Det är mysigt att bo i hus, det är trevligt att ha folk över, det är gött att skratta, det är himla trevligt att sitta och plinka och skrika gospel i ett övningsrum, det är roligt att dansa, det känns bra när man kommer iordning, det känns glatt i magen när en örebroare kan stöta på min pappa på Söders gator och hälsa. Det är mindre gött att sakna, att vara lite förvirrad och att jag, trots att man försöker att lägga band på sig själv, tänker för mycket. Undrar för mycket. Vill ha svar och veta nu. Fast vad vill jag? Jag lyckas aldrig fundera ut det, vad känns bra och vad känns inte bra. Vad är smartast? När går man i fällan? Finns det ens en? Som tur är finns det fina människor runtomkring mig som får mig att skratta och må bra. Och jag mår faktiskt bra. Och gospel är förjävla bra!