Du, min kära enda vän.

Tänk om jag hade varit bättre på att prata. Om jag varit bättre på att skita i att vara rädd för det jag vill säga, struntade i att dämpa för att göra det mindre viktigt och stort. Vad mycket lättare det skulle vara att nå fram då. Få sagt det jag vill ha sagt. Utan en massa krångel som gör att stackaren jag pratar med inte förstår. Jag känner så här. Så här tycker jag. Om jag fick välja skulle vi göra så här. Men det vågar jag inte riktigt och så blir det tokigt istället. Så blir jag tvungen att acceptera ett helt annat läge än jag egentligen vill. Fast allt är ju inte mitt fel, bara. Det borde jag ha som en evig kom ihåg-lapp i mitt huvud, säg det klart och tydligt. Övertydligt till och med så vet jag att det går fram. Även fast det är läskigt att blotta sig och säga vad hjärtat vill.
 
Idag har jag fått hjälp av min bästa mor med att få iväg en pissig ansökan om ett papper från polisen. En ansökan som jag skickade den sjunde juni (trodde jag) men som inte kommit fram. Superjobbigt att försöka att fixa det när vi inte har en skrivare, kopiator eller scanner hemma. Supermamma kom till undsättning och fixade det på jobbet. Så nu ska jag snart kunna traska iväg till Brasilianska ambassaden och söka visum. Pust.
Jag har även ätit lyxmiddag på Rökeriet nere i hamnen tillsammans med ett gött gäng. En liten avskedsmiddag till pappa och Gurkan som seglar till Gotland tidigt, tidigt imorgonbitti. Lilla pappa som har åkt på ryggskott men som kommer att klara det fint ändå. Jag ska segla hem båten tillsammans med honom sen när de kommer tillbaka till Nynäshamn, det ska bli trevligt. Och måtte ryggen då har blivit lite bättre.
Som en fin avslutning på en trevlig kväll följde jag med systra mi hem till Höjdgatan för att hälsa på hennes och Björns tillskott, kattungarna Gino och Doris. När jag och Jossan kom hem låg alla tre och sov i en fåtölj framför Solsidan. Typ det sötaste jag har sett i mitt liv, nästan. Jag fick busa runt lite innan det blev riktig fart på dom, då passade jag på att lämna över till päronen, som sig bör. Lekmoster liksom.

2013-06-29 | 00:09:58 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback