har lyssnat på i alla fall. Musik som speglar naturen, ett djur, en gammal skröna eller en kärlek.
 
På torsdag ska vi svenskor få ha en liten minikonsert med svensk musik under en föreläsning som Maria, en lärare/forskare från Öret, ska hålla i. Som ska handla om svensk musik såklart. Jag ska spela och sjunga Om jag vore arbetslös av Cornelis och Jag väntar vid min mila. Två låtar som jag tycker väldigt mycket om så det ska bli trevligt. Också roligt att få sjunga något inför andra, det har inte hänt alltför ofta härborta. Jag känner att jag inte riktigt har hittat något sätt att ta till mig de portugisiska texterna i våra sambalåtar än. Även fast jag översätter och vet vad jag sjunger om så är det som om meningen försvinner när jag börjar sjunga på portugisiska. Som när man lyssnar när någon pratar för fort och man inte förstår. Det är tråkigt. Och får mig att längta efter svenska texter som jag kan ta till mig på en gång, som jag får känna på en gång.
 
 
 
 

2013-10-16 | 02:32:45 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback