Det här med att sitta still har jag lite svårt med. Ibland i alla fall. Jag vill vara en sån där skön typ som inte måste göra någonting hela tiden, som kan promenera runt på stan utan mål och bara gå. Har jag inget mål utan bara måste fördriva tid så blir jag obehaglig till mods. Jag förstår inte riktigt varför. Jag kan gå runt på stan, mycket stan men det är bra exempel, och känna mig nöjd och glad med livet. Bara strosa, kolla på Monki kanske, strosa lite till. Men ju längre jag strosar runt, ju mer rastlös blir jag. Sätta sig på ett fik kan man ju alltid göra, ta en kaffe med sig själv och ha det allmänt gött. Det funkar dock bara om jag har en bok eller något annat att sysselsätta mig med. Det går inte bara att titta på folk, folk tittar ju på mig. Skulle jag se en ensam hen över en kopp kaffe medan jag själv sitter och pladdrar med Sandra skulle jag inte höja på ögonbrynet. Inte bry mig ett dugg. Inte tänka att "där sitter minsann en ensam sate utan någon i hela världen. Vilken mupp". Så tror jag att majoriteten av alla typer funkar så varför kan inte jag sitta själv och vara nöjd och glad?

 

I och med att vi får DN hem till Måsvägen så vill jag gärna ta mig tid att läsa den på mornarna till frukost och uppdatera mig med vad som händer i världen. I övrigt är jag ju totalt sämst när det kommer till det som inte händer i min direkta närhet. Dock slutar alltid mitt läsande av tidningen med att jag till slut måste ge upp när sista skeden gröt är uppäten. Då kommer det in annat som pockar på upppmärksamhet och måste fixas och som gör att jag inte kan sitta still och läsa längre. Det är ingen idé, jag ser inte längre vad som står. Fixa med rummet, läs de här sidorna, se den här filmen, planera den här aktiviteten.

 

Sen kommer ju självklart de gånger man har upp över öronen med grejer och det enda man vill är att kunna ta en stund att läsa Drömhem och Trädgård, dricka en kopp te eller ta en tupplur. Fast det är väl så det ska vara, man är minsann aldrig nöjd. Gräset är grönare på andra sidan och allt vad det heter.

 

Nu ska det plockas i mitt rum, inget mer slappt datorhäng. Enough is enough.