Jag och kära fröken Annelie har en sak gemensamt. Vi har hamnat på efterkälken. Plus att vi får ny grejer i skolan hela tiden. Resultat? Sjukt mycket efter. Men det ska minsann åtgärdas nu när det är långhelg, MVG här kommer vi! Min man kom med en liten dåligt samvete-kommentar imorse. Vi ses på måndag då. Icke! Jag har minsann lite planer för honom också, det ska inget plugg komma emellan. Så vad gör jag nu vid datorn och slösar dyrbar tid? Pausar och spelar mahjong såklart, what else? Det har för övrigt blivit ett litet beroende, det där spelet alltså. Mannen är troligtvis ute och fiskar med några grabbar, mysigt. Men sen snor jag med mig honom hem!

Nu kommer det ett litet inlägg som kommer innehålla mycket adjektiv, jag ska dock försöka variera mig så mycket som möjligt. Om det går. För vad finns det för ord som passar på oss fina, showiga esteter? Alla ord som besrkiver några som är fantastiska, fina, scensäkra, duktiga, sjukt duktiga, grymma, underbara, helt enkelt bäst! För det är vad ES3 är. Sjukt bra, bara bäst. Den glädjen som alla känner under Lena, så bra som det känns, den kommer inte ofta. Och fy pyttsan vad jag kommer att sakna den! Och alla som står och klappar med, sjunger med och spelar perfekt som galningar. Antonia med den asbra Håkanrösten, Robin, bästa Robin, som trummar på, Kristian med flinka gitarrfingrar, fina fina Annelie perfektionisten och basiga, bästa Madde. Och så de bara bästa körtjejerna som hjälper till att få rätta gunget. Idag har jag fortfarande sjukt ont i handen efter den där jäkla tamburinen som jag slår så hårt att det blir blåmärken utan att jag tänker på det. Och dansarna som faktiskt hoppade hopprep på sommarshowen. Hela låten fick mig förut att skratta och nuförtiden nästan att fälla en liten tår. För vi är så jäkla grymma och jag kommer sakna det så otroligt mycket. Och självklart har vi gjort många fler bra låtar än Lena men som vi alla har kommit överens om så är det något särskilt med den, magi kanske? Nu ska jag sluta få alla eventuella klasskamrater som läser detta att börja gråta men nu vet ni precis hur jag känner i alla fall. Det här har, som även Rebban och jag vet många fler tycker, utan tvekan varit den bästa tiden i mitt liv. Ingen tvekan. Sicken tur att alla som hoppa på senare bland annat Robin, Yvanna och Rebban sket i sina tråklinjer och valde oss istället. Bäst, bäst, bäst & ingen protest!