Denna dag kan summeras med två ord. Regn och Brasilienflyg. Det är i princip allt jag har gjort idag. Klockan tolv möttes jag, Emma och Marina upp på FB-chatten med målet att tillsammans finna den bästa och mest prisvärda resan. Som vi har kämpat! Mot kvällen blev jag dock sjukt less och var nästan beredd att bara ta vad som helst i princip. Vi hann i alla fall narrow it down till två bolag så jag och Emma ska ringa ett varsitt imorgon. Och sen är det förhoppningsvis klart. Det här med Brasilien börjar bli jobbigt. Och läskigt. Och roligt.

 

Det svänger så otroligt mycket. Ikväll har mitt huvud varit någon helt annanstans och jag har undrat ifall jag verkligen vill åka. Valde jag det, aktivt, någon gång? Eller har jag hela tiden tänkt att om jag får platsen så måste jag åka, det är något man inte kan tacka nej till. Och hur ofta får man den här chansen, egentligen? Så det borde inte vara så svårt att bara åka iväg liksom. Och samtidigt så startades något fint i Örebro. Som inte kommer att finnas mer när jag åker till Brasilien. Det tar slut där. Och det känns så ofantligt tråkigt och ledsamt. Helvetes jävla skit. Så känns det.

 

Jag har vetat om det hela tiden dock, att det är just så som det kommer att bli. Fast jag tänkte att det ju i alla finns en sommar. Som i nuläget känns alldeles för kort. Och allt är alldeles för långt bort. Och för svårt på något vis. Fast det ska och kan vara så lätt.