STUDENT 09

Nu har jag landat, tror jag. Vilken dag, vilket flyt, vilken fest. En dag som jag alltid kommer att minnas både som den gladaste men nog också sorgligaste i mitt liv. Hitills. När jag och John låg i sängen efter att ha kommit hem från telen så slog det mig. Nu har vi tagit studenten. Och jag började nästan lipa. Dagen gick alldeles för fort, var alldeles för bra. Damn att allt roligt alltid går så jädrans fort! Tre år är ingenting med estet, jag skulle behöva tre år till, sen hade jag varit redo att ta studenten.
Champagnefrukosten var mys och min mor blev en räddare i nöden eftersom jag glömde det viktigaste, treoröret, hemma. Utan det hade jag avlidit under tiden u grympasalen. Jag blir alldeles rörd när jag nu i efterhand läser allt fint som folk har skrivit i mössan min. Den ska jag alltid ha kvar! Tvåorna var grymma och självklart var det esteterna som tjoade mest, som det ska vara minsann. Och grattis Y som fick stipendiet. Att du blev så rörd visade bara ännu mer hur värd du var det! Utspringet var galet. När jag stod och väntade (ganska långt bak) hann jag tänka att nu springer jag ut och kommer aldrig mer tillbaka. Nästan att man för typ tusende gången började lipa. Men sann sprang vi och då släppte det. Tills jag kom ut och till slut efter mycket letande hittade släkten. För vem står där och storbölar om inte Jossan? Och så kunde såklart inte jag heller hålla mig. Som tur var började det regna då, jag skyller mitt blöta ansikte på det. Efter många kramar, pussar och massa kul runt halsen var det dags att bege sig mot flaket. En och en halv timme i himlen, jag lovar! Bajenponchon på och jag slapp förstöra kläderna också, hur bra? Två mottagningar, först ut var pappas på Hembygdsgården. Många mysiga inbjudna, många fina presenter, en rörd pappa och hundra bilder som visades med hjälp av projektor. Tänk hur man har sett ut genom tiderna. Bland annat så fick jag en urfin akustisk gitarr av papai och Karin så nu ska jag verkligen lära mig att spela gura! Vid fem begav vi oss till mormor och morfar där Just i dag är jag stark spelades när jag kom in genom grinden. Även där, nära till tårarna. Mysfika med chokladtårta á la Louise, prat och skratt med resten av släkten. Kvällen blev en utegång på telen, såklart!

Oförglömlig dag som gick alldeles för fort. Men tack alla fina som gjorde den till en dag att minnas! Esteter, familj, släkt och vänner, underbara och fina.

2009-06-10 | 00:14:49 | Dagliga | 1 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.


» Annelie :)

jahaa... nudå? :'(

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

2009-06-10 // 13:24:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback