Idag ska vi bjuda mormor, morfar och moster Simona på fika så jag och mor min har slängt ihop två morotskakor. Lina står och jobbar med cupcakes. Sen tar vi vårt mumsiga fikabröd och trallar ner för mys och skratt. När vi bakade så valde jag att ha konserter med Moving Forward i bakgrunden, bland annat från våra kördagar. Hjälp och jag dör vad jag kommer att sakna att få sjunga i en så bra gospelkör. Det gör lite ont i mig att jag inte får komma tillbaka till Mellansel för ett nytt, härligt gospelår. Galet. Tänk vad mycket jag inte visste att jag skulle få när jag åkte upp det. Vad ont i magen jag hade, jul fler mil vi åkte ju mer ont fick jag. Grät och vinkade hejdå till mamma och pappa när dom for tillbaka ner mot Stockholm. Redan samma kväll satt jag och drack te med fyra helt främmande människor, lagom stelt sådär. Men trevligt. Och trevligare blev det. Och massa fint folk fick jag träffa och lära känna, människor som jag saknar nedrans mycket idag. Både från år ett och två, båda bra på olika sätt. Och att gospeln, som i mitt fall kanske inte är helt klockren egentligen, har kunnat ge alla känslor mellan himmel och jord. Under en och samma konsert. Det finns kvällar då vi har varit helt utmattade efteråt, både för att det var så asigt, jävla, pissroligt eller kanske för att vi alla grät så mycket att vi var tvugna att ta paus och lugna ner oss. Så mycket fint vi delat tillsammans. Jag är så glad att jag åkte iväg för de blev de två bästa åren i mitt liv.