When we praise heaven respons with open arms

Nu är jag tillbaka i mitt rum i lilla Mellansel efter en härlig helg hos min karl i Ume. Jag tog bussen direkt efter skolan med sällskap av Häggis och David in till stan, jag och damen hann med en snabb fika på UH innan min buss gick norrut. Alltid denna speciella känsla i kroppen när jag sätter mig på bussen. Man känner sig så stor på något vis, när blev jag vuxen? Jag bor i en (nästan) helt ny stad och går en helt ny skola med helt nya människor, tar bussen till ännu en stad jag inte känner för att få träffa min karl. Dock längtar jag till när jag inte behöver åka buss för att få träffa honom utan bara springer hem efter skolan eller jobbet till vårt egna krypin där han kommer att finnas.

Det var i alla fall en trött tant som John fick ha sovandes på sin axel framför TV:n på kvällen. Jag försökte verkligen men det tar på krafterna att gå upp i ottan varje morgon. Lördagen spenderade vi nere på stan där jag, till min stora glädje, lyckades norpa åt mig den sista svarta hatten inne på Monki och tack vare fina Häggis så fick jag den för endast åttio kronor istället för hundraåttio. Turen var minsann på min sida denna gång! Det blev även en fika på berömda Café Station där vi prövade den omtalade morotskakan som var precis lika god som alla hade sagt. På kvällen piffade vi upp oss och sen var det äntligen dags för Peter Jöback och jag blev som vanligt inte besviken. Han spelade låtar från sina tre favoritalbum med några andra låtar som små instick här och var. Det var uppbyggt som en slags tidsresa som startade med hans bidrag i Melodifestivalen 1990 och som avslutades med Hollow och en låt som han sjunger tillsammans med ett norskt band som extranummer. Och hans röst, så bra som han sjöng har jag inte hört han sjunga live dom gånger jag har sett honom. Och kompet, gryyyyyymt! En toppenkonsert med andra ord. Peter Jöback följdes av Johns insparkssittning där han hade blivit utsedd till årets nolla med diplom, pokal och hela köret. Det blev utgång där vi dansade till det stängde sen gick vi hem och somnade som stockar.

Idag har vi inte gjort många knop, dock inte på grund av lördagskvällens alkoholintag. Och nu är jag som sagt tillbaka i kallhålet. Jag har värmt mig med en kanna te och en filt och nu är det dags att öva lite piano för att få igång fingrarna efter helgen. Imorgon ska jag, och alla andra pianister, ha sitt första uppspel. Heja oss!

Glad söndag!

2010-10-17 | 20:21:27 | Dagliga | 1 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.


» Alina

Fy vad mysigt att se Jöback. Han är ju bara så fin!!

2010-10-17 // 23:56:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback