Igårkväll gick vi ut för att leta rätt på ett göttigt ställe att ta en öl på. Vi behövde inte gå långt. Här i Brasilia är stan uppbyggd av kvarter i raka, prydliga rader. Först kommer det några bostadshus och sen en gata med affärer, resturanger och barer på och så fortsätter det typ hela vägen in till stan. Hus - commercialstreet, hus - commercialstreet... Vi gick alltså till en sån här commercialstreet som ligger precis bakom vårt hus och satte oss på en trevlig liten resturang där. Marina beställde, vad hon hoppades skulle vara en mörk, öl medan jag och Emma festade loss på en varsin Caipriniha. Slurp så var den slut. Marinas öl var tyvärr i det ljusaste laget så vi försökte oss på att fråga efter en mörkare sort, tres por favor! Och mörk var den. Jag blev lite fundersam och tänkte, hoppsan, hur ska nu detta gå. Nog för att jag har börjat att gilla öl men den såg typ svart ut. Skulle den vara god? Oja! Det var typ den sötaste ölen jag har druckit. Vi började gapskratta allihopa. Emma och Marina kom överens om att den smakade Coca Cola och jag var nöjd. Vid ettsnåret, en megastor skål med pommes frites senare, betalade vi för oss och kilade hem. Lite lagom runda under fötterna.

 

Och nu när jag tänker efter så har det inte varit mycket dansande eller ölande alls den här sommaren. Och jag som har varit ledig och allt! Å andra sidan är jag bättre på att gå ut och skaka mina lurviga eller ta en torsdagsöl hemma i Öret under resten av året. Men hallå, ljumma sommarkvällar ska nyttjas till det yttersta! Det blir till att komma ihåg till nästa sommar.