LjustJag blir så rackarns avis när jag är inne hos Underbara Clara och läser om hur hon tänder en brasa och ligger i kökssoffan med te tidigt på morgonen innan det ljusnar ute. Då minns jag hur man brukade ligga på mattan i vardagsrummet hemma hos farmor och farfar i Sorunda när farfar tänt brasan. Oftast när man hade varit ute och lekt i snön i flera timmar. Eller när Karin tänder brasor hemma i Solna när det drar kallt från fönstrerna. Jag gör så gott jag kan om mornarna genom att tända alla ljus jag har i mitt lilla rum. Det blir nästan som att tända en brasa, det blir lika varmt och skönt. Bara sprakandet som fattas.
Gårdagens tröttdag fick ett helt fantastiskt slut. Jag hade bestämt mig att jag skulle göra ett sista försök till att öva efter kvällsfikat vid halv nio och det slutade med att jag nästan fick tvinga mig att gå från Karins rum vid tio över tio. Det gick så nedrans bra att jag knappt ville gå därifrån. Skönt att jag äntligen fick ett litet tecken på att jag har blivit bättre eftersom det har varit väldigt mycket som har varit mindre bra eller som inte har gått som jag har velat på sista tiden. Tack för det!
Och jag förstår fortfarande på teorin, trots att vi avancerar. Vad jag är bra ibland alltså!
Kommentarer från er söta läsare.Trackback