Idag lyckades jag ha en sexa utan att det blev kaos. Heja mig! Kändes fint och trevligt, ingen blev arg, dom lyckades spela basgångar på gitarrerna, sjöng med attityd och dom flesta verkade ha roligt. Det värmer i mitt lilla lärarhjärta. Imorgon är det en sjua och sen tar jag helg. Tåg in till stan för att spana in ett litet plagg på HM och sen möta upp papi och Lina, tuba hem och sen blir det middag på Dick Turpin hemma i fiendeland med Karin och Louise. Myskväll framför TV:n. På lördag är det äääääntligen kalas ute på Värmdö, nu håller jag seriöst på att längta ihjäl mig efter dom små liven. Jag ska nog övertala Lina att ta bussen ut det första vi gör på lördag. På söndag är det våffeldagen och det ska vi fira med tvättstugan här hemma i Nynäs. Sen har jag bestämt att vi ska våldgästa mormor och morfar och tvinga dom att grädda våfflor åt oss. Min mormor är en finurlig kvinna hon, det är oftast hon som frågar om man inte vill ha några våfflor till mellanmål eller middag när man är där och självklart tackar man ja. Då slänger hon ihop en megasmet på typ tusen liter mjölk (cirkus) och laddar upp. Gräddar en eller två plättar, sen frågar hon morfar om inte han kan ta över en liten stund, hon ska bara springa iväg och fixa en snabb grej. Sen får morfar grädda upp hela smeten, den lilla karen. Kvinnlig list kallas det.

Något helt spektakulärt har hänt. Mina vänner, igår var jag ute och sprang i hela femtio minuter. Över både asfalt, skogsstig och äng. Har nog aldrig hänt förut, jag har alltid velat vara en sån där som tycker att det är SKÖNT att vara ute i spåret. Skönt var det nog inte riktigt men jag dog inte, långt ifrån faktiskt. Mer sånt!