Ibland tänker jag för mycket

Jag är alldeles skakig i benen. Tack vare Fia, eller jag skyller i alla fall på henne, det känns liksom lite bättre då. Hon brukar alltid avsluta varje gympass med trettio upphopp, fyrtio om hon är på topp i slutet och vill ta i tills hon spyr. Idag tänkte jag att nu jävlar, jag gör en Fia. Resultat - jag kan knappt gå nerför trappan från mitt rum till nedervåningen. Och det har bara gått ca 1 och en halv timme sen vi lade av för idag. Jag bävar inför morgondagen.
Det har varit mycket barnprojekt i helgen, igår rekvisita, idag manusläsning, koreografirep och rep tillsammans med kompet då vi fick sjunga allting. Imorgon ska det köras hårt redan från början med kläder och fixa det sista till rekvisitan. Tur att det är gul vecka, alltså lektionsfritt, annars hade vi aldrig klarat oss igenom allt. På kvällarna, gårdagskvällen bjöd till exempel på bastu och snödopp i de tjugofem kalla graderna ute, en film i åttan och övernattning i femmans vardagsrum. Jag och Kristian på madrasser på golvet, Fia och Emma i soffan. Imorse passade vi på att filma när vi övade Rapphönan, kanske att vi slänger ut den på youtube om ni har tur. För övrigt så finns Soul Direction där nuförtiden, ett klipp där vi sjunger Souled out på en körövning i Chicago förra året. Värsta kändisarna snart jue!
Förutom att larva runt med barnprojektet och spela en överenergisk scoutledare med pipig överklassdialekt så håller jag på att ta tag i mitt vuxna liv genom att söka musikhögskolor. Pite, Örebro, Ingesund och Göteborg är avklarade, bara Ackis i Stockholm kvar. Det låter läskigt allt det där med alla prov man måste göra. Gymnasiebetygen har ingen som helst betydelse när det gäller musik, det enda som spelar roll är hur bra du gör ifrån dig där på proven. Sjunga, kompa mig själv på piano, sjunga en låt direkt från ett papper utan att ha övat en sekund först, lära ut något valfritt under tio minuter till en grupp andra sökande, teori- och gehörsprov... men jag börjar också känna mig smått peppad. Musiklärare, hålla på med det jag har kommit att tycka är allra roligast, fortsätta utvecklas själv. Det är lockande och jag längtar faktiskt lite till mina fem år på högskola. Först ska jag bara komma in, men det är ju "the easy part"...

2011-01-16 | 20:13:24 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback