Detta har varit en fullspäckad dag. Som det ska vara innan ett lov tror jag, då slappar man aldrig. Det gör mig inget, bara inte tiden får för sig att gå snabbt. Då säger jag stopp och belägg! För när man tänker efter så är det inte alls mycket kvar av mitt andra och sista Mellanselsår. Det värsta är nästan att vi kommer att få säga hejdå till varandra på Arlanda när vi har kommit hem från Chicago. Vilken konstig känsla. Jag slår vad om att det kommer att kännas som att vi kommer ses igen, snart. Eskil har blivit satt på att kirra höstfesten, säkrat och det känns skönt. Samtidigt som man får ångest över att sluta så måste man se framåt och planera framtiden. Om jag inte kommer in på varken studiomusiker eller musiklärare, vad ska jag göra då? Den biten har jag i alla fall fixat med idag då sista anmälningsdagen på studera är imorgon. Inte i sista sekund, bara nästan, och det känns grymt skönt.