Nordmaling visade sig vara ett ganska mysigt ställe och vad som var ännu mysigare var Malins föräldrar. Guldkorn! Det bjöds på fika, tacopaj till middag och glass till efterrätt. Mycket ombonat hus. Min hemlängtan är nu enorm! Jag vill hem till min egen mysmamma och myspappa, få känna mig lite hemma. Riktigt hemma så att säga. Inte långt kvar till den artonde...

Chrisp, Johanna, Malin och Simon spelade och sjöng såå fint senare på kvällen i kyrkan. Temat var sång och samtal, alltså sjung en låt och tala om vad den betyder för dig. Typ. Prästen frågade Chrisp hur länge han hade sjungit och påpekade sen lite försiktigt att det finns ju den där tiden då det händer något med pojkars röster. Då slutade jag sjunga utbrast Chrisp då. Störtskönt! Johanna gjorde mig gladledsen när hon sjöng en låt av Andersson Wij. Så bra! Och Malin och Simon gav mig tårar i ögonen när de drog av Fields of gold. Guld! Jag fotade en massa så bilder kommer...

Nu är jag ganska trött så snart blir det hopp i säng. Efter all bloggläsning...