I can carry a tune

Måndagen blev en behaglig dag. Inte för stressig, inte för jobbig, inte jätterolig. Behaglig. På ett bra sätt. Papi och Karin kommer eventuellt redan upp på fredag och tittar på vår konsert i Gottne, hoppas dom kan! Det skulle vara roligt att ha någon i publiken, som man känner. Ska försöka se till att allting spelas in också så de andra där hemma kan få höra. Fix och trix är bara förnamnet den här veckan.

En sak som jag har kommit på under tiden här är att jag faktiskt har en dialekt. Jag trodde att jag pratade rikssvenska men folket här har fått mig att inse skillnaderna. Jag har faktiskt såna där överklassi:n, men bara litergrann. Inte lika mycket som Harry, som för övrigt låter som en riktig Östermalmare, mycket viktigt! Men ändå. Det är roligt att höra att jag faktiskt gör det också, jag som protesterade så starkt. Nästa gång jag sa i skrattade bara alla. Och jag hörde också själv. Det är inte bara i:na, annat uttal också som till exempel okej, och det är grymt kul. För övrigt så blir jag mer norrländsk i mina betoningar, speciellt när jag ska säga namn. Dialekter är kul!

Nu ska jag ge upp för idag, duscha och bädda nya lakan i sängen. Idag har jag städat på riktigt, alltså dammsugit, dammtorkat, tvättat handfatet och torkat golvet. Torkningen blev dock ingen hit eftersom det var sand kvar i moppen så det blev en extra omgång med dammsugaren. Vädrat täcket och skakat och vädrat mattan. Det är en skön känsla, en speciell känsla, när man lägger ut och går på en kall vädrad matta direkt från balkongen. Det känns hemma. Som på krokis. Godnatt!

2009-10-05 | 23:13:09 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback