Nu är det tomt i mitt rum igen. Som för ett år sedan. Då lämnade jag ett fantastiskt (om än dock något skevt) hus med lika många fantastiska minnen i. Som att jag, Emma och Klara alla bodde i samma rum i typ två veckor innan vi började sprida ut oss i huset. Och att vi inte vågade sätta på elementen särskilt mycket för att vi var rädda för elräkningen. Vi gick alla runt i tjocksockar, långkalsonger, stickade tröjor och halsdukar. Hur arg jag blev över att vara "tvungen" att ta rummet som vi alla bott tillsammans i, det som var det minst fina av alla de stora rummen. Rummet som jag kom att trivas alldeles förträffligt i. Rummet som hade ett eget handfat som jag passade på att spy i en kväll. Vår första gemensamma middag som var födelsedagsmiddag för Emma med sparrissoppa och asgott bröd. Simons skeptiska min när han försiktigt sniffade i luften ovanför kastrullen. Då hade vi flyttat in, alla sex. Gustav kom ju med på ett hörn också. Och då syddes det upp radikalvänstergardiner av fyra filtar som hängdes upp i vardagsrummet för att dela av. Och sen åt vi säkert glass, drack te och kollade på Eva och Adam på youtube. Min, Emmas och Klaras gitarrer låg i princip alltid parkerade i soffan, bara att ta upp och öva läxa tillsammans när man kände fört. Som när jag och Klara spelade in när vi (på ett väldigt allvarsamt sätt) spelade och sjöng vår senaste läxa, Om du lämnade mig nu av Lars Winnerbäck och Miss Li. Den videon hamnade i klassgruppen på FB för den tyckte vi att alla skulle få njuta av. Harpaltarna som vi räddade undan dumfåglarna, vem kan glömma den kalabaliken? Lille Jesus som jabbade som en riktig kämpe när vi försökte fiska ner honom i flyttkartongen. En sen kväll på Felan, min allra första, jag hade gula strumpbyxor och var efter den kvällen helt kär i en låt som heter Geckon. Lyckan när vi cyklade hem, det var så himla roligt att dansa runt med Emma, äta kokt korv (då var det dock med Klara, inte vegan-Emma) när vi blev trötta och sen dansa lite till. Första grillaftonen ute i trädgården då jag hade hängt upp min lykta som jag fått av Eva och Christer i en gren ovanför bordet och Klaras slicklista gick varm hela kvällen. Alla "pauser" i skolarbete för att kila ut och hoppa på studsmattan. Eller för all del bara ligga på studsmattan och kika igenom kaskaden av vita äppelblommor i träden runtomkring. Det var på Valborg som vi såg en ballong och alla tog bild för att mms:a till Klara som har en hatkärlek till dessa. Eller som när vi upptäckte Heytell och slutade att ropa på varandra när vi ville något, vi drog iväg ett heytell-meddelande istället. "Hej snoffsan, nu ska du komma ner till soffan och kolla på Eva och Adam!" Eller när vi blev tipsade av Rui om Heliumbooth och lekte en liken lek där alla fick säga "hej Matilda, jag är inte den du tror men jag vet var din brevlåda bor" och sen fick Matilda gissa vem som hörde till vilken röst. Och jag blev såld på en karl och ältade detta fram och tillbaka hos Emma och Klara. Och sen blev det festival och skolavslutning och vi hade sagt upp huset för att för få utav oss skulle stanna kvar och det blev slutet på en fantastisk era.

 

Och nu sitter jag här igen med flyttpack och flyttstäd. Måsvägen har också minnen att bjuda på. Inte lika många galna som Kollektiv Fnitterfittan men det beror på att detta radhus faktiskt håller ihop som ett hus ska. Inga strömavbrott och annat konstigt. Dessutom har vi ett bubbelbadkar. Som jag tyvärr har nyttjat alldeles för sällan. Det är lätt att vara efterklok.