Alltså Amanda, Amanda kära du... Jag vet inte vad det är, men varje gång jag läser din blogg, när jag läser vad du skrivit, så blir jag så himla rörd. Vad är det för fel på lättrörda mig egentligen! Jag lyckas alltid lyssna på så fin musik samtidigt (som nu, rullar Jamie Cullums "But for now") och du skriver... så bra. Kan du inte bara blir skribent eller något! Vad glad jag blir när jag hör att du har det bra i Mellansel. Du verkar ha hamnat i ett mysigt gäng, det är bra. Och när du skriver om dig och din gubbe... phu, då rinner nästan tårarna. Haha, jag är knäpp! Ni är så himla fina ska du veta. Och så slår det mig hur mycket jag saknar dig också, dig och alla fina esteter. Nej, kalasa i sommar! Så får det bli, det måste vi.
Ta hand om dig så länge! Många många kramar från y