Nu har jag dunsat ner i soffan på Krokvägen. I ett vardagsrum som tydligen har tapetserats om sedan jag var här sist. Vilken i och för sig är typ en evighet sedan nu när jag tänker efter. Fint är det i alla fall.

 

Inatt har jag avverkat nästan alla städer med ändelsen -köping som finns i vårt land. Jag har nämligen åkt nattbuss hem från en fantastisk helg i Götet. I lördags packade jag, Matilda och Jänka in oss i en bil och styrde kosan mot Göteborg. Målet - HÅKAN HELLSTRÖM. Roadtrip är ju inte fy skam det heller, det var riktigt roligt tyckte vi alla tre. Jag kände mig dock som en något mer rutinerad roadtrippare då jag hade bunkrat upp med en gottepåse innehållande bland annat en påse frukt och nötter, en halv påse chips, vattenmelon och annat göttigt. Både Matilda och Jänka sa när vi for iväg att de inte brukar äta när de är ute och far på vägarna men det slutade med nallande från båda två. Tur att en annan var preppad!

 

Så fort vi anlände till Jänkas föräldrars lägenhet på Hisingen (Sveriges 4:e största ö för övrigt, där lärde jag mig något nytt) slängde vi in våra grejer och tog bussen ner till Nordstan för att möta upp Joel och Emma som hade åkt ner tidigare. Vi köpte middag i en vegankiosk på Avenyn och drog oss bort till Vasakyrkan och en gräsmatta för att äta. Jag och Matilda ville inte halsa vin direkt ur våra vinflaskor så vi hällde över i våra colaburkar och kände oss riktigt fiffiga. Sedan fortsatte vi med spårvagn till Botaniska trädgården och Slottsskogsvallen. Jag har hajpat denna stund ända sen vi köpte biljetterna. Varenda gång jag har tänkt på att jag ska fara och se Håkan så har det pirrat till i magen, nästan som om jag är kär. När vi kom fram till Slottsskogsvallen så kunde jag knappt hålla mig för skratt. Vi kom dit relativt tidigt så vi hamnade lagom nära scenen. Och sen var han där, fantastiska, finaste, bästa Håkan. Jag blev inte besviken trots mina enorma förväntningar. Jag stod och skrattade, dansade, hoppade, klappade och grät om vartannat. Alla låtar som har kommit att betyda något särskilt för mig spelades och Håkan hoppade runt som en galning på scenen. Så. Bra. Efter konserten fortsatte vi i Göteborgsnatten till en pub vid Andra lång och lugnade ner oss med öl. Dödströtta kom vi hem till Hisingen vid halv fyra och stupade i säng. Vilken kväll!

 

Gårdagen kantades av lite bakfylla från och vissa håll och allmän seg- och trötthet från andra. Emma åkte tyvärr buss tillbaka till Stockholm ganska tidigt men efter att vi kramat henne hejdå så slog vi oss ner med en mumsig picknick på en gräsplätt på Trädgårdsföreningen. Solen lös och det kändes fint att vara i Göteborg. Vi strosade lite på stan och åkte sen för att grilla hemma hos Joels syster ute i Mölndal. Och sen var det som sagt nattbuss till Stockholm som gällde för mig.

 

Efter denna helg så känner jag mig tacksam över att jag har så fina vänner som i sin tur har helt fantastiska vänner som jag får träffa. Joels syster till exempel som pluggar textilkonst och bor i ett kollektiv med en fantastisk trädgård. Här bor även Cissi som måste vara den gladaste människan jag har träffat. Att jag har mitt fina gäng som jag kan vara helt och hållet mig själv med, de som pallar mina dåliga sidor och uppskattar mina goda sidor. Som stöttar i vått och torrt och som jag kommer att sakna att inte träffa varje dag i sommar. Eller i höst för den delen. Men det är ju viktigt med äventyr också, Brasilien kommer att bli fett.

 

Nu ska jag nog ta mig en slummer här i soffan. Har hört att man sover lite halvbra på nattbussar.