Sometimes we forget who we got

När jag vaknade imorse låg jag och njöt och tänkte på hur skönt det skulle vara att gå upp och mysa med en film till frukosten medan det förutspådda regnet skulle smattra mot fönstret. Inte kan man powerwalka när regnet står som spnö i backen? Dock upptäckte jag när jag väl kom ur sängen att nederbörden var försenad, solen lyste för tusan. Då var det bara att dra på sig träningskläderna, grabba mobilen med Oskar Linnros och bege sig ut. Det känns bra att han däruppe är med på mitt beslut om att ta tag i min kropp och träningen och ger mig fint väder till promenaden. Beach -11!

När det har regnat så brukar ju alla sniglar, maskar och andra slemmiga djur komma ut från sina gömmen och slira runt på våra trottoarer och gator. Idag såg jag en ny kompis som ringlade fram. En liten orm. Men inte vilken som helst, inte en snok som jag trodde från början. Detta var en liten huggis och en aggressiv sådan. Han ringlade bredvid mig med huvudet högt så man klart och tydligt såg hans gula prickar i nacken. Och jag ökade genast takten för att speeda ifrån honom. Djuren verkar också vilja piska på mig. Detta kommer ju bli kanon och hur fit kommer jag inte bli med tanke på alla älgar som finns uppe i norr? Om jag ska bli jagad var och varannan gång jag är ute och motionerar menar jag...

2010-08-24 | 12:48:23 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback