Finally home! Eller, finally ska jag väl inte säga precis, jag rymde lite tidigare. Hela kvart i fyra gick jag ut genom dörren. Min gubbe jobbar fortfarande, stackarn är fast till sju. Nu sitter jag i alla fall här i solen på balkongen. Det steker grymt skönt på magen måste jag säga. Fast folket nere på gatan måste nog undra vad det är där uppe som blänker, lyser. Skönt är det i alla fall och man måste ju faktiskt börja någonstans. Måste man ha fixat bruna spiror innan man har rätt att ta på sig shorts? Jag röstar nej! Starkt nej. Dessutom så är ju mina pigment, som jag nämnde igår, väldigt sega. Men det tar sig nog...

Ikväll blir det grill till middag som vanligt hos papo, mums, och kanske att en annan gubbe kommer in efter slaveriet. We'll see. Tills dess, steker jag till solen försvinner bakom hustaken.