Nu går min mans buss från Övik och om cirka fyrtiofem minuter landar han i min famn. Och inte kommer han undan! Jag har firat detta genom att springa runt som en galning för att få bort övning, jag har städat upp mitt rum en gnutta och det står en ljummen kladdkaka i micron redo för att festas på. Med daim och marschmallow. Gött! Nu är det bara jag som behöver groomas till. När man inte träffar karlen på länge så växer håret på benet fritt, nästan så att byxbenen sitter tajtare än tidigare. Det är inte för inte som jag har fått smeknamnet vinterpälsbehållaren. Nu är det dock dags att göra något åt djungeln, för allas trevnad.

Om exakt en vecka har vi vår första konsert i Gottne, looking forward to it! Fröken Öberg gav oss idag ett namnförslag, Moving Forward. Jag gillar det, dock måste vi komma fram till ett demokratiskt beslut i klassen så förhoppningsvis är det fler som gör det. Efter vår konsert är det höstfest och Mellansel blir invarderat av gamlingar som gick förra året. Sååååå kul! Jag ska krama livet ur alla fina gosplare man saknar extra mycket.

Om två veckor och en dag reser jag uppåt landet till Umeå och min man för att tillsammans gå och titta på fantastiska Peter. Ännu mer att se fram emot. Jag har mycket att vara tacksam över jag.