Sicken tur att Fia och jag hade varandra att stressa med idag när det var dags för sökning. Vi tog pendeln in till stan med hela fyrtio minuters marginal innan vi splittade oss på högskolan efterso vi hamnat i olika sökningsgrupper. Kvart över tio var det min tur att kliva in i sökningsrummet. Eller kliva in, det var en enormt hög tröskel in till rummet som jag missade vilket gjorde att jag snubblade in. Vilken entré! Och vilken icebreaker. Kanske att jag kommer att använda mig av den fler gånger. Personen eller personerna i fråga lär ju i alla fall minnas mig. Själva sjungandet gick så bra det kunde tror jag med tanke på min kråkiga hals och hosta. Efter halva första låten, Eye to eye med Chaka Khan, så lade det sig ett rasplock i min hals vilket gjorde att det lät som om jag var i målbrottet. Det gav med sig till sticket men det var väldigt svårt att sjunga som vanligt. Visan som jag sjöng senare gick mycket bättre eftersom jag inte måste klämma i lika mycket och det förstod juryn också, dom hörde att jag var sjuk. A vistan gick också hyffsat bra, med lite övning till Pite så kanske det till och med kommer att kunna gå riktigt bra. Psalmboken är min bästa vän.

Nu sitter jag hemma i Solna, mätt i magen efter att ha ätit rester av köttfärslimpan från igår och en bit chokladkaka som Karin har bakat. Jag ska välja ut en bra film, krypa ner under en filt och kanske slumra en stund. I'm worth it! Sen efter middagen blir det tågfärd hem till min kära lilla mamma. Ikväll kommer John. Kan det bli bättre? Jag älskar hemfärder!

Och tack Johanna för ditt fina lycka till, du är fin!