No matter what the problem may be, I'm gonna lift him for the whole world to see

Det blev inget tåg så jag fick komma fram en halvtimme tidigare i fredags. Jag fick känna mig lite som hemma när jag kom fram till stationen och det stod att tåget var inställt och ersatt av buss. Fast jag och min karl hade en mysig kväll ändå, i nytt sällskap av en liten kisse som John var kattvakt åt. Världens sötaste och busigaste. Efter Molle såklart.

Det har varit en fantastisk helg. Det går liksom inte riktigt att beskriva. Vi på gospellinjen, även kallade Moving Forward, har varit och besökt Vännäs (ca fyrtio minuter utanför Umeå) och haft en kördag där tillsammans med folk från bygden runtomkring. På en kördag går det till så att Karin lär ut fyra låtar under dagen som brukar pågå mellan klockan tio och fem, med matpauser, till oss i kören och sen på kvällen så river man av en konsert där vi framför dom låtarna + att vi i gospel får köra fem-sex låtar. En låt som alltid finns med på kördagarna är Lift him up. Jag vet inte vad det är med den men den ger en sån härlig känsla i magen att man nästan vill gråta. Så stark och så himla bra text. Alla vekar ha en liten gej för den så stämningen sprids i hela kören och hela kyrkan vilket blir sjukt mäktigt. Kyrkan var i alla fall fullsatt på kvällen när det var dags för vår konsert och fina Teggan hade kommit dit. Vilket var jättebra för då kunde man ta sig en titt på henne då och då för att hämta lite extra glädje när vi körde våra egna låtar. Och Simon Persson, vår trogne följare. Hur skulle en konsert utan hans extrema diggande bli? Det var en särskild känsla i luften igår, jag gillar det starkt.

Efter vår konsert som var slut vid halv nio slängde vi in oss i bilarna och körde tio mil genom urskogarna i Lappland till Lycksele för att se Ole Börud som spelade på en innebandyturnering. Ännu mer dans, tjo och tjim. Jag hamnade i den klart bästa bilen på både dit- och hemvägen, även fast jag blev förpassad till sätet i bagaget och sov mesta delen av hemvägen. Segervarvet i rondellen i Vännäs halv två på natta med en Siri tjutandes av skratt gav det bästa avslutet på dagen.

Jag vet inte om det var att vi sov lite lite allihopa eller om vi var trötta efter kördagen. Eller att vissa av oss var lite krassliga. Men dagens gudstjänst förvandlades från en gospelfest till en gråtfest. Jag vet inte om någon utav oss vet vad som kom över oss men vi tjöt alla som grisar efter ett tag. Men det är också fint och det är helt otroligt hur mycket jag tycker om alla.

Efter den mest intryckstagande helgen i världshistorien är det nu dags att dö i soffan tillsammans med de andra framför Solsidan. Jag älskar gospel och jag älskar Mellansel.

Tack på förhand!

2011-01-30 | 19:55:02 | Dagliga | 1 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.


» johanna

Åh mitt gullefjun, tycker så mycket om dig!!

Helt fantastiskt att se dig och er och er otroliga kör.

Ja, vi ses snart igen, redan den 18e faktiskt! :)

massa pussar!!

2011-01-31 // 17:55:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback