När det blir varmt och göttigt i Örebro så kommer även en annan, klibbig känsla som tyvärr inte har med den svettiga solen att göra. Den var extra påtaglig under den sista tiden innan jag packade väskan och for till Götet. Mycket mer än förra året vill jag minnas. Känslan av att vara instängd. I mina kläder, i stan, i huset. Vars jag än befann mig så kände jag mig instängd, klibbig och konstant varm. Med några undantag såsom tidiga mornar i mitt rum med fönstret på vid, öppen gavel eller förmornar i ett rum i Tybble då man för länge sedan hade sparkat ner täcket på golvet. Jag har saknat havet ofantligt mycket under denna försommar. Jag kanske inte alltid nyttjar det till fullo, badkruka som jag är, men det känns på något vis svalare och renare vid havet. Den friska vinden kommer utifrån, från öar, vågor och öppna vatten. På en klippa har jag inga problem med att klä av mig till bikini, desto svårare i Stadsparken. Ni förstår säkert känslan.

 

Därför tog jag idag tillfället i akt och promenerade ut på Ringvägen för att lägga beslag på en klippa vid Drottningviken. Det var ganska blåsigt men riktigt fint. Måsarna skriade till och från. Där är ännu en havsgrej som jag minns att vi pratade om någon gång i Öret. Vi satt utanför skolan och flåsade intill den stekheta glasfasaden då ett gäng måsar kom och cirkulerade över oss, skrek för full hals. Jag log och drömde mig bort till Nynäshamn medan det var flera som funderade över vad tusan dom gör här i Öret, det finns ju inget hav här liksom.

 

Det kanske inte hade spelat så stor roll om jag hade vuxit upp nära en sjö istället för vid Östersjön men en sak är säker. Det spelar ingen roll vars jag bosätter mig, jag MÅSTE ha nära till friskt badvatten, måsar och friska vindar. Jag är ingen parktjej. Punkt.

 

Något röd om snoken blev jag på köpet idag också, SCORE!