När jag gick ner till tvättstugan för ca fem minuter sen blev jag blind. Helt svart. I alla fall några sekunder, solen är så jäkla stark och ligger lågt så jag fick den rakt i ögonen. Jäkla sol! Fast jag vill i och för sig att den ska vara framme, för pappas och Karins skull som är ute och promenerar, men annars hade den kunnat hålla sig inne. Jag får ändå inte gå och känna på den. Fast å andra sidan, utan den hade det kanske varit kallare här inne också. Så okej, den får vara framme...

Igår åkte jag skridskor på Svandammen. Precis som man gjorde förr i världen, när jag var liten. Jag kommer ihåg vita vintrar som jag har spenderat där med både mamma, pappa (at the same time!) och systrarna förstås. Lina var dock för liten, hon låg mest i vagnen och sov. Det brukade vara hockeyskola där samtidigt, dom var alltid i mitten så fick vi andra åka runt dom i ett upplogat spår. Runt, runt och runt. Jag undrar ifall det till och med kan ha varit så att jag lärde mig åka skridskor där. Antingen där eller i Rättvik, på Stora Siljan.
Igår var ingen i familjen med, bara jag och mannen. Vi blev lite sena så det hade hunnit bli mörkt innan vi kom ut, klockan var väl runt halv fem. Men oj så mysigt det var! Och jag fick beröm, eller ja, han sa att jag var bättre än han trodde jag skulle vara. Så bra skridskor som jag åkte igår har jag nog aldrig åkt i hela mitt liv, snacka om rätt tillfälle. Annars hade jag en rätt bra romantisk-dramascen som hade kunnat bli min ursäkt ifall jag ramlade omkull. Dra med dig pojken ner och kyss honom som en galning. Det och fullmånen gör nog susen. Han glömmer förhoppningsvis bort att skratta, eller så hinner han inte innan du pressar din mun mot hans, och du får en chans att återhämta dig och smärtan i rumpan/svanskotan hinner lägga sig. A win-win situation!
I alla fall, vi for runt där på isen, jag visade upp mina fantastiska piruetter, hopp och liknande. Tills mina fötter höll på att avlida och krävde paus. Då förfrös vi våra rumpor på en bänk, pratade och mös. Min man fick sitta närbäddad med fleecefilt i en fåtölj sen, jag matade med chokladhjärtan, och det var det verkligen värt.