Ibland är jag världens töntigaste flicka men jag kan inte hjälpa det. Någon gång då och då händer hemska saker, saker som man inte tror ska hända. Nu är det ju inte alls jag som blivit drabbad, inte det minsta och det är jag överlycklig över. Men det blir en såndär obehaglig reminder. Alla kommer inte att finnas jämt. Inte ens mina. Inte jag. Obehagligt. Tragiskt.

Mitt i allt detta har jag förvandlats till en otroligt kramig och pussig flicka. Som att jag måste visa allt, ifall det inte blir någon morgondag. Det gillas av min man tror jag, han verkade ganska nöjd över att bli överröst med kyssar en måndagsmorgon. Och han ger tillbaka genom att komma hem med en BJ på eftermiddagen. Give and take. That's what relationsships are all about.

Annars så hade vi skollagsmatch idag med handbollsbrudarna. Vi mötte Nacka Gymnasium, alltså Skurus 90:or. Hade vi haft lite bättre resurser så hade det gått. Så bra var dom defenitivt inte. Helt okej spelat, surt att inte gå till final och därmed vara lika bra som grabbarna. Hmpf...

Nu ska jag slänga mig i soffan, snart kommer mannen och sen hugger vi in! Och jag ska kramas!