Ikväll har jag suttit och lyssnat på Shirley Clamps skiva som jag fick i studentpresent. Då tänker jag tillbaka på en ljummen sommarkväll när jag var på väg hem på Gotlandsbåten efter en snabbvisit hos resten av familjen på ön. Det var samma dag som min älskade gubbe for till Skövde för att börja lumpen vilket kändes tungt. Jag kände mig lite sådär ledsamt fin på något sätt i min långa vita klänning och gladiatorsandaler. Jag satt ute längst bak på båten under fullmånen med vinden som flög i kjolen och lyssnade på Shirleys version av Du är allt. Och grät litegrann för mig själv. Det fanns ingen gubbe som skulle komma och möta mig vid båten. Att få träffa varje dag, när jag vill. Just då skulle vi inte få träffas på tre veckor eftersom man inte får någon helgpermis i början. Usch, det är inte kul att tänka tillbaka på men det känns fint på något sätt. Det är kopplat till just den låten som är så himla fin. Och min fina gubbe.

Som tur är så får jag ju träffa honom minst två gånger i månaden, det hade ju kunnat vara värre.

Godnatt!