Vit frost över ängen bredvid skolan, en vind gav upp mitt i ett andetag
Men allt gick långsamt här redan innan jag for, natten tvekade inför varje ny dag
Allt står i väntan vid dessa mörka vatten, frusna människor vid havsbadets station
Och om jag blundar kan jag känna doften, petroleum och tång

Mitt blod föralltid i jorden här, ödets nyck tvingar viljan på fall
En parentes blev ett helt liv med sorgen här och över alla husen lyser solen kall
Tiden har stannat vid dess mörka vatten, frusna bilder av en pendeltågsstation
Men om jag blundar kan jag känna doften, nykära, segelbåt och tång

Den doften, en bro i mig till allt som varit, till minnen som bott i mig
Men allt blev någonting annat och jag blev någon helt annan
Allt blev någonting helt annat än det vi drömde om i staden som är petroleum och tång

Hård is över stadens nakna hällar och högst upp hotar kyrkan röd
Så många steg dit upp, så många gånger som jag räknat
Och aldrig lätta fötter, alltid tung blöt snö

I människor som bott vid dessa mörka vatten, vid sträckans sista pendeltågsstation
Det kräver sitt mod att ta sig genom natten men mina minnen viskar kom, petroleum och tång